Så här är vi igen, strax före Norges stora dag: Den 17 maj. Dagen då vi firar den norska konstitutionen, friheten och det faktum att vi är Norge.

En dag som för många av oss väcker en djup känsla av stolthet över det land som våra förfäder byggde och de värderingar de kämpade för. Men i dagens politiska landskap, där gränser suddas ut och traditioner utmanas – till och med att vifta med flaggan kan vara provocerande – vad betyder egentligen 17 maj?

Historien är tydlig. 1814. Eidsvoll. En konstitution som lade grunden för ett fritt och självständigt Norge. En nation byggd på vissa principer, vissa värderingar. 17 maj-firandet med barnparader, flaggor, folkdräkter och orkestermusik är själva sinnebilden för nationell stolthet och gemenskap. Det är ett firande av vår historia, vår kultur, vår frihet. Och det är ett firande som, i sin traditionella form, är helt fantastiskt.

Men sedan ser man sig omkring. Man hör röster som säger att 17 maj måste vara mer ”inkluderande”, att den måste spegla ”mångfald”. Och ja, Norge är ett land med människor från många olika bakgrunder. Det är ett faktum. Men 17 maj är inte ett allmänt firande av ”alla”, var de än kommer ifrån eller vad de än identifierar sig som. Det är ett specifikt firande av Norge och vår konstitution.

Försöken att urvattna denna innebörd, att förvandla den till något slags intetsägande gemensamt firande som tömmer dagen på dess historiska och nationella innehåll, är oroande.

När det talas om att flaggan kan vara ”exkluderande”, eller att nationaldräkten är en symbol som behöver ”moderniseras” för att tillfredsställa något särintresse, då är vi inne på ett farligt sidospår.

17 maj är en dag att hissa den norska flaggan högt, med stolthet. Det är en dag att bära vår nationaldräkt, bunaden, med värdighet. Dessa är symboler för vår identitet, och det finns ingen anledning att beklaga att vi firar just denna identitet på vår nationaldag.

Det är synd om vi, av rädsla för att bli kallade nationalister av de mest ivriga väckelseaktivisterna, låter oss beläggas med munkavle och blir rädda för att fira den 17 maj som den bör firas, som en hyllning till Norge. Ett firande av den frihet, demokrati och rättsstat som våra förfäder säkrade för oss, och som vi har en skyldighet att skydda och föra vidare.

Ja, vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Men det betyder inte att vi ska tömma vår nationaldag på dess särpräglade norska innehåll.

17 maj är den dag då norrmännen firar Norge. Punkt slut.

Låt barnparaderna fyllas med norska flaggor. Låt folkdräkterna visas upp med stolthet. Låt sångerna handla om fäderneslandet och friheten. Låt den 17 maj vara en dag för Norge, utan ursäkter.

Var stolta över Norge och visa det den 17 maj!