
En ny, viktig rapport, som lämpligt nog publicerades strax före klimatmötet, slår fast att vi har nått en första ”tipping point”. De tropiska korallreven är tydligen dömda att försvinna. Snart kommer Grönlands istäcke, Amazonas och havsströmmarna att följa efter, vilket NRK fritt rapporterar om.
Budskapet är detsamma som alltid: världen går under, det är ditt fel, och den enda lösningen är mer överstatlig kontroll och mindre frihet.
En affärsmodell byggd på rädsla
Låt oss först titta på vem som står bakom denna rapport. Den finansieras av Bezos Earth Fund, Amazon-grundaren Jeff Bezos stiftelse. Vi talar om en av världens rikaste män, vars förmögenhet är byggd på en global affärsmodell med ett enormt koldioxidavtryck, som nu finansierar forskning som drar slutsatsen att vanliga människors livsstil måste förändras radikalt.
Ironin är påtaglig.
Rapporten är en del av en väloljad maskin där forskare, aktivistorganisationer (som WWF) och media arbetar tillsammans för att skapa ett konstant tryck för politiska åtgärder. Termen ”tipping point” är det senaste och mest effektiva verktyget i denna kampanj. Det är ett medvetet skrämmande ord, utformat för att skapa en känsla av att vi står på randen till en katastrof och att all debatt eller tvivel är oansvarigt.
När fakta inte stämmer, justerar vi fakta
Men hur är det med påståendena i sig? Låt oss ta korallreven som exempel. Ja, korallrev genomgår perioder av blekning, ofta kopplade till El Niño-cykler och naturliga temperaturvariationer i havet. Men vad rapporten och medierna konsekvent undviker att nämna är korallernas otroliga motståndskraft. Forskning från bland annat Australiens institut för marinvetenskap har upprepade gånger dokumenterat hur stora delar av Stora barriärrevet har återhämtat sig efter tidigare blekningsperioder, med rekordhög koralltillväxt i flera områden.
Korallrev har funnits i miljontals år och har överlevt mycket större klimatförändringar än de vi ser idag. Att förklara dem permanent döda på grundval av en kort period av uppvärmning är vetenskapligt oärligt. Det bortser också från lokala faktorer som föroreningar och överfiske, som ofta är ett mycket mer direkt hot.
Detsamma gäller de andra skrämselscenarierna. Varningar om att Amazonas kommer att bli en savann har utfärdats i årtionden, utan att det har inträffat. Modellerna som förutspår ett sammanbrott i havsströmmarna är fyllda av osäkerhet, vilket forskarna själva medger.
I detta sammanhang används dock osäkerheten som ett argument för drastiska åtgärder, inte för vetenskaplig ödmjukhet.
En agenda för kontroll
Den verkliga agendan bakom retoriken om ”tipping point” är politisk. När en permanent kris har etablerats blir det lättare att argumentera för de ”positiva tipping points” som rapporten efterlyser: en accelererad, politiskt kontrollerad övergång till förnybar energi, förändringar i livsmedelsproduktionen och global förvaltning av världens resurser.
Det vi bevittnar är inte en neutral presentation av vetenskap, utan en politisk kampanj. Det är ett försök från en mäktig allians av miljardärer, aktivister och byråkrater att använda rädsla för att rättfärdiga en radikal omvälvning av vårt samhälle.
Innan vi låter oss påverkas bör vi ställa oss den enkla frågan: Vem tjänar på detta?