Under ett ministermöte i Luxemburg den 25 oktober vägrade Grekland att underteckna EU:s gemensamma ståndpunkt inför FN:s klimatkonferens COP30, som kommer att äga rum i Brasilien i november i år. Anledningen är oenighet om ett internationellt avtal om ”grön” sjöfart.

De grekiska myndigheterna kräver bland annat att hänvisningar till International Maritime Organization’s (IMO) utkast till regler om nollutsläpp för sjöfarten ska tas bort.

Sjudande skepsis mot EU:s klimatstrategi

För Grekland, som är en av världens ledande sjöfartsnationer, är det en fråga om realism: restriktioner som i praktiken kommer att öka kostnaderna för rederierna kan leda till att sjöfartsverksamheten flyttas ut ur Grekland och EU. Enligt miljöminister Thodoros Skylakakis skulle ett åtagande om nollutsläpp hota över 200.000 grekiska arbetstillfällen.

IMO:s försök att komma fram till sektorsspecifika regler för nollutsläpp lades i praktiken på is när USA motsatte sig delar av ramverket.

Oenigheten belyser en smygande skepsis mot EU:s klimatstrategi. Det faktum att ett avtal som avvisats av USA fortsätter att orsaka oro inom EU kan tyda på att det för EU handlar mer om politisk positionering än realpolitik.

Att driva på för ”nollutsläppsregler” för en global sektor innan tekniken är mogen och infrastrukturen är på plats kan innebära orimliga bördor för nationer med en stor maritim profil. Detta gäller även Norge, som fortfarande är en av världens ledande sjöfartsnationer.

Norska rederier kontrollerar fartyg och offshoreenheter med en total dödvikt på mellan 50 och 55 miljoner ton. Detta placerar Norge bland de största sjöfartsnationerna i världen, tillsammans med länder som Grekland, Kina, Japan, Sydkorea, Tyskland, Singapore, Taiwan, Hongkong, Danmark och USA. En stor del av den norska flottan seglar under bekvämlighetsflagg.