₄₆Då sade Maria:

»Min själ prisar Herrens storhet,

₄₇min ande jublar över Gud, min frälsare:

₄₈han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:

₄₉stora ting låter den Mäktige ske med mig,

hans namn är heligt,

₅₀och hans förbarmande med dem som fruktar honom

varar från släkte till släkte.

₅₁Han gör mäktiga verk med sin arm,

han skingrar dem som har övermodiga planer.

₅₂Han störtar härskare från deras troner,

och han upphöjer de ringa.

₅₃Hungriga mättar han med sina gåvor,

och rika skickar han tomhänta bort.

_54/55Han tar sig an sin tjänare Israel

och håller sitt löfte till våra fäder:

att förbarma sig över Abraham

och hans barn, till evig tid.«

Luk 1:46-55

Jag funderar ofta på hur det kan komma sig att vår del av världen avvisar kristendomen till förmån för andra religioner eller världsbilder. Vad finner de där som kan jämföras med det Maria upplevde med sin Gud? Och jag antar att detta gäller fler än bara mig.

En av dem som en gång trodde att Lukas var opålitlig, men som ändrade sig, är en av historiens främsta arkeologer, Sir William Ramsey (1851–1939). Efter omfattande forskning bekräftar han att Lukas texter, inklusive Marias lovsång, inte är from poesi som är frikopplad från historien, utan djupt rotad i historien. Han skriver i sin bok The Bearing of Recent Discovery on the Trustworthiness of the New Testament:

”Men snart fann jag mig själv ofta konsultera denna bok (Apostlagärningarna) som en auktoritet på topografi, antikviteter och samhälle i Mindre Asien. Gradvis gick det upp för mig att även i de olika små detaljerna visar sig berättelsen vara ojämförligt sanningsenlig. Lukas är en förstklassig historiker; denna författare bör placeras bland de största historikerna.”

Det är i Lukas evangelium som vi finner Marias lovsång (Magnificat, Lukas 1:46–55), som är dagens text på denna fjärde advent. Texten ger oss en möjlighet att fokusera på mysteriet med inkarnationen – att Gud blev människa. Men inte bara det: vi får också en glimt av vad som ligger framför oss.

Teman för de tre första adventssöndagarna har varit Kristi ankomst i tidens ände, Johannes Döparen som bereder vägen och uppmaningen till omvändelse och vaksamhet. I dag, på den fjärde söndagen, ligger fokus på Maria – hon som föder Kristus till världen. Med Maria står vi på tröskeln till jul, både fysiskt och teologiskt. Och vilken glädje vi får bevittna! Maria vet att hon, en fattig ung kvinna, används av Gud själv, och hennes lovsång uttrycker hennes oerhört vackra svar på Guds handling.

Magnificat är därför inte bara en vacker hymn, utan också ett vittnesbörd där Maria svarar på Guds löfte med tro, tillit och överlåtelse, samtidigt som hon prisar honom innan något synligt har fullbordats. Detta för oss till kärnan i vad advent handlar om: förväntan, hopp och tillit innan uppfyllelsen.

Lovsången handlar också om vad kristendomen betyder för de minsta bland oss. Vi hör att de stolta ska förnedras, de ödmjuka ska upphöjas och de hungriga ska mättas. Dagens text är därför också en teologisk tolkning av julen i förväg: Jesu födelse är inte bara en privat händelse för Maria, utan innebär en omvandling av världen. Utan att vi reflekterar över det var det en revolution för kvinnornas ställning. Om vi läser Bibeln noggrant ser vi att Maria har en central plats i evangelierna.

Allt börjar med ängelns ord till Maria att hon har ”funnit nåd hos Gud” och kommer att bli gravid eftersom ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig”.

Detta följs av Marias lovsång och senare flera viktiga händelser där Maria är inblandad. I den antika världen var detta ett kraftfullt budskap: inte bara hade Gud kommit till jorden, utan han behandlade män och kvinnor som jämlikar. Han hade faktiskt gjort sig beroende av en kvinna för att kunna komma hit.

Förstår vi vad vi förlorar när vi överger kristendomen till förmån för andra religioner eller förståelser av verkligheten? Jag tror inte det. Ingen av dem ger oss den glädje som Maria ger oss. Hon ger oss en unik position när hon säger oss att livet och världen här och nu inte är en illusion, utan så verkliga att Gud själv blev en del av dem för att rädda oss från undergång.

Jag har inget bra svar på varför vi överger kristendomen. Jag vet bara att det inte finns något som kan jämföras med den nåd Maria fick av Gud och den kärlek som Jesus, Gud själv, har för oss alla, och att det är en tragedi att vi avvisar vår Skapares kärlek till oss.