Nästan 24.000 afghaner som samarbetade med brittiska styrkor har i hemlighet förts till Storbritannien. Bakgrunden är ett sensationellt misstag inom försvarsdepartementet (MoD), där byråkrater läckte känsliga personuppgifter direkt till potentiella talibanagenter.

Den politiska eliten valde att dölja det hela med en så kallad superinjunction – en juridisk munkavle på media som hindrade allmänheten från att veta vad som pågick.

Skandalen började 2021, strax efter att talibanerna tagit makten i Afghanistan. Det var då försvarsdepartementet skickade ut mejl till tusentals afghaner som hade arbetat som tolkar, soldater och stödpersonal för brittiska styrkor.

Problemet var att mejlen skickades med alla mottagare synliga i kopieringsfältet, snarare än dolda. Därmed var namn, adresser och e-postkontakter öppna för alla, inklusive talibanerna som jagar ”kollaboratörer”. Enligt brittiska medier utsattes upp till 20.000 personer – inklusive familjer – för akut livsfara under natten.

För att städa upp i röran etablerade regeringen, först under Boris Johnson och senare fortsatt av Labour under Keir Starmer, ett hemligt vidarebosättningsprogram. Programmet gömdes bakom en historisk superinjunction, ett av de strängaste domstolsbeslut som kan användas i Storbritannien. Det förbjöd pressen att rapportera om programmet och stoppade frågor i parlamentet. Först nu har hemligheten avslöjats.

Enligt brittiska tidningar som Financial Times, The Guardian och Sky News har cirka 24.000 afghaner – huvudpersonerna och deras familjer – flugits till Storbritannien under stort hemlighetsmakeri. Den totala kostnaden beräknas uppgå till närmare 7 miljarder pund, motsvarande nästan 95 miljarder norska kronor, när flygresor, tillfälliga boenden inom försvarsdepartementet, integrationsprogram och sociala förmåner räknas in. Detta belopp har ökat trycket på en ekonomi som redan är hårt drabbad av bostadsbrist, nedskärningar i välfärden och stigande priser.

Kritiken har inte låtit vänta på sig. I sociala medier flödar anklagelserna om att den brittiska eliten prioriterar utlänningar framför sina egna medborgare. Många påpekar att samtidigt som äldre britter fryser i sina hem efter nedskärningar i vinterstödet, spenderar regeringen miljarder på flyktingar – utan någon demokratisk process eller öppen debatt. Flera parlamentariker, särskilt från högerkanten, anser att både de konservativa och Labour svikit väljarna genom medvetet hemlighetsmakeri.

– Det här är ett skolboksexempel på cock-up, cover-up och stitch-up. Först gör de en skandal av ett misstag, sedan mörklägger de det och sedan syr de ihop ett system som belastar skattebetalarna i hemlighet”, säger flera parlamentsledamöter till The Times.

Förespråkare för programmet pekar på det moraliska ansvar som Storbritannien har. De menar att afghaner som arbetade för Storbritannien riskerade sina liv under kriget och att datorfelet var ett direkt hot mot deras liv.

. – Utan dessa människor skulle vi ha förlorat långt fler soldater, säger en källa inom försvarsdepartementet.

. – Att lämna dem kvar skulle ha varit en dödsdom.

Nu när förbudet mot publicitet har hävts växer frågorna om antalet kommer att stanna vid 24.000. Flera experter varnar för att antalet kan bli mycket högre eftersom familjeåterföreningar, utvidgningar och eventuella stämningar mot staten kommer upp på bordet. Vissa föreslår att över 100.000 personer så småningom kan beviljas uppehållstillstånd, eftersom systemet inte har någon tydlig gräns.

Nödläget har också satt fokus på användningen av superinjunctions, som normalt används i extremt känsliga fall som innebär risk för liv eller nationell säkerhet. Många britter frågar sig nu var gränsen går för vad staten ska kunna dölja. Pressen reagerar också starkt, eftersom systemet var dolt i två år – medan vanliga människor varken fick veta vad som pågick eller vart pengarna gick.

Fallet sätter ny press på Labourregeringen, som i förra årets valkampanj lovade mer öppenhet och hårdare kontroll av invandringen. Kritiker påpekar att detta bara visar att migration, hemlighetsmakeri och elitavtal går hand i hand – och att det är vanliga människor som får betala notan.