Håller med; om konsekventialismen saneras leder den till fel plats.

Men nästa mening får mig att stanna upp: ”I stället har många trott att vi alltid, oavsett konsekvenserna, ska ta hand om de svaga eller värna om människovärdet.”

Att blint följa moraliska föreskrifter utan hänsyn till konsekvenserna framstår för mig som ogenomtänkt, vilket var just en av huvudpoängerna i mitt inlägg ”Espen Ottosens avgränsning mot extremism” som publicerades [på norska Document] den 10 maj.

Corrie ten Boom och andra kristna som gömde judar under andra världskriget skulle naturligtvis vara tvungna att ljuga om nazisterna knackade på dörren. Om det är något som går som en röd tråd genom Bibeln så är det att vi ska vara sanningsenliga och inte ljuga. Ändå har jag aldrig hört någon hävda att de som ljög för nazisterna handlade omoraliskt.

Varför är det så? Därför att det finns ett bud som står över alla andra bud, nämligen det vi kan kalla kärleksbudet, som bland annat sammanfattas i formuleringar som att du skall älska din nästa som dig själv och göra mot andra som du vill att andra skall göra mot dig.

Mer generellt ser vi gång på gång att Jesus bröt mot formella regler när han ansåg att andra överväganden vägde tyngre. Se till exempel Matteus 12:1-15, där Bibelsällskapet sätter följande i kursiv stil (vers 7): ”Barmhärtighet vill jag se och inte offer” (en parafras av Hosea 6:6).

Jag har frågat AI-modellen ChatGPT om dessa saker och har fått ett antal skriftställen med tillhörande kommentarer. Det hela sammanfattas så här (baserat på vad Bibeln säger om dessa saker): ”Moral bedöms utifrån handlingars konsekvenser för medmänniskor och samhälle. Etiken är här relationell och praktisk – handlingarna måste leda till goda konsekvenser för människor och relationer; vi ska inte bara följa lagen mekaniskt. Att följa reglerna utan att bry sig om de människor som är inblandade är inte god etik.”

Jag håller med om att vi bör välkomna och hjälpa människor som flyr från nöd och förföljelse, något som jag har haft ett starkt personligt engagemang för över tid. Men jag anser att detta måste balanseras mot samhällets hållbarhet, och att de ”minsta av dessa” i vårt eget folk också måste värnas och skyddas från oklokt politik.

I kristet tänkande vore det fel att betrakta konsekvensetik som motsatsen till pliktetik, regeletik, dygdetik och moraletik. Den förra kan inte stå för sig själv, men det kan inte heller de andra typerna av etik. Konsekvensetiken bör – på grund av kärleksbudet – alltid ingå (som Ottosen också säger ovan).

Som Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 13:3: ”Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.”

Ändå ser vi biskopar och präster, liksom kristna ledare och politiker, ständigt driva på för fortsatt storskalig icke-västerländsk invandring. Oavsett hur många vi har tagit emot vill de ha ännu fler; oavsett vilka fruktansvärda följder en alltför stor invandring får insisterar de på att fortsätta.

Detta kan knappast kallas en omfattande biblisk etik; den är främst baserad på lösryckta bibelcitat och, såvitt jag kan bedöma, en blandning av marxism och moralism. Framför allt försummar den viktiga bibliska principer.

I en tid när det är populärt att bortförklara, minimera eller ljuga om invandringens konsekvenser bör vi alla lyssna till vad Paulus säger i 1 Korintierbrevet 13:6: ”[Kärleken] finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.”

Det finns ingen brist på människor vars sinnen är fördunklade av postmodernism och andra typer av intellektuell dope, och som gläds åt att se att västvärlden är på väg att begå civilisatoriskt självmord.

Kristna bör inte låta sig utnyttjas av sådana människor, jfr 2 Korintierbrevet 6:14: ”Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret?”

Texten publicerades i Dagen den 27 maj 2025 (sidan 25), och finns även publicerad på dagen.no.