”Det har sagts att förnekandet är folkmordets slutskede. Efter den fysiska förintelsen av ett folk och dess materiella kultur är minnet allt som återstår, och det attackeras som det sista offret. Den fullständiga förintelsen av ett folk kräver att minnet förvisas och att hågkomsten kvävs. Förfalskning, bedrägeri och halvsanningar förminskar det som var, det som kunde ha varit eller kanske det som inte alls var. Genom att förändra eller radera det förflutna skapas en nutid och en framtid utan hänsyn till historisk integritet. Raderingsprocessen främjas och fullbordas sålunda genom förnekande.”
(Richard G. Hovannisian)

Förra veckan bombarderades Centrum mot antisemitism med mejl från norrmän som reagerade starkt på Espen Barth Eides resa till Israel. Många undrade varför i hela friden Israel lät honom sätta sin fot på helig mark som han är en uttalad fiende till. Vissa uppfattade hans deltagande i den konferens mot antisemitism som organiserades av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) som cynisk. Det var UD som såg till att vår kung Harald inte fick lov att framföra sina kondoleanser till judarna efter oktobermassakern, den värsta pogrom som begåtts mot judarna sedan Förintelsen. Och nu ska han delta i en konferens mot antisemitism? Vi på Centrum mot antisemitism tyckte dock att konferenssalen skulle fyllas med just sådana människor. Det är viktigt att låta dem höra den smärtsamma sanningen som är diametralt motsatt det de själva förkunnar.

I Israel behandlades Barth Eide som den persona non grata de har förklarat honom vara. Alla vägrade att träffa honom och det enda han tog med sig tillbaka till Norge var ett foto med minister Sa’ar, som Barth Eide smugglade in och som han lade upp på sitt X-konto.

Att Barth Eide med detta medel knöt sina händer harmonierar inte riktigt med de allvarliga och osanna påståenden om Israel som han gjorde dagen före resan, där han återigen anklagade Israel för all ondska i världen: «Brott mot alla principer för mänskligheten».

Espen Barth Eide är ett bra exempel på en person som blundar för fakta när de krockar med den falska berättelse som han själv sprider. Han kan inte frigöra sig från den tomma illusionen om en tvåstatslösning som till och med han inte trodde på för 10 år sedan. Israel har å andra sidan varit villigt att ta risken att få ännu en fientlig arabstat som granne, medan islamisterna har avvisat det gång på gång, med oktobermassakern som sista droppen.

Det går inte att förneka att västvärlden nu lierar sig med Hamas som ett sista desperat försök att få bort Israel. Barth Eide är bara en liten bonde i detta krig. De som går i spetsen för detta krig är Storbritannien, Frankrike och delar av EU. De organiserar nu en konferens i världens antisemitiska högborg, FN, som ska hållas i New York den 17-20 juni på initiativ av Saudiarabien och Frankrike. Där skall de försöka få sitt politiska verktyg att fungera: en tvåstatslösning som varken judar eller araber kommer att acceptera.

När västvärldens kamp mot staten Israel är så intensiv som den är nu är det på sin plats att fråga vad dessa politiker försöker avleda allmänhetens uppmärksamhet från. Varför är den så kallade tvåstatslösningen viktigare för västvärlden än för PLO, Hamas och andra islamister?

Britanien och Frankrike som kolonisatörer

Det är värt att notera att Storbritannien och Frankrike, två länder med en mycket brutal historia av ockupation, folkmord och missbruk av andra kontinenters befolkningar, nu anklagar Israel för sina egna synder. Vi kan inte nämna alla de övergrepp som utfördes av det brittiska imperiet. För det behöver vi en hel bok. Vi kan till exempel nämna de tiotusentals kvinnor och barn som de satte i koncentrationsläger under boerkriget (1899-1902). Vi har aldrig vetat exakt hur många tiotusentals boer och afrikaner som brittiska soldater massakrerade under en kort tidsperiod.

En av de mest fruktansvärda massakrerna som britterna utförde i sin blodiga och barbariska historia är Jallianwala Bagh-massakern i Amritsar, Indien, 13 april 1919. Brigadgeneral Reginald Dyer, som var hjärnan bakom massakern, hedrades som en hjälte av det brittiska folket och tilldelades en ovanligt stor penninggåva för sin tid.

Vid folkmordet i Kenya under Mau Mau-upproret (1951-1960) torterades, våldtogs och avrättades ett okänt antal tusen (uppskattningar varierar från 20.000 till 100.000) av brittiska soldater – vilket påminner om de bestialiska brott som Hamas begick mot judar under oktoberpogromen.

Under brittisk kontroll dog omkring 12-29 miljoner indiska offer av svält. Bara under 1943 svalt omkring 4 miljoner människor i Bengalen (dagens Bangladesh) under brittisk likgiltighet.

Listan över brittiska brott mot andra folk är, som sagt, lång, men bör studeras av dem som vill förstå det samtida Storbritanniens kamp mot staten Israel. Den kan också bidra till att förstå västvärldens acceptans av Hamas brott mot judarna.

Detsamma kan sägas om Frankrike, som också har lämnat blodiga, historiska fotavtryck. Det brutala folkmord som Frankrike genomförde i Algeriet under perioden fram till 1962 är fortfarande en stark påminnelse om vad sådana så kallade demokratier kan göra mot medmänniskor.

Det finns fortfarande 14 platser i världen som Storbritannien ockuperar men som har döpts om till ”brittiska territorier”. Detsamma kan sägas om Frankrike, som ockuperar 13 platser runt om i världen, långt från sina fysiska gränser, som kallas ”franska territorier”. Det är anmärkningsvärt att dessa två ockupationsmakter idag leder kampen mot den påstådda ockupationen av en palestinsk stat som aldrig existerat.

Dagens relation mellan Frankrike och Israel har försämrats avsevärt som en följd av den planerade konferensen om tvåstatslösningen. Frankrikes president Emmanuel Macron har tillsammans med utrikesminister Jean-Noël Barrot upprepade gånger gjort klart att de är fast beslutna att erkänna en palestinsk stat. Men de har aldrig förklarat varför de är engagerade i det. Varför tror de att Mellanöstern, som de själva har hjälpt till att förstöra genom sin hänsynslösa kolonialistiska ockupation, sitt folkmord, sina intriger och det felaktiga sätt på vilket de delade upp området i olika länder – utan hänsyn till lokala ursprungsbefolkningars rättigheter – behöver ännu en arabisk stat som styrs av terrorister vid sidan av Israels hjärtland?

Israels reaktion på Macrons stöd for Hamas är omöjligt att missförstå:

”President Macrons korståg mot den judiska staten fortsätter. Fakta intresserar inte Macron. Det finns ingen humanitär blockad. Det är en flagrant lögn. …

Detta direkta stöd till folket i Gaza – förbi Hamas – förändrar redan situationen på marken och har potential att allvarligt skada terroristerna och förkorta kriget. …

Men istället för att sätta press på de jihadistiska terroristerna vill Macron belöna dem med en palestinsk stat. Deras nationaldag kommer utan tvekan att bli den 7 oktober. …”

Den slutliga lösningen på västvärldens problem

Det finns all anledning att tro att västvärlden, med dess kolonialistiska makter som Storbritannien och Frankrike, nu försöker offra Israel i hopp om att avleda människors uppmärksamhet från sina egna politiska misstag, från islamisternas ständigt ökande våld i Europa, från den ständigt ökande sociala oron och fattigdomen och från den enorma flyktinginvandring som fortsätter att pressa på deras ytterdörrar. Iran, med en befolkning på cirka 90 miljoner, har för närvarande vatten till bara cirka halvdelen av dem. Egypten, med sina 115 miljoner invånare, har också stor vattenbrist, mycket fattigdom och mycket oroligheter. Och situationen är inte mycket bättre på andra ställen. Det innebär att världen – och Europa i synnerhet – måste förbereda sig på en ökande massinvandring framöver.

Dagens okunniga kamp mot Israel är ett resultat av att politikerna förnekar verkligheten. I stället för att arbeta för en rättvisare värld för alla, kämpar de mot Israel. Istället för att sätta press på Hamas och se till att både Israels och Gazas folk kan räddas och leva tillsammans i fred, fortsätter de att saluföra illusioner.

Borna i Gaza vet att den dag Hamas lägger ner sina vapen och friger gisslan är Israels krig omedelbart över. På samma sätt vet människorna i och utanför Mellanöstern att de aldrig kan lita på västerländska politiker som alltid har stöttat odemokratiska regimer, diktaturer och terroristorganisationer. De kan nu få ett bättre liv genom att flytta till Europa, där de kan få lagligt skydd, med möjlighet att förse sig själva och sina nära och kära med både vatten och säkerhet, långt borta från de diktatorer och terrorister som västvärlden stöder.

Lösningen på västvärldens allvarliga problem ligger inte i att säkerställa ett utdraget krig mellan Hamas och Israel. Den dag västvärlden slutar med sin verklighetsfrämmande politik och börjar tala sanning kan vi hoppas på en bättre framtid för oss alla.