Bör läkarkåren vara mer öppen för andra sätt att bekämpa cancer? Det anser flera skribenter i en debattartikel i forskersonen.no.

Artikeln är skriven av Iver Mysterud, fil dr i biologi och redaktör för Helsemagasinet VOF, Jan Raa, professor emeritus i mikrobiologi, Julia Schreiner Benito, journalist på Helsemagasinet VOF, och Dag Viljen Poleszynski, fil dr i sociologi och chefredaktör för Helsemagasinet VOF.

De menar att den norska cancerföreningen är mest intresserad av cancerbehandling med kirurgi, strålbehandling och cellgifter. Men organisationen borde också intressera sig för att kosten kan påverka cancerutvecklingen både positivt och negativt och att cancerhämmande antiparasitära medel och naturliga ämnen kan bromsa och förhindra cancerutvecklingen.

De fortsätter med att säga: ”Omfattande forskning visar att socker stimulerar tillväxten av cancertumörer. Cancerpatienter bör därför undvika livsmedel som är rika på socker/kolhydrater, även efter avslutad cancerbehandling.”

Professor Angus Dalgleish i London är en av världens ledande cancerspecialister. Han har i årtionden dokumenterat att höga nivåer av D-vitamin i kroppen är avgörande under cancerbehandling och för att stärka immunförsvaret mot sjukdomar i allmänhet.

Cancer bland unga australier ökar i en alarmerande takt

Mysterud, Raa, Schreiner Benito och Viljen Poleszynski tror att cancerbehandling kommer att gynnas av att vara öppen för alternativa metoder:

”Kreftforeningen [den norska cancerföreningen; reds. anm.] skulle också kunna vara en drivkraft för användning av läkemedel med dokumenterad effekt mot cancer, men som är registrerade för andra användningsområden. Detsamma gäller naturliga substanser som har använts mot cancer inom traditionell medicin, men som inte kan patenteras. För det mesta är sådana substanser mycket mer skonsamma än cellgifter. Till skillnad från cellgifter, som inte har någon effekt på den cancer de lider av, är det osannolikt att naturliga substanser skadar dem och minskar deras livskvalitet. Men så länge läkemedelsindustrin har en dominerande ställning inom cancerforskning och cancerbehandling är det svårt att få acceptans för en sådan användning. Det är inte heller realistiskt att få privat finansiering på börsen för studier med substanser som inte går att patentera. Investerarna letar efter projekt som utlovar supervinster. Antiparasitmedicinerna ivermektin, fenbendazol och mebendazol (Vermox) angriper cancerceller på ett annat sätt än cellgifter. De dödar cancerstamceller som inte dödas av cellgifter, hämmar tillväxten av cancerceller som blivit resistenta mot cellgifter, förhindrar spridning av cancer och stimulerar programmerad celldöd. Vissa av dessa läkemedel verkar genom att blockera glukostransportörerna på cancercellerna och därigenom hämma energimetabolismen och delningen av cancerceller. Dessutom stimulerar de den programmerade döden av cancerceller.”

Det är fascinerande om antiparasitära läkemedel som ivermektin och fenbendazol fungerar bra mot cancer, men det finns lovande tecken på att de faktiskt gör det.

Möjligen borde det etablerade medicinska samfundet ta dessa resultat på allvar och studera dessa läkemedel mer noggrant för cancerbehandling?