Kvinnliga poliser i sportkläder springer i områden där kvinnor ofta trakasseras. Kritiker anser att polisen ägnar sig åt ”pre-crimes”.

Pre-crimes är konceptet att jaga brott innan de begås. Termen är hämtad från sci-fi-romanen The Minority Report från 1956, skriven av Philip K. Dick.

Tom Cruise spelade huvudrollen när filmen The Minority Report släpptes 2002. Både boken och filmen handlar om poliser som griper brottslingar innan de begår brottet.

”Catcalling” är en form av sexuella trakasserier som innebär att man visslar eller ropar sexuellt laddade kommentarer eller uttryck till personer – oftast kvinnor – på gatan eller på en offentlig plats.

Detta är naturligtvis ett oförskämt och extremt opedagogiskt beteende. Men det är inte ett brott. Ändå har Surrey-polisen skapat en särskild styrka av kvinnliga poliser som joggar i de mest utsatta områdena, skriver The Times. Fallet nämndes först i LBC.

Det ögonblick då Brass Eye blev verklighet pic.twitter.com/aDf6u2y6fA

– Fraser Hudghton (@fraserihudghton) 12 augusti 2025

Inspektör John Vale vid Surrey-polisen sade att kvinnliga poliser och personal som inte var i tjänst hade utsatts för sådant beteende och att även om det kanske inte är ett brott kan det eskalera till allvarligare sexuella övergrepp.

En månadslång rättegång har lett till 18 arresteringar för olika brott, som trakasserier, sexuella övergrepp och stöld. Fördelningen av brotten är inte specificerad.

Free Speech Union är kritisk och kallar operationen för ett ”bisarrt socialpsykologiskt experiment” och uppmanar polisen att ”sluta jaga brott som inte har begåtts” och fokusera på att upprätthålla lagen.

Men Vale sa till LBC att problemet var ”alltför vanligt” och att syftet var att avskräcka brottslingar.

– En av våra officerare blev tutad efter inom tio minuter – sedan saktade en annan bil ner, tutade och gjorde tecken bara 30 sekunder senare – det är så ofta det händer.

Än en gång till: Osmakligt beteende, men inte straffbart.

– Vi måste fråga oss själva: ”Kommer den här personen att eskalera? Är det en sexualförbrytare?” Vi vill hantera denna risk i ett tidigt skede.

Polisen Abby Hayward, som arbetade undercover, sa att hennes erfarenhet speglade en daglig verklighet för kvinnor.

– Detta beteende är antingen en föregångare till något mer allvarligt, eller så är det okunnighet, och det kan åtgärdas. Det är där vi kommer in: att stoppa potentiella återfallsförbrytare eller hjälpa människor att inse att det de gör inte är okej.

Metropolitan Police i London har också varit engagerade i liknande aktiviteter.

Brittisk polis prioriterar sexuella övergrepp som inte har hänt och där det inte finns några som helst bevis för att de faktiskt kommer att hända. I Minority Report hade de åtminstone psykologiska bevis, men även det misslyckades i slutändan.

Samtidigt ignorerade polisen helt den industriella våldtäkten på tiotusentals utsatta unga flickor i den så kallade groomingskandalen, som fortfarande pågår.

Det råder inte heller någon brist på brottslingar som redan begått grova sexuella övergrepp och våldtäkter och som fortfarande går fria.

Att förebygga brott är inte fel, men den här metoden kommer nog av många att uppfattas som något långsökt.

Några kommer nog också att ställa frågan: Borde inte polisen först och främst kunna ta hand om brott som redan har begåtts?