Russ Voughts budgetkontor kommer att skära ned betydande belopp för humanitära projekt som är politiserade. Ett exempel är finansiering för att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna på den ryska sidan i Ukraina och stödja åtal mot ryssar vid Internationella brottmålsdomstolen. Om man kontrollerar hela värdekedjan från utredning till rättegång har man ett kraftfullt verktyg.

Det är denna värdekedja som demokraterna, oligarker som Soros och anonyma donatorer har odlat, och den hotar nu förtroendet för frivilligorganisationernas oberoende. Om du gräver djupare kommer du att upptäcka att icke-statliga organisationer har band som innebär att deras utredningar inte är oberoende, vilket är helt destruktivt för förtroendet.

Det är därför som Office for Budget and Management kommer att använda yxan.

Ett exempel är Georgetown University, strax utanför Washington, som deltar i en utredning om brott mot mänskliga rättigheter i Ukraina. Projekten ger jobb, karriärvägar för ett antal personer. De blir självgående och problem med opartiskheten uppstår. Aktörerna är intresserade av att hålla projekten igång.

President Trumps Office of Management and Budget (OMB) har just kastat en politisk granat på utländskt bistånd och rekommenderar omedelbar avslutning av nästan två dussin projekt relaterade till ”krigsförbrytelser och ansvarighet” som i hemlighet har kanaliserat amerikanska skattedollar till aktivistadvokater, globalistiska icke-statliga organisationer och akademiska elfenbenstorn från Kiev till Yangon.

Enligt interna dokument som Reuters har granskat innebär Vita husets direktiv att cirka 70 miljoner dollar i bidrag från utrikesdepartementet försvinner – inklusive en lukrativ affär på 18 miljoner dollar till Georgetown Universitys medarbetare som ingår i Ukrainas riksåklagarämbete.

Bland de mest högljudda klagandena är Global Rights Compliance och Legal Action Network – två utländska organisationer som fakturerar Washington för att ”dokumentera” ryska grymheter, samtidigt som de fiskar efter lukrativa skenrättegångar i Haag.

Om akademiker från Georgetown University är inbäddade i Ukrainas allmänna åklagarmyndighet, skulle man tro att de skulle ha händerna fulla. Ukraina är en av de mest korrupta staterna i västvärlden, med miljarder och åter miljarder som flödar genom dess system. Men vi har inte hört några rapporter om hur pengarna används, annat än i enskilda fall. Det kanske inte är det som de ska utreda? Arbetet är inriktat på ryssarna.

Mänskliga rättigheter är en del av krigföringen mot Ryssland. Om detta är fallet är det mycket oroande eftersom det kommer att äventyra arbetet för mänskliga rättigheter.

Då förlorar arbetet med mänskliga rättigheter den status det hade under det kalla kriget och länderna i det globala syd kommer att se med misstänksamhet på västländerna: Vad är agendan? Vem finansierar projekten?

Document skrev nyligen om Yale Humanitarian Research Lab, som har dokumenterat att 35.000 ukrainska barn har förts bort från Ukraina. Yale Humanitarian Research Lab finansieras av Office of Conflict and Stabilisation Operations på utrikesdepartementet. Projektet avbröts i februari 2025, men fick finansiering i sex veckor för att slutföras. Sedan gick Hillary in med en vädjan till privata donatorer och det kan nu fortsätta fram till hösten 2025. För protokollet: Vädjan gällde också tre månaders arbete i Sudan. Poängen är att Hillarys namn är så komprometterat att allt hon rör vid är kontaminerat.

Det hela är en del av vänsterns ”globala rättvisa”, skriver Jim Hoft på Gatewaypundit.com. Få är bättre lämpade att förstå vad det handlar om än norrmännen. Norge har en gigantisk NGO-industri som tar emot miljarder från staten: Norsk Folkehjelp, Norsk Flyktninghjelp, Röda Korset, Norska Kyrkans Utlandshjälp. [Det fungerar på samma sätt i Sverige; reds. anm.]

Det oroväckande är när dessa har samma program och blir ideologiska. Så är fallet i förhållande till Trump och Israel. Hjälporganisationerna agerar som politiska aktörer.

Cecilie Hellestveit angrips för att hon vågar motsätta sig politiseringen av folkrätten. Hon deltar inte förbehållslöst i fördömandet av Israel och USA. Det finns en del intressant information här: Det började med ett initiativ för att utvidga Internationella brottmålsdomstolens definition av folkmord för att rikta in sig på regimen i Myanmar.

I slutet av 2023 fanns det ett ingripande från Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Danmark som bad ICJ att ta en mer flexibel inställning till folkmordskonventionen – för att göra det lättare att bevisa folkmordsuppsåt. De argumenterade för detta i fallet mot Myanmar, där de ville stödja påståendet att Myanmar begår folkmord.

De kunde inte veta eller förutse att Sydafrika några månader senare skulle väcka talan mot Israel och att alla deras argument skulle vara till hjälp för Sydafrika och mycket ohjälpsamma för Israel. Detta är något vi ser utspelas i ICJ, och det hjälper domstolen att få en bredare syn på folkmord.

Det här är den typ av detaljerad information som aldrig når norska medier eftersom det kommer att äventyra deras egen politik. De vill se Israel fördömt. Jan Borgen, tidigare chef för Amnesty, fördömer Hellestveit för vad han kallar selektiv användning av internationell rätt.

Vad Hellestveit gör är att försöka bevara ett visst oberoende och en viss integritet. Det kommer inte att tolereras.

Norge är fyllt av den ideologi som Obama, Hillary, Biden och demokraterna har praktiserat i decennier. De har tagit över den administrativa staten och förvandlat den till ett politiskt instrument.

De inser inte, eller bryr sig inte om, att de kompromissar med de värderingar som förankrades efter andra världskrigets slut: Mänskliga rättigheter kan inte vara politiskt bundna. Institutioner måste vara oberoende för att vara pålitliga.

Detta är en av de viktigaste orsakerna till motståndet mot Trump. Han avslöjar humbug.

Detta är en av de främsta anledningarna till att den norska eliten hatar Trump. Han tar ifrån dem deras försörjningsmöjligheter. Det faktum att inget norskt parti har upptäckt att de har formidabel ammunition mot det nuvarande systemet säger något om hur provinsiell den norska allmänheten har blivit. För den insikten håller på att komma i USA.