På torsdagen presenterade Europeiska kommissionen en ny, ambitiös militärplan där man varnar för att Europa måste vara redo för krig inom fem år.

Planen, som är ett direkt svar på ett mer aggressivt Ryssland och ett mer osäkert USA, innebär en betydande centralisering av försvarsinsatserna och möter redan motstånd för att den undergräver den nationella suveräniteten.

Ett byråkratiskt försvar

I det 16-sidiga dokumentet, som läckts till internationella medier som Politico och Bloomberg, målar kommissionen upp en dyster bild av säkerhetssituationen.

”Ett militariserat Ryssland utgör ett fortsatt hot”, står det i rapporten.

Lösningen, enligt Bryssel, är att tvinga medlemsstaterna till ett närmare samarbete. Det mest radikala förslaget är ett krav på att minst 40 procent av alla försvarsupphandlingar måste ske genom gemensamma, EU-hanterade kontrakt. Planen föreskriver också att upphandlingar i stor utsträckning ska gynna vapenindustrin i EU och Ukraina, i vad som verkar vara en protektionistisk försvarsstrategi.

Ett svar till Trump och Putin

Dokumentet gör ingen hemlighet av att den nya strategin är en reaktion på två fronter: Rysslands pågående krigföring och osäkerheten kring USA:s vilja att försvara Europa. Rapporten påpekar att ”traditionella allierade … riktar sin uppmärksamhet mot andra delar av världen”, en tydlig hänvisning till Donald Trumps politik, där han har krävt att europeiska länder ska ta ett större ansvar för sin egen säkerhet.

EU verkar således använda den nya geopolitiska situationen som ett argument för att bygga upp en egen överstatlig militär struktur. Nationell suveränitet under press Planen är dock inte utan motstånd. Flera medlemsländer, däribland Sverige, har redan uttryckt skepsis. I sitt officiella svar till kommissionen argumenterar Sverige mot kravet på gemensam upphandling. Svenskarna anser att det viktigaste är vad länderna uppnår i fråga om försvarsförmåga, inte hur de organiserar sin upphandling.

Kritiken ses som ett försvar av nationell autonomi i försvarspolitiken, mot bakgrund av vad många uppfattar som ett försök från Bryssel att ta kontroll över ett av de sista områden där nationalstaten fortfarande har suveränitet.