×

Ur flödet/i korthet

Storbritanniens största medlemsorganisation för hästentusiaster ansluter sig till woke-rörelsen och ber sina medlemmar att inte kalla föräldrar för ”mamma” eller ”pappa” utan istället använda ordet ”förälder”. Människor från andra länder ska kallas ”personer från utlandet” i stället för ”utlänningar” och orden ”niece” och ”nephew” ska ersättas med det könsneutrala ordet ”nibling”. Organisationen är bland de senaste i landet att få en woke översyn.

I ett dokument som publicerades förra året förklarar British Horse Society, som har över 120.000 medlemmar, att organisationen under sin nya ”everyone is welcome”-policy syftar till att visa att människor från alla bakgrunder kan delta i hästsport, rapporterar The Telegraph. I dokumentet skriver BHS, som organisationen förkortas, att man kommer att utse en ”mångfaldsförespråkare” till sin styrelse för att öka medvetenheten om frågan. Så kallade intersektionella hinder kommer också att tas upp, vilket innebär att organisationen har svalt woke-betet helt. Från och med nu kommer kön att definieras som en social konstruktion, så att den så kallade transgemenskapen inkluderas. Alla ska få definiera sin egen identitet, enligt tidningen.

Storbritannien har en lång tradition av hästhållning, och dess medlemmar finns mestadels på landsbygden. Hästmänniskor tenderar att vara traditionella ”small c conservatives”, eller socialt konservativa, om man så vill. Kommentarerna under artikeln bekräftar detta. Alison Metcalf skriver: ”Jag har varit medlem i över fyrtio år och jag är äcklad av detta påhitt. Jag omprövar mitt medlemskap.” Carol Green skriver: ”Vilket skräp, vad är fel med dessa människor som gör dem så fel. Jag har varit medlem i BHS i flera år men jag kommer inte att stödja dem längre på grund av denna totala woke-ness!”

Woke – på väg ut?

”Woke” är en förkortning för intersektionell feminism, som sprang ur kritisk teori, utvecklad av radikala och neomarxistiska tänkare på sextiotalet. Enligt woke-världsbilden är samhället uppdelat i förtryckta/förtryckande grupper beroende på ras, klass, kön, sexualitet etcetera – via hegemonisk makt. Men privilegierade människor är blinda och måste böja sig för de marginaliserades levda erfarenhet – för att avveckla orättvisa system. På senare år har dessa idéer fått en renässans, men i USA och på andra håll är woke på väg ut. BHS är ganska sena med att hoppa på tåget, och även i Storbritannien är DEI – diversity, equity and inclusivity – mycket mindre populärt bland befolkningen än det var under Black Lives Matter-rörelsen.

Och vad har hästar och ridsport med hudfärg, kön och nationalitet att göra? Hästar är per definition antirasistiska. De bryr sig inte om social status eller andra definitioner som skapats av människor. Allt de vill är att bli behandlade på hästars villkor, med tillräckligt och lämpligt med mat, andra hästar som sällskap och områden där de kan röra sig fritt. Hästmänniskor är en mångfaldig grupp, men de hinder som kan hindra människor från att delta i hästsport är till stor del ekonomiska – vilket alla som har sysslat med hästar vet alltför väl – och att man kanske bor på en plats där det finns få möjligheter att hålla hästar. En så kallad mångfaldsförespråkare kommer förmodligen inte att kunna ändra på det.