Trumpadministrationen är oroad över utsikterna till en kraftig befolkningsminskning och försöker motverka trenden genom att bland annat göra konstgjord befruktning enklare och billigare. Samtidigt har Trump öppnat upp för möjligheten att ge ”babybonusar” till familjer som vill sätta barn till världen.

Frågan är dock om det finns mycket regeringar kan göra för att förhindra avfolkning, eftersom det är samma mönster över hela den utvecklade världen, och ingen statlig intervention verkar fungera.

Här är FN:s fertilitetstal för ett antal länder år 2025:

Frankrike 1,64, Turkiet 1,62, Ungern 1,50, Island 1,59, Danmark 1,52, Sverige 1,44, Norge 1,42, Storbritannien 1,54, Ryssland 1,47, Tyskland 1,39, Polen 1,31, Italien 1,20, Japan 1,23, Kina 1,02, Ukraina 0,98.

När man tittar på västländer som USA, Norden, Storbritannien, Frankrike och Tyskland bör man förutom nationella genomsnitt även titta på vilka delar av den kvinnliga befolkningen som föder flest barn. Vad FN:s siffror inte heller gör är att skilja mellan ländernas ursprungsbefolkning och de invandrare som kommit i stort antal de senaste decennierna. Och om man gör det blir det tydligt att muslimska kvinnor är mycket mer fertila än infödda, vilket i hög grad bidrar till islamiseringen av västvärlden.

Detta kommer att fortsätta så länge välfärdsstatens offentliga förmåner inte gör skillnad mellan Bente, vars förfäder har bott i Danmark i otaliga generationer och hjälpt till att bygga upp landet, och Fatima, som kom hit förra året och är anhängare av en ideologi som syftar till att avskaffa Danmark.

I USA har vi också det intressanta fenomenet att högerorienterade, religiösa och traditionella kvinnor som lever i kärnfamiljer får fler barn än vänsterorienterade som föredrar att förverkliga sig själva och leva det fria livet på dejtingmarknaden och som inte vill skaffa barn av rädsla för klimatförändringar.

Det talas sällan om det, men i det långa loppet kanske länders öde inte avgörs lika mycket av valröster som av religion, traditioner och kultur.