Premiärminister Keir Starmers väntade beslut handlar mer om fred inom Labour än om Mellanöstern. Det är osannolikt att det kommer att uppnå något av detta.

Detta skriver Amy Gibbons i samarbete med Ruby Cline i The Telegraph efter att det i dag meddelats att Starmers regering kommer att erkänna en palestinsk stat, liksom Kanada, Australien och (något senare) Portugal i dag.

I dag, för att återuppliva hoppet om fred för palestinierna och israelerna och en tvåstatslösning, erkänner Storbritannien formellt staten Palestina. pic.twitter.com/yrg6Lywc1s

– Keir Starmer (@Keir_Starmer) 21 september 2025

Gibbons är inte ensam om att komma med sådana anklagelser mot Storbritanniens hårt pressade premiärminister. Flera kritiker har hävdat att premiärministern gick med på att erkänna Palestina som ett led i ett försök att blidka oroliga Labourledamöter inför partiets årliga konferens nästa vecka.

Lord Woolfson, skuggjustitieminister, skrev i ett inlägg på X:

– Detta har inget att göra med fred i Mellanöstern men allt att göra med fred i Labour-partiet. Det kommer inte att uppnå någotdera.”

Också inom Labourpartiet finns det oro. En parlamentsledamot från Labour sade till tidningen:

”Det var viktigt i diplomatisk mening, men jag ser inte att det har någon betydande inverkan på palestiniernas situation.

Har Keir Starmer agerat cyniskt genom att tillkännage [erkännandet] strax före Labourkonferensen?”

På frågan om Starmer bara försökte blidka vänstern i Labour är svaret:

”Nej, det går långt utöver vänstern. Det finns farhågor på alla nivåer i partiet!”

I ett videofilmat tal sa Starmer till det brittiska folket:

– Vi erkände staten Israel för mer än 75 år sedan som ett hemland för det judiska folket. Idag ansluter vi oss till över 150 länder som också erkänner en palestinsk stat.

– Ett löfte till det palestinska och israeliska folket om att det kan finnas en bättre framtid.

Starmer är oförmögen att få ordning på sitt eget land. Han låter båtmigranter strömma in på rekordnivåer, medan ekonomin är i fritt fall och brittiska arbetare blir fattigare.

Det är lättare att låtsas att han kan lösa världsproblem, som krigen i Gaza och Ukraina. Samtidigt låter han Ed Miliband leka Don Quijote och jaga väderkvarnar i ett försök att övervinna klimatkrisen.

Miliband är den mest relevanta av Starmers utmanare i opinionsundersökningarna.

Storbritannien kan snart gå ett öde till mötes som är värre än Keir Starmer

Labours vänsterflygel är inte nöjd

Flera Labourledamöter som tillhör den växande yttersta vänstern i partiet tog till sociala medier på söndagen för att hålla trycket uppe på Sir Keir.

Kim Johnson, parlamentsledamot för Liverpool Riverside, sa:

– Dagens erkännande av Palestina är ett historiskt steg framåt. Men det kommer att vara en bortkastad möjlighet om vi inte stöder praktiska åtgärder för att formalisera existensen av en palestinsk stat och sätta stopp för Israels pågående folkmord, etniska rensning och olagliga annektering av land.

Richard Burgon från Leeds East, sade:

– Erkännande måste leda till verkliga åtgärder för att stoppa Israels folkmord och avsluta den olagliga ockupationen av Palestina. Det innebär omfattande sanktioner mot Israel.

Tahir Ali, som representerar Birmingham Hall Green och Moseley, säger:

– Erkännandet av en palestinsk stat är bara början, inte slutet. Ord måste nu följas upp med handling. Regeringen måste nu arbeta med det internationella samfundet för att säkerställa att humanitärt bistånd når de som är i desperat behov och stödja meningsfulla förhandlingar som kan leda till varaktig fred.

Även ett erkännande av fantasistaten Palestina är inte tillräckligt för att tillfredsställa Labourvänstern, som framstår som Starmers största utmanare. De verkar tycka att han beskattar de rika för lite, samtidigt som han är för återhållsam i sina attacker mot Israel.

Det ser inte särskilt lovande ut för Storbritannien, som möjligen kan räddas av ett nyval, vilket är en möjlighet. Det är dock tveksamt om Labour kommer att utlysa nyval med de miserabla opinionssiffror som partiet för närvarande upplever.