En civilisation dör inte nödvändigtvis av krig eller ekonomisk kollaps. Ibland tynar den bort i tysthet – kvävd av sin egen rädsla för att förolämpa och sin vilja att applådera allt som luktar uppror mot förnuft och biologi.

Västvärlden befinner sig nu i denna existentiella skymning, där begrepp som man och kvinna har blivit farliga reliker och där en elev som jamar på lektionen kan kräva att bli tagen på allvar.

Från antik filosofi till TikTok-identiteter

Där Platon sökte essens och Aristoteles sökte orsak, söker dagens akademiska elit … känslor. En identitet är inte längre något man föds med eller utvecklar genom liv och erfarenheter. Det är något man känner i stunden. I praktiken har det skett en förskjutning från en biologiskt baserad människosyn till en flytande zoologisk självdefinition, där vem som helst kan vara vad som helst – så länge det inte är normativt, traditionellt eller (Gud förbjude) kristet.

Den nya upplysta inkvisitionen

Ironiskt sett har den moderna väckelseregimen utvecklats till en ny form av inkvisition – bara utan rökelse och lågor. Här läggs den heliga doktrinen inte i uppenbarelser, utan i akademisk jargong, Twitter-trender och känslodrivna krav på validering.

Att säga att ”det finns två kön” – ett uttalande som skulle ha varit ett trivialt faktum i vilket skolklassrum som helst för trettio år sedan – är idag ett radikalt och potentiellt straffbart brott, beroende på vilken europeisk huvudstad du befinner dig i.

”Vi ska ge er allt – utom ryggrad”

Vänsterns projekt har gått från solidaritet till självdestruktion. Det handlar inte längre om att ge lika rättigheter – det handlar om att ge rätten att konstruera verkligheten.

Där vi tidigare talade om gemenskap och integration talar vi nu om ”safe spaces”, ”microaggressions” och ”pluralistic cognition” – alla begrepp som i praktiken innebär att den som skriker högst bestämmer verkligheten.

Skola och utbildning: Från kunskapsöverföring till identitetsteater

Ett barn som en gång lärde sig multiplikationstabellen och kungens rad lär sig nu att känna igen sina egna ”triggerpunkter” och att ”utforska sin egen könsfluiditet”. Om barnet insisterar på att vara en räv, en enhörning eller en NFT – ja, då måste samhället anpassa sig.

Läraren? Han borde helst bara observera och använda rätt pronomen. Ett felaktigt uttal kan leda till disciplinära åtgärder.

När det absurda blir plikt

Ett samhälle som accepterar allt slutar att kunna navigera. Det finns ingen riktning i ett hav av relativism. När verkligheten blir underordnad den individuella känslan, och när majoriteten måste böja sig för minoritetens särintressen, skapas ett tillstånd av permanent kaos – eller som det heter i vissa sociologiska kretsar: progressiv frigörelse.

Men var drar man gränsen? Vad händer när någon känner sig som Napoléon, som en drake eller som en fransk brevlåda från 1800-talet? Ska staten då bygga ramper, toaletter och identitetskort för objektbaserade självbilder?

Dags för ett akademiskt uppror – och en dos sunt förnuft

Västvärldens arv är i fara. Inte för att vi inte respekterar människor – utan för att vi respekterar idéer som undergräver allt som har byggt upp vår civilisation. Den akademiska världen måste vakna upp ur sin postmoderna dvala, politikerna måste sluta be om ursäkt för att de har principer och människor måste hitta tillbaka till det mest revolutionerande av allt:

Sunt förnuft.