×

Ur flödet/i korthet

There is a crack in everything. That’s how the light gets in. – Leonard Cohen

Första gången jag satte min fot på Hydra visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Jag tog färjan från Aten, omgiven av liv och rörelse, utan att veta att jag var på väg mot ett ögonblick som skulle förändra något inom mig. När jag klev i land möttes jag av tystnad – inga bilar, inga motorljud, bara åsnor och hästar som lugnt vandrade genom de smala kullerstensgatorna, ledda av lokala män med vänliga leenden och solbrända ansikten.

Från det ögonblicket kände jag en lycka och lugn som jag aldrig hade känt förut. Jag gick runt, nästan euforisk, och visste att jag var tvungen att komma tillbaka hit om och om igen. Hydra är som ett modernt Ankeborg – en plats utan stress, full av ljus, färg och lugn. När kvällsbåten förde mig bort grät jag lite – jag ville inte lämna den här magiska ön.


Foto: Elena Angelina Figenschau

Ön är vacker på ett tidlöst sätt. Vita hus med blå fönsterluckor klättrar upp för berget, små kaféer doftar nybryggt kaffe och havsbris och hamnen glittrar i solljuset när båtarna tyst glider in och ut. Hydra har sin egen rytm; här rör man sig långsamt, andas djupt och lyssnar till vågorna och kyrkklockorna.

I am guided by the beauty of our weapons. – Leonard Cohen

Foto: Elena Angelina Figenschau

Hydra har alltid varit en fristad för konstnärer och författare. Leonard Cohen kom hit 1960, en ung, okänd kanadensare, och köpte ett litet hus med blå fönsterluckor. På den tiden var ön primitiv – ingen elektricitet, vatten fick hämtas för hand och ljusen tändes med stearinljus. Men för Cohen var detta paradiset; lugnet och enkelheten gav honom utrymme att tänka och skriva.

Leonard Cohen och norska Marianne Ihlen träffades på Hydra. Stillbild från filmen ”Marianne and Leonard: Words of Love” av Nick Broomfield.

Det var på Hydra som han träffade Marianne Ihlen, den norska kvinna som skulle bli hans stora kärlek och musa. Deras liv på ön var enkelt men intensivt – dagar av skrivande, långa simturer i det kristallklara vattnet, vin och samtal i solnedgången. Deras kärlek var både passionerad och sårbar, och ön blev en plats där de kunde vara sig själva, helt ostörda.

Ring the bells that still can ring. Forget your perfect offering. There is a crack, a crack in everything. That’s how the light gets in. – Leonard Cohen

Marianne Ihlen i lägenheten som hon delade med Cohen på Hydra, från baksidan av skivomslaget till ”Songs From A Room”.

Hydra fortsätter att locka till sig konstnärer, författare och resenärer som söker lugn och inspiration. Ön är känd för sin vackra natur, sina lugna små hamnar och sina magiska kvällar när solen sjunker bakom bergen och havet glöder. Många besökare säger att de känner en förändring i sin egen rytm – de sänker axlarna, andas djupare och lever mer i nuet.

Att promenera genom Hydras gator är som att kliva in i en annan tid. Det är en plats att drömma, att känna, att låta lugnet fylla din själ. Det är som om ön bär på hemligheter och minnen från alla dem som har älskat och bott här – inklusive Cohen och Marianne. Hydra är inte bara en destination, det är ett tillstånd. Ett andrum för själen, en plats där kärlek, konst och tystnad fortfarande går hand i hand.

Foto: Elena Angelina Figenschau

Från min egen första upplevelse till Cohens legendariska tid har Hydra en magi som lämnar ett märke i hjärtat. Här lär man sig att se det vackra i det enkla, höra tystnaden och inse att livet kan vara både djupt och vackert på samma gång.

I tried to leave you, I tried to leave you, I tried to leave you, but you stayed. – Leonard Cohen

Hydra är en plats som du alltid vill återvända till – antingen för inspiration, för att finna ro eller bara för att låta din själ andas.

Foto: Elena Angelina Figenschau

”So Long, Marianne” är en av låtarna på Leonard Cohens första album från 1967, som var helt tillägnad Marianne Ihlen och parets romans på Hydra.

Låttiteln användes också som namn på en TV-miniserie som släpptes 2024, med Alex Wolff och den norska skådespelerskan Thea Sofie Loch Næss i huvudrollerna.

Stillbild från ”So Long, Marianne” med Alex Wolff i huvudrollen som Leonard Cohen och Thea Sofie Loch Næss som Marianne Ihlen, som hade premiär på den kanadensiska streamingtjänsten Crave förra året.

So Long Marianne

Come over to the window, my little darling,
I’d like to try to read your palm.
I used to think I was some kind of Gypsy boy
before I let you take me home.
Now so long, Marianne, it’s time that we began
to laugh and cry and cry and laugh about it all again.

Well you know that I love to live with you,
but you make me forget so very much.
I forget to pray for the angels
and then the angels forget to pray for us.

Now so long, Marianne, it’s time that we began …

We met when we were almost young
deep in the green lilac park.
You held on to me like I was a crucifix,
as we went kneeling through the dark.

Oh so long, Marianne, it’s time that we began …

Your letters they all say that you’re beside me now.
Then why do I feel alone?
I’m standing on a ledge and your fine spider web
is fastening my ankle to a stone.

Now so long, Marianne, it’s time that we began …

For now I need your hidden love.
I’m cold as a new razor blade.
You left when I told you I was curious,
I never said that I was brave.

Oh so long, Marianne, it’s time that we began …

Oh, you are really such a pretty one.
I see you’ve gone and changed your name again.
And just when I climbed this whole mountainside,
to wash my eyelids in the rain!

Oh so long, Marianne, it’s time that we began …