Krigspsykos och masspsykos är välkända fenomen. Psykosen handlar om oförmågan att orientera sig i verkligheten. Och massorna föraktar alla som vill avslöja deras vanföreställningar. Jag känner en familjefar i Odessa. Han är en stark motståndare till Ryssland. Samtidigt berättar han för mig om den extrema rädsla de har för att deras son ska bli tvångsinkallad till fronten. Vi, å andra sidan, lever fortfarande i krigets romantiska fas och vinkar stolt och glatt adjö när våra barn blir inkallade.

Det senaste världskriget slutade med Hiroshima och Nagasaki. Nästa världskrig kommer med all sannolikhet att starta där det förra slutade. Är det möjligt för oss att inse konsekvenserna av detta? Förmodligen inte. Men bilder kan hjälpa oss. I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, görs ett försök att visualisera dessa apokalyptiska dimensioner. Vi läser till exempel om en ryttare på en flammande röd häst som ”fick rätt att ta freden från jorden så att människor skulle slakta varandra” (6:4).

Bibeln gör inte någon form av moralisk utvärdering av kriget i sluttiden. Den konstaterar helt enkelt. Men det som verkligen är uppmuntrande är att det är just i detta sammanhang som ”människor av alla stammar och språk och länder och folk. Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud” (5:9-10). Detta är en fortsättning på det som Kristus och hans apostlar konsekvent lärde ut, nämligen att Guds rike inte är av denna värld. Och därför står Guds kyrka över alla gränser.

Våldsspiralen borrar sig allt djupare. Men tänk om Gud vill ha krig? kanske du invänder. Står det inte också i Uppenbarelsebokens kapitel 11 vers 18 att Gud skall förgöra dem som förgör jorden, och gör inte alla industrialiserade nationer just det – förgör? Jo, det gör de. Men trots det försöker vi oftast begränsa skadorna och skjuta upp döden. Så vad är det för kraft som nu får även kristna att stödja krig? Det måste vara den röda hästen som har fått all makt. Det måste vara något inom oss, en kraft, Thanatos själv, dödsdriften, som har släppts lös.

Hade vi fullt ut förstått Guds rikes sanna natur och vad det kommande kriget kommer att innebära i form av lidande och total förstörelse, tror jag att vi skulle ha gjort allt som stod i vår makt för att stoppa den pågående konflikten i Ukraina. Nu verkar det dock som om ordet ”förhandlingar” är helt okänt. Europa har just beslutat att ändå fördubbla sina försvarsbudgetar. Och vår uppgradering av civilförsvaret etc. kommer med nödvändighet att tolkas av ryssarna som krigsförberedelser. Följaktligen kommer de återigen att beväpna sig till max, vilket innebär …

Men den bästa förberedelse kristna kan göra är förmodligen att förbereda sina hjärtan för att möta den levande Guden. Det innebär också att man, så långt man kan, försonas med eventuella fiender och bygger jordnära, lokala församlingar. Sedan kommer Kristus själv att hämta sin brud, när tiden är ute och tiden är inne.