Nederländerna är i slutskedet av förhandlingarna om ett avtal med Uganda om att etablera ett transitcenter för asylsökande som fått avslag. Modellen är inspirerad av Storbritanniens och Italiens projekt i Rwanda respektive Albanien.

Den nederländska regeringen hoppas att samarbetet med Uganda ska påskynda återvändandet och minska antalet nyanlända, trots blandade resultat i Storbritannien och Italien. Storbritanniens Rwanda-plan skrinlades efter åratal av juridiska tvister och Italiens Albanien-initiativ har gett blandade resultat.

Höga ekonomiska, politiska och sociala kostnader

Nederländerna har länge kämpat med en stor och växande börda på asylsystemet. År 2024 anlände 32 175 asylsökande till landet, en minskning med 16 procent från föregående år, men fortfarande mer än tillräckligt för ett redan hårt pressat system.

Problemet är inte bara antalet, det är också avkastningen: Många av dem som avvisas kan inte skickas hem på grund av bristande samarbete från ursprungsländerna och/eller saknade dokument. Detta har lett till förlängda vistelser i Nederländerna, till en hög ekonomisk, politisk och social kostnad.

Den nuvarande regeringen under premiärminister Dick Schoof kollapsade i juni 2025 på grund av invandringspolitiken. Inför valet i november är asylpolitiken ett hett ämne. Asylminister David van Weel har lett förhandlingarna med Uganda. En avsiktsförklaring undertecknades under FN:s generalförsamling i New York den 26 september.

Nederländerna har undertecknat ett preliminärt avtal med Uganda om att inrätta ett transitcenter för avvisade asylsökande från den afrikanska regionen. Planen har fått kritik från människorättsgrupper och står inför osäkerhet inför kommande nederländska val.https://t.co/gUdPTayrCs

– InfoMigrants (@InfoMigrants) 30 september 2025

Avtalet riktar sig till avvisade asylsökande från länder i Ugandas grannskap – Sudan, Eritrea, Somalia och andra – som inte kan återsändas direkt. De kommer att skickas till ett tillfälligt transitcenter i Uganda medan deras återvändande till hemlandet organiseras. Målet är frivilligt återvändande, men tvång kan också komma att användas mot stridande element.

Inledningsvis är målet att skicka ett begränsat antal personer, men om projektet är framgångsrikt kommer kapaciteten att skalas upp.

Nederländerna täcker kostnaderna för boende och drift. Exakta siffror är inte tillgängliga, men uppskattas till miljontals euro årligen.

Förhandlingarna fortsätter i samarbete med EU, Internationella organisationen för migration och UNHCR. De första deportationerna kan ske tidigast 2026.

Amnesty är ”bekymrade”

Amnesty International anser att planen är ”långt ifrån positiv” och uttrycker oro för migranters mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.