En oberoende kommission har den 7 oktober lämnat en rapport som fäller en hård dom över Israels militära ledning. Många har avskedats. Men det starkaste intrycket är en hemlig ljudinspelning av ett samtal mellan den tidigare försvarschefen Herzi Halevi och anhöriga till gisslan. Halevi avslöjar att Israels försvarsmakt och underrättelsetjänst fallit offer för en noggrant planerad mörkläggningsoperation av Hamas som pågått i flera år.

Hamas lyckades lura israelerna att tro att de skulle samarbeta och upprätthålla goda relationer. Halevi medger att de blev lurade. Det var ett misstag att tro att Hamas kunde vara en partner och att överlämna kontrollen över Gaza till dem. Den israeliska regeringen och säkerhetsapparaten begick ett strategiskt misstag med katastrofala följder.

”Det var ett misstag att låta Hamas styra Gaza”, sa Halevi till familjerna och beskrev politiken att låta terroristgruppen kontrollera det civila livet i Gazaremsan och ta emot finansiering från utlandet – en politik som har förts av flera på varandra följande regeringar – som en strategisk felbedömning.

”Även när vi såg till att pengarna nådde människor i nöd, omdirigerade Hamas helt enkelt andra medel för att bygga upp sin militära styrka”, sade Halevi. Han beskrev hur Hamas byggde upp en sofistikerad mekanism för bedrägeri, baserad på en fasad av att söka arbetstillstånd, biståndsprogram och infrastrukturprojekt. Enligt Halevi övertygade terroristgruppen både israeliska och internationella aktörer om att den prioriterade civilbefolkningens välfärd och inte var intresserad av väpnad kamp mot Israel.

Bland dem som lurades fanns den norska regeringen. Men istället för att reflektera över sig själva har de norska myndigheterna och medierna gjort tvärtom: de har mobiliserat en mäktig apparat till försvar för den palestinska versionen, som ser palestinierna uteslutande som offer. Till och med Hamas har blivit ett offer och behandlas som en trovärdig källa.

Detta är inte bara oacceptabelt. Det är en fortsättning på samma bedrägeri, samma knep/bedrägeri som gjorde den 7 oktober möjlig.

Frågan måste ställas: Är de norska och europeiska myndigheterna medskyldiga till något som skulle kunna göra det möjligt för jihadister att genomföra en överraskningsattack i Västeuropa liknande den den 7 oktober?

En förutsättning för att något sådant ska vara möjligt är att befolkningen lullas in i en falsk känsla av trygghet. De får inte misstänka att något sådant är möjligt.

Men om man tittar på Västeuropa ser man en galopperande brottsvåg, där den organiserade brottsligheten har mobiliserat en armé av frivilliga minderåriga. Den perfekta armén om man vill genomföra överaskningsattacker.

Man kan säga att varje handgranat, bomb i en civil byggnad, likvidering på öppen gata eller mord på anhöriga är en repetition inför något mycket större. Detta vänjer befolkningen vid att ett lågintensivt krig förs i civila stadsområden, mot vilket de är maktlösa.

De blir passiva och resignerade. Myndigheterna och medierna säger till människor att minderåriga är ”barn” och måste behandlas som sådana. Även de farligaste släpps ur fängelset eftersom ”barn” av princip inte ska låsas in. På detta sätt visar myndigheterna att deras springpojkar är undantagna från straff. Allvarliga brott som mord får inga konsekvenser så länge de begås av minderåriga. Hjärnorna bakom ser att de har fria händer.

Vad skulle hindra hjärnorna från att organisera ett angrepp på samhället?

Det har sagts att nästa attack i USA eller Västeuropa kommer att bli något stort. Muslimernas kapacitet för våld har ökat. De har tillgång till långt fler människor och långt större resurser.

Myndigheterna försöker bekämpa penningtvätt, men de blundar för det faktum att en våldsapparat byggs upp som är tillräckligt stor för att hota samhället.

Deras största tillgång är att de är verksamma i hela samhället. Militären är inte beredd att släcka dussintals ”bränder” som orsakar kaos och panik i olika delar av landet. Precis som i Israel kommer myndigheterna inte att förstå vad som händer med dem och de kommer att ha politiska hinder för att berätta för befolkningen vad som pågår. Steg för steg är myndigheterna svaga och befolkningen är svagast.

De är försvarslösa. Israelierna har levt med araberna i hundra år. De har upplevt massakrer tidigare, till exempel i Hebron 1929. Men inte ens de hade fantasi nog att förutse den 7 oktober.

”De lyckades övertyga alla – medlarna, våra ledare, armén, underrättelsetjänsten, Shin Bet och Mossad”, sade den före detta IDF-chefen.

Våra myndigheter tillåter sig inte att använda sin fantasi. Det finns inget utrymme för att föreställa sig att den muslimska befolkningen skulle kunna attackera. Det är otänkbart i deras sinnen.

Men inte i våra. Vi har inte lyxen att tillåta oss att sova.

Tecknen är många. Ett är att myndigheterna och medierna inte vill lära av israelerna. De ger oss informationen gratis. De delar gärna med sig, berättar för oss.

Myndigheterna i Västeuropa bedriver en politik som går ut på att samarbeta med muslimer och är nöjda med varje litet tecken och varje liten vilja att samarbeta. Det är de som anstränger sig, inte muslimerna. Om de lyssnade på israelerna skulle de förstå att den utsträckta handen är ett bedrägeri för att lulla européerna in i ett tillstånd av sömn.

En viktig del av detta bedrägeri, sade Halevi, var Hamas avsiktliga återhållsamhet gentemot Palestinska islamiska jihad, den andra stora terroristgruppen som är aktiv i Gazaremsan, vilket Israel tolkade som ett bevis på Hamas önskan att upprätthålla stabiliteten.

Halevi beskrev drönarbilder som visade Hamas-medlemmar som straffade en medlem av Islamiska jihad som hade avfyrat en raket mot Israel och sa: ”De höll fast honom på marken och sköt honom i benen med en Kalashnikov.”

Den scenen, sa Halevi, bidrog till att förstärka tron att Hamas var mer intresserat av att upprätthålla sin interna kontroll över Gazas angelägenheter än att föra ett stort krig mot Israel.

Vi lär oss inte längre av historien. Efter Pearl Harbour löd en amerikansk rubrik: Vid gryningen sov vi. Vi sov. Efter 11 september sa folk: ”Ingen kunde ha föreställt sig att passagerarflygplan kunde användas som vapen.”

I Europa har det funnits många varningar: Bataclan, Rushdie, Kurt Westergaard, karikatyrkontroversen, Lars Vilks. Myndigheterna i Västeuropa har dragit sig tillbaka. Om Danmark hade använt en bråkdel av det hat som riktats mot Trump för att bekämpa islam, skulle de aldrig ha antagit koranlagen.

Sådana lagar är beviset på att Västeuropa böjer på nacken, och alla islamska representanter förstår det. Det står skrivet i sten: vi kommer inte att försvara oss.

För en religion/ideologi med jihad som doktrin finns det inget utrymme för missförstånd.

Israelierna har lärt sig sin läxa. De kommer inte att låta sig luras igen.

Men européerna vill inte ens lyssna på vad de har att säga.

Det verkar inte falla europeiska ledare in att de en dag kan hamna i samma situation som den tidigare försvarschefen Halevi:

”IDF, vi har misslyckats”, berättade Halevi att han sa till generalstaben i den militära kommandobunkern den morgonen. ”Jag för befäl över armén och jag är ansvarig.”

”Ansvaret är allomfattande”, sa han till familjerna i inspelningarna, i en tydlig hänvisning till den roll som politiska ledare har spelat som undvikit ansvar för sin del i de misstag som ledde till attacken. ”Man är ansvarig för det man vet och det man inte vet.”

Han hävdade vidare att ”man är ansvarig för resultaten.”

Halevi sa att han var tvungen att erkänna sitt personliga ansvar för misstagen, trots råd att inte göra det: ”Jag bryr mig inte. Jag tävlar inte om vem som har störst ansvar.” ”Jag var stabschef den dagen”, sa han i den läckta inspelningen. ”Och jag kommer att bära detta med mig till den dag jag dör.”

Istället hör vi nu popartister och demonstranter skandera unisont: Death, Death, Death to the IDF. Det är en slogan som även media nickar godkännande till, tillsammans med politiker och människorättsexperter.

Istället för att förstå Israel har vi bidragit till att Bibi Netanyahu och före detta försvarsminister Yoav Gallant är efterlysta över hela världen.

Det är vårt bidrag. Förberedelser för en europeisk 7 oktober.