Titeln på denna artikel är ondskefull. Den får den politiska eliten och deras vänner i gammelmedia att sätta rödvinet i halsen och springa till närmaste säkerhetsutrymme så att de aldrig, aldrig, ALDRIG konfronteras med följande förödande fråga i en öppen debatt: Vem är det egentligen som bestämmer vad som är desinformation? Och vem har rätt att definiera vad som är sant eller falskt? För sanningar är sällan oföränderliga naturlagar, och vi har alla sanningar – men är mina sanningar desamma som dina? Vilken rätt har du att bestämma vad som är sant för mig?

Sådana nyanser och tankar spelar inte längre någon roll i den norska offentligheten. Både regeringen och medieeliten hävdar att de sitter inne med den absoluta sanningen för alla och är djupt oroade över att mängden ”desinformation” (läs oenighet) ökar i samhället. Att bekämpa denna «desinformation» har blivit en prioritet, som började med skapandet av Faktisk.no, som är en del av ett internationellt system av ”oberoende faktakontrollanter”, men som på ett löjligt sätt drivs av Documents mediekonkurrenter. ”Oberoende”? Kyss mig.

Storebrors offentliga sanningar

På vägen mot att skapa ett äkta sanningsministerium har den norska regeringen nu lanserat sin strategi för att stärka motståndskraften mot desinformation och är i färd med att skapa ett centrum för källkritik för att ge alla medborgare möjlighet att tänka rätt. Utgångspunkten tycks vara att det offentliga alltid har sanningen och att de som kritiserar det offentliga sprider desinformation. Det finns inte ens något att diskutera. Det är så här man bryter ner demokrati, yttrandefrihet och åsiktsmångfald.

Det var Norges kulturminister Lubna Jaffery som lanserade strategin mot desinformation. (Ja, hon som blottade brösten offentligt 2024 och är anställd i regeringen för Jonas som dansade svettig som en clown i Prideparaden 2019. Norska politiker älskar att förlora sin värdighet för att vinna popularitet). Regeringen insisterar på att syftet med den nya strategin INTE är att censurera eller ta bort osann information, utan snarare att se till att människor har kunskap, verktyg och tillgång till tillförlitlig information så att de kan göra välgrundade val. Att tro att människor inte kan göra detta utan hjälp av staten är så nedlåtande att Støre och Jaffery redan ställer in sig på att misslyckas.

Desinformation är ett problem, men Støre gör det bara värre

Så är desinformation och politisk propaganda ett problem för vårt samhälle? Ja!!! Absolut är det det! Titta bara på klimathysterin, invandringspolitiken, covid, Pride eller bilden av islam, EU, Trump eller Israel. Det är inte på något sätt sämre än de som hävdar att världen styrs av den judisk-judiska-Illuminati-konspirationen finansierad av kommunister och Rockefeller som i nära samarbete med CIA och Bildenberger manipulerar vår vilja med strålar, kraftfält och chemtrails – eller hur detta nu hänger ihop. Tja, hej på er.

Gamla medier kämpar hårt 2025 på grund av floran av sociala medier och öppna kanaler. Tidningar och mediehus förlorar mark, pengar, inflytande och definitionsmakt och är desperata att behålla sin åsiktshegemoni och ekonomiska modell, som tiden har sprungit ifrån. De vill förändra allt runt omkring sig, men är i grunden konservativa när det gäller den egna branschen och den egna positionen. Det är därför de samarbetar med regeringen för att skapa subjektiva faktakontrollanter.

Problemet är att för att bekämpa desinformation och skydda både förnuft, fakta och demokrati måste MSM och politikerna själva inse att de också är subjektiva, aktivister och förövare av desinformation. De måste inse att det mesta i samhället inte är sant eller falskt, utan beror på synvinkel, ställningstagande, kultur och brist på information. Men det kommer de inte att göra. De vill ha rätt och ha makten att definiera vad som är sant och falskt. Detta är i grunden odemokratiskt och ett mycket större problem än vilda konspirationsteorier.

Eliten har rätt och de andra har fel

Att erkänna detta är själva kärnan i demokrati och yttrandefrihet: Vi kan båda ha rätt, det är därför vi diskuterar med varandra på ett civiliserat sätt. Jag har inte märkt mycket av respekt eller civiliserat beteende från mina kritiker under de senaste 15 åren, men å andra sidan kan man inte ha höga förväntningar på de vänsterextremister och globalister som styr mainstreammedierna mot konkurs.

Att erkänna att man kan ha fel eller göra samma misstag som man anklagar andra för ligger så långt bort från elitens medvetande att de inte ens kan tänka sig att diskutera saken – eftersom de är ofelbara i sina egna ögon. Det är vad allt detta handlar om: psykologi. Att försvara en uppblåst självbild och tron att man är bättre, klokare och smartare än alla andra är ett säkert tecken på att man står inför en småaktig medelmåttighet utan förmåga till självkritik. Eliten avslöjar sig själv.

Kravet på ”faktakontroll” och ”källkritik” kokar därför ner till en trivial egotripp. Eftersom vi har rätt måste alla andra ha fel. Och allt som motsäger denna barnsliga berättelse är ett hot mot samhället och demokratin». Men du får gärna bjuda in mig till en debatt vid en öppen mikrofon så att alla kan se att jag har helt fel om dig? Hallå…? Inte den här gången heller, nej. För vissa intellektuella analfabeter.

Det finns absoluta sanningar, men bara inom vetenskapen

Det är lätt att hitta sanningen med matematik, fysik och liknande vetenskaper. Matematiken är postmodernismens nemesis, och vetenskapen bryr sig inte om vad du tror, tänker, antar, önskar, tycker eller kräver, eftersom svaret ändå alltid kommer att vara detsamma. Det finns med andra ord absoluta sanningar där ute, och det är just detta som kärleksministeriet i Orwells bok 1984 torterar Winston att förneka när han till slut inser att två plus två är lika med fem, eller vad nu Storebror vill att svaret ska vara.

När media försöker lära befolkningen att det inte finns några kvinnor och män, utan bara ”könsidentiteter”, och att kvinnor därför kan ha penisar och män kan föda barn, är det en propagandaattack mot människors förnuft och verklighetsuppfattning. Detsamma gäller angreppet på sömnen för att ”klimatet kollapsar”, påståendet att ”islam är fredens religion” eller att EU är demokratiskt, trots att alla med egna ögon kan konstatera motsatsen.

Varför ägnar sig politiker och etablerade medier åt sådan indoktrinering av påstådda ”sanningar” i stället för att säga sanningen: Detta är subjektiva åsikter från politiska och privata aktivister och extremister med en agenda, och bör vara föremål för ständig debatt och öppen kritik. Det finns inga sanningar att finna. Jo, det beror på att medierna i Norge är så tätt sammanflätade med politik och näringsliv att man inte längre vet vem som är vem. Denna blandning av samhällsledare har inget intresse av att det finns lika många sanningar inom samhällsvetenskapen som det finns kulturer, familjer och individer. Vi styrs av små och enkla människor som vill ha rätt. Punkt slut.

Bekämpa ”antistatligt tänkande”

Den akademiska aristokrati som har tagit över vänstern och den norska allmänheten kommer att tillskansa sig sådan definitionsmakt eftersom det är detsamma som att ha makt över andra, vilket i sin tur kokar ner till läcker självbekräftelse. Sanningen att det finns många sanningar utanför matematik och vetenskap kan inte tolereras. Det är därför de staplar på ”experter” och ”forskare” som inte kan motsägas. Världen måste vara svart/vit och antingen/eller, annars hotas makten och självbekräftelsen. Detta är primitiv psykologi.

Detta tankesätt återspeglar också den socialistiska övertygelsen att alla människor är flockdjur av naturen, och flockdjur behöver starka ledare, absoluta sanningar och en enkel verklighet för att leva lyckligt. De som inte följer flocken kan alltid ”utbildas” av staten till korrekta attityder genom arbetsläger, kriminalvårdsanstalter eller asyl där de tränas att avvisa ”antistatligt tänkande”. Med andra ord frihet, debatt, åsikter, konservatism och demokrati och allt vad det heter.

Men man kan ju alltid börja mjukt med offentliga ”faktagranskare” eller ett ”Centrum för källkritik” som avgör vad som är information och vad som är desinformation, så att ”konspirationen” och barnen i ”Mamma Staten” förstår att allt kan definieras som svart och vitt, antingen/eller och sant/falskt. Detta är visserligen ett dödligt gift för demokratin och den offentliga debatten och dialogen – men det speglar den extremism och dumhet som sjuder i MSM och maktens korridorer.

För att makt korrumperar, och makthavarna vill att det ska förbli så. Så det är viktigt att vara klokare, smartare och ha SANNINGEN!, så att du kan leda massorna på rätt väg och bli sedd upp till. Därför kommer de att bestämma vad som är sant och vad som är desinformation.

Det är så här eliten och makthavarna har betett sig i alla samhällen i tusentals år. Det är inte mer komplicerat än så.