Rudyard Kiplings dikt ”The Beginnings” från 1917 beskriver vår samtid på ett skrämmande perfekt sätt.

I själva verket handlar dikten om hur engelsmännen, trots sin fredliga natur, långsamt utvecklade ett djupt hat mot tyskarna under första världskriget.

Men nu ser vi samma hat riktas mot landets egna politiker, och engelsmännen är sannerligen inte ensamma om denna känsla av avsky.

Grymheter avslöjades i dikten, men det gjorde inte diktens ämne.

De grymheter som begicks, särskilt den brutala invasionen av Belgien och starten av obegränsad ubåtskrigföring och flygräder mot England, fick vanliga britter att bygga upp ett inre hat mot tyskarna.

Dikten speglar en kollektiv, växande ilska, som förebådar början på en ny, våldsam era, som drivs av en djup känsla av svek och upprördhet över den tyska militärens oväntade grymhet.

Nu upprepas detta i ett Europa som våra politiker gör allt de kan för att förstöra. Vi ser det i Storbritannien, Frankrike, Belgien, Nederländerna. Vi upplever samma sak i Norge, men reaktionerna kommer långsamt här hemma, eftersom oljefonden smörjer tålamodet hos en stor del av befolkningen.

Sverige är redan förlorat. I Sverige verkar det som om befolkningen redan har gett upp och det finns inga människor med far- eller morföräldrar som har upplevt krig. På sätt och vis är svenskarna vaccinerade mot hat, oavsett vad som händer med deras döttrar och söner.

Det är bara de som står upp mot förtrycket som hatas av de tätt sammansvetsade offentligt finansierade medierna i Sverige, precis som här i Norge.

Danskarna verkar lite tuffare, trots att de kapitulerade utan strid i andra världskriget. Men danskarna räddade det stora flertalet judar, till skillnad från Norge, där norrmän som chefen för statspolisen, Karl Alfred Nicolay Marthinsen, bidrog starkt och ivrigt till deportationerna av judar.

Norska lastbilschaufförer transporterade villigt tyska soldater till slagfältet där de få norska soldaterna som kämpade tillbaka befann sig.

Kipling hade länge förutspått första världskriget och de katastrofer som det skulle medföra. På samma sätt har några hatade norrmän, som Carl I. Hagen och Hege Storhaug, talat om det i åratal och mötts av förakt från journalister i de subventionerade regimmedierna.

Documents vice vd Hans Rustad har varnat sedan 2003, till ingen nytta annat än det glädjande faktum att vi upplever ett ökande antal läsare och prenumeranter.

För att det händer något i den norska befolkningen nu, som är särskilt märkbart bland unga norska pojkar, som har tröttnat på både våldet och kostnaderna för invandringen och den galenskap som den uppvaknade hysterin representerar.</p

Min generation och generationen före mig borde skämmas. Vem lämnar över ansvaret för samhället till sina barn? Bara ett samhälle som är i färd med att underkasta sig ondskans krafter. Våra generationer måste inse faktum: Vi har misslyckats.

Torbjørn Jagland talade om Det norska huset när han var statsminister. Vilka föräldrar skulle lämna över ansvaret för ett trasigt hus till sina barn eller ungdomar? Med de människor som styr Norge idag hade det kanske varit en bra idé att lämna ansvaret till pojkar mellan 18 och 25 år. Företrädesvis bor utanför Oslo.

Det är typiskt norskt att vara god, sa ”Norges moder” Gro-Harlem Brundtland, som tvingade in oss i EU-systemet långt före den andra folkomröstningen i november 1994.

”Att vara god” innebär tydligen att ta hand om alla i världen, utom norska medborgare.

Kung Harald sade att alla var norrmän, oavsett om de kom från Afghanistan eller andra länder med en helt annan kultur än vår, om man nu kan kalla det de gör för ”kultur”.

Alla förstår att det här är skitsnack. De är inte som vi, och de allra flesta blir inte heller som vi. De vill inte vara som oss norrmän.

Min kung kommer alltid att vara kung Olav, det var för honom jag bar min uniform. Harald kom i slutet av min tid i det norska försvaret, och jag tog av mig uniformen med glädje, även om jag älskade mina år i försvaret.

En kollega publicerade den här dikten av Kipling i vår interna chattgrupp. Jag kände till dikten, men hade inte tänkt på den på många år. Men Kipling förstod vart den var på väg, när vanliga människor drivs för långt mot avgrunden.

På den tiden var det tyskarna som fick engelsmännen att känna hatet. I dag är det våra egna så kallade politiska ledare som utgör det största hotet.

Personligen är jag på god väg att reagera som engelsmännen i Kiplings underbara dikt.

The beginnings

By Rudyard Kipling

It was not part of their blood,
It came to them very late
With long arrears to make good,
When the English began to hate.

They were not easily moved,
They were icy willing to wait
Till every count should be proved,
Ere the English began to hate.

Their voices were even and low,
Their eyes were level and straight.
There was neither sign nor show,
When the English began to hate.

It was not preached to the crowd,
It was not taught by the State.
No man spoke it aloud,
When the English began to hate.

It was not suddenly bred,
It will not swiftly abate,
Through the chill years ahead,
When Time shall count from the date
That the English began to hate.

En av våra läsare har påpekat att Kipling ursprungligen talade om saxare, så här är den versionen. Min version är förresten hämtad från The Kipling Society.

The Wrath of the Awakened Saxon

It was not part of their blood,
It came to them very late,
With long arrears to make good,
When the Saxon began to hate.

They were not easily moved,
They were icy — willing to wait
Till every count should be proved,
Ere the Saxon began to hate.

Their voices were even and low.
Their eyes were level and straight.
There was neither sign nor show
When the Saxon began to hate.

It was not preached to the crowd.
It was not taught by the state.
No man spoke it aloud
When the Saxon began to hate.

It was not suddently bred.
It will not swiftly abate.
Through the chilled years ahead,
When Time shall count from the date
That the Saxon began to hate.