En våg av ”stora folkliga protester” sveper tydligen över världen, om vi ska tro aktivister som MDG:s Eivind Trædal.

På gatorna i USA och Europa har vänsteraktivister mobiliserat sig mot Donald Trump, beväpnade med kartongskyltar och djurkostymer. Det är en ynklig syn, en teaterföreställning iscensatt av professionella aktivistgrupper som Indivisible och Democrats Abroad, och ett symptom på en politisk rörelse i full panik.

En ekokammare i panik

Eivind Trædal är som vanligt helt okritisk i sin omfamning av narrativet. På Facebook proklamerar han att ”miljontals amerikaner” demonstrerar och att detta kan vara de största protesterna i USA:s historia. Verkligheten är, som vanligt, en annan. I New York, där deltagandet var som störst, uppskattade polisen att omkring 100 000 personer deltog – ett betydande antal, men långt ifrån de ”miljoner” som Trædal och organisatörerna fantiserar om.

Detta är inte en spontan, folklig rörelse. Det är den organiserade vänsterns sista, desperata försök. De har förlorat den politiska debatten, de har förlorat valet, och nu är allt de har kvar att klä ut sig till grodor på gatorna i San Francisco och ropa slagord. Detta är inte ett tecken på styrka, det är ett tecken på total politisk och intellektuell konkurs.

Trædals hyckleri

Det mest avslöjande är dock Trædals anklagelser mot media. Han rasar mot NRK för att de inte sänder dessa ”stora protester” live och jämför det med bevakningen av minnesgudstjänsten för Charlie Kirk.

”När Trump-administrationen organiserade en fascistisk demonstration för några veckor sedan i samband med mordet på Charlie Kirk, sändes hela evenemanget live på NRK”, skriver Trædal.

Låt oss stanna upp vid den meningen. En officiell, nationell minnesgudstjänst för en ung, konservativ röst som brutalt mördades avfärdas av Eivind Trædal som en ”fascistisk demonstration”. Samtidigt hyllas en samling professionella aktivister och människor i djurkostymer som demokratins sista bastion.

Här ser vi vänsterns totala moraliska kollaps i fullt dagsljus. En period av sorg för en politisk motståndare är ”propaganda”, medan deras egen politiska cirkus är en helig, populär handling som kräver direktsändning i TV.

En president som inte låter sig skrämmas

Medan denna teater utspelar sig verkar mannen i centrum av det hela helt opåverkad. I en intervju med Fox News kommenterade Donald Trump lugnt anklagelserna om att han agerar som en kung.

– De säger att de kallar mig kung. Jag är ingen kung, sade presidenten.

Det är hans enkla, direkta ton som driver hans motståndare till vansinne. De skriker, de marscherar, de klär ut sig – och han svarar med ett konstaterande. Vita huset har beskrivit demonstrationerna som en ”samling radikaler”, en beskrivning som, mot bakgrund av Trædals retorik och demonstranternas utseende, verkar mer som en nykter iakttagelse än en politisk attack.

Det vi bevittnar är inte en folklig motståndsrörelse. Det är en ekokammare som skriker åt sig själv, i ett desperat försök att övertyga sig själv om att den fortfarande är relevant.