×

Ur flödet/i korthet

Möjligen är den största nyheten just nu inte vad Tulsi Gabbard har släppt om Rysslandsutredningen, utan vem som håller tyst om den.

Medan amerikanska medier, liberala och konservativa, förhåller sig till

Medan amerikanska medier, både liberala och konservativa, förhåller sig till Tulsi Gabbards slutsatser om att Obama ledde en förrädisk konspiration mot Trump som ledde till Rysslandsutredningen, har norska medier gått under jorden.

Efter ett decennium av moraliserande bevakning av Trump och rysk inblandning väljer NRK, VG, Aftenposten, TV 2 och andra stora mediehus att låtsas som om det inte finns. När den berättelse som du har sålt som sann börjar spricka är tystnad det säkraste vapnet.

Läsarna är våra ögon

– Det ska bli intressant att se vad som händer härnäst när det gäller allt detta, inklusive hur NRK, TV2, VG, Dagbladet, Aftenposten och andra kommer att reagera och vilka vinklar de lyckas koka ihop”, skriver en av våra läsare, Noncomformist. Han kommenterar Documents artikel i frågan.

– De narrativ som de slaviskt har följt och främjat håller på att falla sönder i sömmarna. Men den här typen av aktivistmedier kommer förmodligen att försöka hålla fast vid sina berättelser och vrida och vända på allt på det vanliga kreativa och listiga sättet, skriver dissidenten.

Och de har helt rätt. För det som nu utspelar sig är inte bara en nyhetsutveckling i USA, det är också ett test av integriteten hos norska redaktörer som i åratal har använt den så kallade Rysslandsutredningen som moralisk grund för sin Trumpbevakning.

I USA har den amerikanska underrättelsechefen Tulsi Gabbards slutsatser bevakats, med olika vinklar, men inte med tystnad. Till höger hyllas Gabbard som en visselblåsare. På vänsterkanten misstänks hennes motiv. Men bevakningen finns där. Debatten existerar. Och det är mer än man kan säga om Norge.

Kontrasten mellan USA och Norden

Fox News kallar dokumenten ”bombnedslag” och hävdar att de bekräftar vad många Trump-anhängare länge har misstänkt: att Rysslandsdossiern var ett politiskt vapen.

The New York Post rapporterar att Obama-administrationens förrädiska konspiration i Trump-Ryssland-utredningen har hänvisats till justitiedepartementet av Tulsi Gabbard

Politico skriver att Gabbard hotar att åtala tjänstemän i Obama-administrationen för ”förrädisk konspiration”

New York Times skriver att Gabbard hävdar att Obama-administrationen försökte underminera Trump 2016, med fokus på det faktum att demokrater fördömde rapporten som politiskt motiverad och full av fel.

Alla sidor tar upp frågan.

I Norge är Dagbladet det enda större medieföretag som har skrivit om det (när jag kollade), förlöjligar Gabbards utredning och citerar källor från det demokratiska partiet för att stödja sin ensidiga historia.

USA-experten Eirik Løkke, på plats som alltid, anser att Trump gör ”galna påståenden” för att framställa sig själv som ett offer. Och den så kallade USA-experten gör klart att Gabbard inte har en aning om vad hon håller på med. Agendan och berättelsen är klar.

NRK, TV2, Aftenposten och VG: Inte ett ord. Inget omnämnande. Inga frågor om vad dokumenten innehåller. Ingen reflektion över sin egen tidigare bevakning.

”Rör inte vid vår tioåriga aktivism mot rysk inblandning”, är budskapet. ”Vi bryr oss inte om vad amerikanska medier gör, det här är vår historia”, säger de.

NRK:s tidslinje: Fortsatt betoning på misstanke, inte konklusion

På NRK:s tidslinje om Rysslandsutredningen, där hundratals artiklar har samlats sedan januari 2017, lyder sammanfattningen så här:

USA:s underrättelsetjänst har påvisat nära kontakt mellan 17 av Donald Trumps anhängare och Ryssland under valkampanjen 2016. De fastställde att Ryssland försökte hjälpa Trump att vinna, men fann inga bevis för en konspiration.

Detta är en formulering som håller den ursprungliga berättelsen vid liv, även efter att Mueller-rapporten och efterföljande utredningar drog slutsatsen att det inte fanns någon kriminell konspiration mellan Trump-kampanjen och Ryssland. Det faktum att ingen konspiration hittades nämns sist, nästan som en fotnot, medan det mest belastande lyfts fram först.

Frasen ”nära kontakt” mellan 17 anhängare och Ryssland är vag och utan sammanhang. Många av dessa kontakter var antingen diplomatiska eller affärsrelaterade och ledde inte till åtal. Att Ryssland ville påverka valet till Trumps fördel är välkänt, men underrättelsetjänsten kom också fram till att rösterna inte ändrades, vilket NRK inte nämner.

Att detta fortfarande är sammanfattningen efter flera år av ny information och dokumentation säger en hel del om hur norska medier väljer att presentera ett fall som inte utvecklades som många hoppats.

Den sista korta nyhetsnotisen på tidslinjen är från den 1 februari 2024 kl 11:17: Trump-stämningsansökan kastas ut av London High Court. Inga ytterligare uppdateringar behövs, de passar inte in i vår agenda, säger de.

När man har investerat i en berättelse

I åratal har norska redaktioner förmedlat Rysslandsberättelsen med stor säkerhet. De har använt det för att försvaga Trump och för att främja en bild av hans anhängare som naiva eller farliga. Nu när det kommer fram dokumentation som ifrågasätter grunden för utredningen är det som om intresset försvinner.

Som läsaren skrev: ”De berättelser som de slaviskt har följt och främjat håller på att falla sönder i sömmarna. Och det de inte kan vända på, det kommer de att ignorera. Eller, om de måste prata om det, försöker de vrida in det i tidigare mönster, som vi såg i Dagbladets vinkel.

Oavsett vad man tycker om Tulsi Gabbard, Donald Trump eller Ryssland bör pressetiken vara tydlig: Ny information ska inte tystas ned för att den är politiskt obekväm.

När medierna väljer tystnad framför att uppdatera allmänheten om viktiga utvecklingar i en fråga som de själva har drivit i åratal, har de övergett rollen som informationsspridare och gått in i rollen att bestämma vad människor ska tro.

Möjligen är den största nyheten just nu inte vad Gabbard har släppt, utan vem som inte säger något om det.