Huvudbilden, tagen i London, visar vad europeiska eliter och liberala medier tycker om Trump och halva Amerika.

När Trump upprätthåller gränser är det fascism. När Grekland gör samma sak är det en ”extraordinär kris” som våra medier inte nämner med ett ord.

Men nu börjar både narrativet och agendan att spricka. Hur länge kan man tiga om verkligheten i Europa, samtidigt som man skriker om Trump?

– Trump riktar in sig på afrikaner och drömmer om ett vitt Amerika

Föreställ er rubrikerna på TV 2, VG, Dagbladet, Aftenposten eller Urix-sändningarna från Washington D.C. om Trump hade sagt följande på en presskonferens med invandringschefen Tom Homan:

– Afrikanska migranter bör fängslas eller skickas hem; det måste bli ett slut på att förvandla USA till ett all inclusive-hotell för unga nordafrikanska män som söker gratis välfärd.

Pressen skulle ha mobiliserat sig innan du hann blinka eller säga ”snällhetspose”. Mediernas trycksvärta skulle aldrig ha torkat, med rubriker som: ”Trump ger sig bara på afrikaner, drömmer om ett vitt Amerika”. BlueSky skulle ha kokat över av ilska.

NRK skulle ha gjort specialprogram med berörda korrespondenter från Brooklyn till Berlin. Eivind Trædal, Norges mest irriterande man, skulle få tusentals nya följare för sina patetiska TikTok-monologer om Trumps rasism.

Amnesty, Norska flyktingrådet och EU-kommissionen skulle gå ut med pressmeddelanden om ”rasistisk retorik”. Och över hela Europa skulle affischdamer marschera med ”Refugees Welcome!”.

Men eftersom det inte var Trump som sa det, utan Thanos Plevris, Greklands nya invandringsminister, är det tyst som i graven.

I en intervju med Daily Mail säger Plevris det som många européer har tänkt i åratal, men som få politiker har vågat säga högt, skriver Hanne Tolg i Document.

Grekland stänger sina dörrar för illegala migranter: Kom inte hit, du kommer antingen att skickas hem eller i fängelse!

Plevris har vågat säga det högt – ja, samma sak som många av oss också har tänkt i flera år. Vi fördömer inte hans retorik, och det ger ett litet hopp om att andra ska följa efter.

Men det han säger är faktiskt ”värre” än det som Trump kritiseras för. Plevris riktar sig specifikt mot män från Nordafrika. Och ändå är medierna och migrantförespråkarna så tysta att ljudet av en fallande nål skulle överrösta dem.

Inga specialrapporter från NRK om främlingsfientlig högerpopulism i Europa. Ingen sexsidig analys från TV 2 om Greklands demonisering av afrikanska migranter.

Är du på semester – Pletten, Græsvik, Restad och Løkke?

Inga expertutlåtanden från de vanliga rösterna: Hilde Restad, Sofie Høgestøl och Eirik Løkke. De hade nog alla varit snabba med skarpa moraliska analyser om grekernas budskap hade kommit från Trump.

Och inte heller från de vanliga moraliska fyrtornens sida hörs några fördömande kommentarer: Anders Magnus, Thomas Seltzer, Fredrik Græsvik, Christina Pletten och Tove Bjørgaas.

Din tystnad om vad som händer i Grekland säger mer än tusen ord. För det handlar egentligen aldrig om Trumps politik. Det handlar om Trump. Punkt slut.

• Om Trump botade cancer skulle de marschera för att cancer skulle få en andra chans.
• Om Trump skapade fred i Mellanöstern skulle de skriva att krig binder oss samman som samhälle.
• Om Trump avskaffade all barnfattigdom i USA skulle de sörja förlusten av autentisk americana och hävda att barn mår bra av att växa upp i motgångar.
• Om Trump gjorde sig av med alla illegala gängmedlemmar från MS-13 och Tren de Aragua, skulle de säga att han har förstört tatueringsindustrin i USA.
• Om Trump hade räddat regnskogen skulle de anklaga honom för kolonial greenwashing.
• Om han personligen drog tusen migranter i land från en sjunkande båt skulle de kritisera flytvästarna.
• Om han införde fri sjukvård för alla skulle de skriva artiklar om att det egentligen bara handlar om vit makt.
• Om han byggde dagis i Venezuela skulle Klassekampen säga att han bara gör det för att destabilisera socialismen.

Allt Trump rör vid avvisas. Inte för att det är fel, utan för att det kan kopplas till honom.

Och tystnaden avslöjar också något som vi egentligen vetat länge: att mediernas förståsigpåare, kommentatorer, aktivister och moraliska väktare aldrig riktigt brytt sig om Amerika eller det amerikanska folket.

Inte om säkerhet. Inte om ekonomin. Inte om barnfattigdom. Inte om våldet längs gränsen.

Mediernas berättelse håller på att spricka och allt fler människor inser det.

Under arbetet med den här texten har jag inte hittat en enda norsk nyhet om den pågående krisen i Grekland. Den senaste korta nyheten om Grekland på NRK är från mars, och den senaste om flyktingar i EU publicerades den 1 juni.

Inte ett enda gråtmilt reportage om en ”ensam pojke från Libyen” som nu riskerar ett grekiskt betonggolv och fem års fängelse i Greklands Alcatraz.

Sade de betonggolv och fem års fängelse? Är det möjligt?

Det ser ut som en fängelsescen direkt hämtad ur liberala mediers rapporter om det ökända lägret ”Alligator Alcatraz” i Florida, som beskrevs som ett slags helvete på jorden.

De oönskade inkräktarna trängs nu i provisoriska läger i tomma lagerlokaler, där de får minimala matransoner och sover på betonggolv, skriver Hanne Tolg.

Men detta händer inte i solskensstaten. Det sker på europeisk mark, i ett EU-land, och vi har sett videor inifrån migrantförläggningen i Florida, som är ett fyrstjärnigt hotell jämfört med lägren i Grekland.

Detta tyder på att aktivisterna i media har mer empati med förhärdade kriminella illegala invandrare i USA än med desperata migranter i Grekland, vilket de naturligtvis inte har.

Hur långt har de kommit?

Hur långt är de villiga att gå med sin aktivism?

Tiden får utvisa, men det vi bevittnar nu är att mediernas berättelse och agenda börjar spricka. Vi ser det varje dag. Nu är de tysta om krisen i Grekland, men kommer att skrika högt om något liknande händer i USA under Trump.

Men det som händer i Grekland kommer att hända mer och mer i resten av Europa, och fler och fler ser det. Frågan är hur långt våra medier är villiga att gå för att dölja det.

Det är just därför som vårt arbete på Document aldrig har varit viktigare.