Den tyske förbundskanslern Friedrich Merz diagnostiserade i en intervju nyligen ett sjukt Tyskland: ”Vi kan inte längre finansiera välfärdsstaten som den ser ut idag med de resurser vi har till vårt förfogande.” Situationen är liknande i Storbritannien och Frankrike, som liksom Tyskland stönar under en gigantisk och snabbt växande offentlig sektor som är under konstant press från väljare som kräver mer vård, mer offentliga tjänster, mer statligt betald trygghet och kortare arbetstid.

Politikerna är ängsliga, de har inga fungerande lösningar och känner sig trängda in i ett hörn. Så vi får bara mer av samma sak. En växande offentlig sektor, mer välfärdsstat, mer centralisering. Hela Europa – inklusive Danmark – är på väg mot en modern version av DDR, men nu med mobiltelefoner och sociala medier, där folkstyre innebär att det är folket som styrs. Vänlig men bestämd

Den gemensamma paneuropeiska inställningen till invandring och integration visar tydligt att det europeiska samhället håller på att falla sönder. Kvaliteten på universiteten sjunker. Offentlig utbildning och forskning släpar efter USA och Kina. Forskare, chefer och entreprenörer överger det sjunkande EU-skeppet. Den gröna våldtäkten av de europeiska ekonomierna förlamar företagens konkurrenskraft på grund av höga energipriser, till stor glädje för Kina, som levererar spikarna till våra kistor i form av solceller och vindkraftverk. Kineserna själva bygger fyra koleldade kraftverk i Moon Valley för att säkerställa att de behåller sin konkurrensfördel gentemot Europas gröna galningar genom billig och tillförlitlig energi.

Europas invandringspolitik är en självförvållad katastrof som har lett till tolerans och acceptans av den totalitära islamiska ideologin, som nu lämnar ett allt starkare avtryck i Europas kultur och samhälle. Vi har tillåtit många miljoner invandrare från islamiska kulturgemenskaper att bosätta sig i våra demokratiska konstitutionella stater utan att kräva något i gengäld. Vi har inte krävt respekt för våra friheter och medborgerliga rättigheter, utan låtit migranterna förankra sig i ideologiska parallellsamhällen, med resultatet att migranterna och deras ättlingar nu hatar oss ännu mer än de tyrannier de kom ifrån. Om förbundskansler Merkel, som en inspiration för oss alla, hade infört ett obligatoriskt introduktionsprov för migranter 2015, där en introduktion till demokrati, rättsstat, jämlikhet och gemenskap var en förutsättning för att få uppehållstillstånd, skulle vi inte vara i den förlorande situation vi är i nu.

I Tyskland är demokratins nederlag nästan totalt. På nyårsafton 2015 attackerade ett stort antal manliga migranter försvarslösa kvinnor i Köln. Över 1.000 anmälningar om sexuella övergrepp kom in till polisen, som tillsammans med en lojal mediekår sopade den stora sexskandalen under mattan. Sociala medier underblåste övergreppen och press och politiker fick motvilligt gräva fram fallet ur glömskan. Ingenting har dock förändrats. Alla tyska partier, utom AfD, har just kommit överens om att invandring och integration inte ska vara en del av det politiska slagfältet. AfD:s politiska program är fast förankrat i demokrati och rättsstatsprincipen, men den tyska underrättelsetjänsten har ändå stämplat partiet som grundlagsstridigt. Till förbundskansler Merz uppenbara glädje har en domstol i Ludwigshafen förbjudit AfD:s borgmästarkandidat Joachim Paul att ställa upp i borgmästarvalet med motiveringen att han förespråkar återvandring, vilket anses vara författningsstridigt i Tyskland.

Situationen är inte bättre i Storbritannien. I mer än ett decennium mörkade myndigheter och politiker sexskandalen i Rotherham, där hundratals unga flickor utsattes för gruppvåldtäkter av pakistanska invandrare. Det är numera straffbart att uttrycka kritik mot islam, och gränserna är vidöppna för invandrare från islamiska kulturgemenskaper. Frankrike har också hamnat i den svarta grytan. Det finns mer än 700 islamiska no-go-områden, där polisen inte vågar visa sig utan att åtföljas av bepansrade kolonner. I Danmark är vi också helt med på no-go-områdena. Inga krav ställs på invandrare från islamiska kulturgemenskaper, som lever i sina egna avskilda samhällen under moskéernas skyddande halvmåne. Med koranlagen har regeringen nu välvilligt gjort det straffbart att utsätta den totalitära islamiska ideologin för ”otillbörlig behandling”.

Och detta är bara början. En axel av förståelse har uppstått mellan väljare, media, universitetsungdomar och islamiska aktivistgrupper, och den påskyndar utvecklingen mot en centraliserad förmyndarstat. Unga människor solidariserar sig med den palestinska rörelsen mot USA, Israel och judarna. En opinionsanalys har just publicerats som visar att man vid Köpenhamns universitet blir socialt utfryst om man politiskt står till höger om Enhedslisten och SF. Den stora majoriteten av marxistiska akademiker som lämnar universitetet under de kommande åren kommer att vara de som dominerar den enorma offentliga sektorn under de kommande 50 åren. De får stöd av medierna, som domineras av röda journalister. Enhedslisten är det största partiet på journalisthögskolan. Väljarna har till fullo visat att de är beredda att ge upp sin frihet för den statligt betalda trygghet som de nya makthavarna mer än gärna erbjuder.

Europa står och stampar på grund av slöa och reformovilliga politiker, trygghetsnarkomaniska väljare och ett nysocialistiskt maktkomplex av media och tjänstemän kopplade till antisemitiska intressegrupper. Vi förväntas glädjas åt att det sker.