”Alla har rätt till sina egna åsikter, men ingen har rätt till sina egna fakta.”
Senator Daniel Patrick Moynihan

Efter en lång period av våldsamma demonstrationer av Hamasvänner, falska påståenden om folkmord i Gaza som bevisligen aldrig ägt rum, och en BDS-kampanj mot judarna, verkar det som om ett nytt verktyg mot Israel nu testas: hysterisk gråt!

Debatten i Stortinget i tisdags om Statens Pensionsfond Utland var som väntat livlig. Debatten förvandlades till en riktig BDS-fest. Aftenpostens bidrag dagen innan var, inte överraskande, en debattartikel av en okänd grupp som kallar sig: Historikere for Palestina. Namnet i sig är tragikomiskt, med tanke på det dokumenterade faktum att Palestina som stat aldrig har existerat; och att araberna själva aldrig har varit villiga att upprätta en sådan trots upprepade försök från Israels sida.

Med denna antihistoriska ballast såg vi två politiker som deltog i debatten gråta. Den ena var MDG-ledamoten Sigrid Heiberg som ”spontant” brast ut i gråt under sitt tal och kopplade samman den europeiska förintelsen av judarna med dagens israeliska försvarskrig mot Hamas när hon delade en text skriven av den palestinska aktivisten och läkaren Hanne Edøy Lossius:

”Om 50 år kommer våra barn att köra vita bussar så att detta aldrig kommer att hända igen.”

Vi norska judar minns Edøy Lossius’ smaklösa kommentar i ett Facebook-inlägg på webbplatsen för den judiska församlingen i 17.12.2023 med ett svar från en av oss. Om detta är de uppgifter som MDG-representanten baserar sin förståelse av verkligheten på, är MDG verkligen i trubbel.

Den andra gråtande politikern var SV:s Marian Hussein, som bar den arabiska scarfen (i Norge kallad palestinasjal) som hon vägrade att ta av sig under sitt tal trots en artig uppmaning från parlamentets talman. Hon fällde också tårar över vad hon anser att judarna gör i Gaza. Vi har naturligtvis inget att invända mot hennes och andras oro för de civila i Gaza, tvärtom. Vad vi saknar är att hon och andra ställer krav på Hamas som kan bidra till att stoppa kriget omedelbart.

Det finns ingen motsättning mellan att visa omsorg om de civila i Gaza och samtidigt kritisera till exempel Somalias brutala regim eller Hamas terrorism och samtidigt inse att judarna har rätt att försvara sig mot islamisternas uttalade mål att utrota alla världens judar. Men detta ser vi inte mycket av i Norge i dag. En panikartad rädsla för att försvara Israel har tyvärr blivit något vi måste räkna med i det offentliga samtalet.

Det kan tyckas att ju mer tryck och våld islamisterna utsätter Europa för, desto mer benägen är Europa att tillmötesgå deras krav. Vi såg islamisterna och deras vänstervänner försöka komma nära vår statsminister, bua ut honom under första maj-talet, ockupera ingången till Finansdepartementet och demonstrera rabiat på Oslos gator. Våra politiker har visat all möjlig förståelse för allt detta. Rop mot judarna under demonstrationer i Oslo möttes med förtigande, inte handling.

Den senaste veckans blodiga slagsmål i Frankrike, orkestrerade av islamister, borde ha väckt våra politiker till förebyggande åtgärder snarare än anklagelser mot Israel för att försvara sig mot liknande terrorism. Firandet efter Paris Saint-Germains (PSG) fotbollsseger över Inter Milan i lördags slutade med våld, plundring och attacker mot stödjande poliser och ungdomar. Två ungdomar dödades, omkring 200 bilar sattes i brand och polisen lämnades lamslagen. Totalt arresterade polisen 563 personer på lördagskvällen när tusentals unga män härjade genom Paris gator. Under flera timmar hade dessa våldsamma grupper kontroll över de områden de härjade. Allt detta väckte föga intresse hos våra statsunderstödda medier.

Det nämndes inte heller något om bakgrunden för islamisternas våld. Qatar köpte Saint-Germains (PSG) fotbollslag redan 2011. Med tiden infiltrerades fotbollsgrupperna av det muslimska brödraskapet, som radikaliserar unga muslimer via klubbarna. Det var Le Figaro som publicerade rapporten om hur Muslimska brödraskapet tog över PSG. Rapporten från Frankrikes nationella försvars- och säkerhetsråd (Conseil national de la défense et de la sécurité nationale, CNSD) från 2024 beskriver hur olika statliga institutioner, idrottsgrupper och andra sammanhang främjar extrem islam och bekämpar liberala värderingar. Strategin är att utnyttja samhällets demokratiska system för att driva en islamistisk ideologi på unga människor som sedan kan rekryteras till miliser i hjärtat av Frankrike. Det våld och den plundring som dessa grupper utförde i Paris på lördagskvällen påminner om vad Israel ständigt utsätts för.

I Sverige togs innehållet i rapporten på allvar. Detsamma kan inte sägas om Norge, som inte förmår kritisera Qatar, som finansierar både Muslimska brödraskapet och Hamas. Tvärtemot all konsekvens och logik är dock Europa och FN närmast sjukligt besatta av att fördöma Israels kamp för att få tillbaka gisslan och knäcka Hamas. Media fortsätter att sprida Hamas lögner trots att det hela tiden med eftertryck bevisas att det är lögner och desinformation. Enligt NRK, var det Israel som startade kriget, inte Hamas, och att 54.000 civila araber har dödats i kriget, men ingen nämns som Hamas-terrorister. Om vi ska följa NRK:s logik måste vi anklaga fransmännen för det våld som de nämnda terroristgrupperna nyligen har utövat mot dem.

Detsamma kan sägas om Aftenposten, som nu verkar vara angelägen om att rentvå Hamas. Redaktörerna hade inga problem med att ge stort utrymme åt en spalt med osanna påståenden från Erik Skare, tidigare redaktör för Radikal Front som också var aktiv i både Rødt och Palestinakomiteen.

Behovet av att demonisera Israel är svårt att förstå. Att även civila skadas och dödas under kriget mot Hamas i Gaza är något som ingen förnekar och alla beklagar. Men att låtsas som att det bara är civila som dödas är oärligt. Detta krig hade kunnat vara slut redan den 8 oktober 2023 om Hamas hade accepterat Israels krav på att släppa gisslan och lägga ner vapnen. Så varför sätter inte våra politiker, medierna, de två gråtande fruarna och historieklubben press på Hamas?

De av oss som verkligen bryr oss om de civila i Gaza och inte missbrukar dem för att demonisera Israel måste sätta press på våra politiker att erkänna verkligheten som den faktiskt är. Vi skall naturligtvis hjälpa de civila i Gaza, men också i Sudan, Kurdistan, Syrien, Somalia och många andra platser där tusentals oskyldiga människor dödas, men tyvärr långt ifrån Europas och FN:s tunnelseende.

Oppmaningarna till bojkott av Israel är besvärliga nog och skapar fler antisemitiska vågor, men de har en försumbar inverkan på Israels ekonomi. Trots kriget på flera fronter har Israel en robust ekonomi. År 2024 nådde den israeliska vapenexporten ensam en rekordhög på 14,7 miljarder dollar, trots regionala konflikter. Detta är en ökning för fjärde året i rad. Israel Advanced Technology Industries Association (IATI) och Israel Innovation Authority, i samarbete med PwC Israel, publicerade nyligen en rapport som visar att investeringarna i israelisk forskning under 2024 uppgick till cirka 2,7 miljarder USD, en ökning med 25 procent jämfört med föregående år.

Vad BDS-politiker eller Aftenpostens historielösa historiker än tycker, betyder det väldigt lite för Israel. Ingen kan avråda dem från att försvara sitt land och sina medborgare trots allt motstånd i världen. Det är värre för oss norska judar som måste leva med detta varje dag.