DEI, ESG, klimat, mångfald och censur: Västvärldens nya religion drivs av en armé av nyttiga idioter. Med de bästa av avsikter förstör de allt de tror att de bygger.

Det sägs att historien inte upprepar sig själv, men att den rimmar. I dag rimmar Europa misstänkt väl med det förflutnas totalitära experiment. Under en fasad av progressivitet, hållbarhet och ”inkludering” växer en ny regim fram – inte med stridsvagnar och taggtråd, utan med direktiv, censur och sociala påtryckningar. Och frontsoldaterna i detta projekt är inte tyranner, utan välmenande, övertygade människor som tror att de står på rätt sida om historien. Vi kallar dem ”de nyttiga idioterna”.

Termen har sitt ursprung i Lenins tid och fulländades senare i västerländsk politisk strategi av Saul Alinsky. De nyttiga idioterna är de som omedvetet tjänar maktens projekt – mot sitt eget och samhällets intresse. De inser inte vilken makt de har blivit verktyg för. Och i dag finns de överallt.

Ett Europa infekterat av idealism

Efter Berlinmurens fall trodde vi att friheten hade triumferat. Istället har det gamla Östeuropas behov av kontroll och övervakning infiltrerat den liberala demokratin. DDR försvann inte – det flyttade in i EU-kommissionen, universitetsfakulteter och styrelserum. ”Mångfald” betyder inte längre pluralism, utan standardisering. ”Säkerhet” betyder inte säkerhet från övergrepp, utan säkerhet från tankar som man inte gillar. Censur har blivit en dygd – för det allmännas bästa, förstås.

Vi lever i en tid då västerländska politiker och institutioner fortsätter att sätta upp mål som är både orealistiska och destruktiva: koldioxidneutralitet till 2030, noll rasism genom påtvingad jämställdhet, noll skillnader mellan könen genom juridiska omskrivningar. Och massorna applåderar, inte för att de förstår konsekvenserna, utan för att det känns bra.

En maktapparat byggd på godhet

Dagens nyttiga idioter kommer i många smaker:

• Idealisterna som stöder ökad statlig kontroll över hälsa, utbildning och ekonomi – i tron att det ”hjälper de svagaste”, utan att inse att det skapar beroende och berövar individen ansvar och frihet.
• De lätt indignerade som kastar sig över varje moralisk kampanj mot ”orättvisa”, ”hat” eller ”fientlighet mot mångfald”, men som i praktiken stöder censur, kontroll och åsiktsmonopol.
• De lydiga byråkrater och medier som okritiskt sprider statliga berättelser om ”säkerhet”, ”gemenskap” och ”kamp mot extremism”, men som i verkligheten bidrar till att undergräva yttrandefriheten och rättsstatsprincipen.
• Den akademiska och kulturella eliten som använder sin position för att skriva om språk och verklighet – och lär människor att frukta felaktiga åsikter mer än dålig politik.
• De apatiska och självsäkra som tror att allt kommer att ordna sig om man bara följer med strömmen och litar på att ”myndigheterna vet bäst”

Kort sagt: De nyttiga idioterna är de som tror sig stå på det godas sida, men som i själva verket driver på den utveckling som de själva kommer att ogilla mest när den är klar.

De nyttiga idioterna är de som tror sig stå på det godas sida.

En ny järnbur av godhet

Autoritarismen kommer inte längre i form av marscher och uniformer, utan som ett moraliskt övertagande. De som försvarar yttrandefrihet, genusrealism eller individuell frihet stämplas som extremister. Den offentliga sfären fylls av orwellianskt språkbruk: censur kallas ”innehållsmoderering”, övervakning kallas ”förtroendeskapande åtgärder” och utopiska mål som aldrig kan uppnås framställs som en moralisk plikt.

De nyttiga idioterna inser inte att de är i maskopi med en maktstruktur som inte vill dem väl. Det är först när verkligheten kollapsar – när makten sviker, ekonomin stagnerar, brottsligheten ökar och förtroendet eroderar – som de kan börja inse vad de har hjälpt till att bygga upp.

En varning, inte ett hån

Att påpeka detta är inte att håna människor som menar väl. Det är en varning: Historien är full av goda människor som sprang maktens ärenden utan att förstå vad de gjorde. När hela samhällen struktureras efter ideologiska mål som ingen får ifrågasätta, då är det inte längre frihet vi lever i – då är det en ny regim. En regim skapad, inte av tyranner, utan av de nyttiga.

Och de finns överallt. I departementen, på NRK [och SVT], i skolorna, på universiteten, i näringslivet – och i ditt eget kvarter.

Historien kommer inte att frikänna dem för att de menade väl.