Iran reagerade på förlusten av sina ombud i Mellanöstern genom att öka takten i sitt kärnvapenprogram. Regimen var bara några veckor från att bli en kärnvapenmakt och Mellanöstern skulle ha förändrats för alltid, skriver David Horovitz, redaktör för TimesofIsrael.com. Israel hade så många spioner utplacerade inom Irans murar att de visste vad som var på väg att hända. Det var därför beslutet fattades i februari att slå ut kärnkraftsanläggningarna och de ballistiska missilerna på samma gång.

Irans plan var att överraska och överväldiga Israels luftförsvar med hundratals missiler innan en atombomb kunde göra slut på den judiska staten.

Den 25 oktober 2023, två veckor efter överraskningsattacken den 7 oktober, avtäckte regimen en gigantisk skylt på Valiasr-torget i Teheran. Den visar muslimer från hela världen som marscherar under sina nationella eller religiösa flaggor mot Klippdomen i Jerusalem. De muslimska massorna skulle fira ”befrielsen”, symboliken var omisskännlig. Detta var ett omen om att ”befrielsen” – Israels förintelse – var nära förestående.

På Palestinatorget stod klockan som räknade ner till tiden för Israels förstörelse. NRK och norska medier har aldrig nämnt denna klocka. Men Asger Aamund kände till den:

På en stor skärm på Palestinatorget i Teheran visas en digital klocka som sekund för sekund, minut för minut och timme för timme räknar ner till 2040, det år då prästerskapets regim har garanterat Israels slutliga förintelse. Detta är inte den vanliga islamiska bravaden, utan en helig ed som den iranska regeringen svor till Allah, profeten Muhammed och Ayatollah Khomeini 1979. År 2015 fastställde den nuvarande härskaren, Ayatollah Khameini, ett datum för den judiska statens undergång, som skulle verkställas senast 2040 – men helst tidigare.

Datumet hade flyttats fram. Regimen hade anrikat tillräckligt med uran för att producera atombomber.

Domedagsklockan har stannat

Men på marken föll den ena dominobrickan efter den andra: Först föll Hizbollah, och en bunker kunde inte skydda Hassan Nasrallah. Hamas var redan allvarligt försvagat. Framåt jul föll Assadregimen i Syrien och Israel tvekade inte att förstöra de enorma vapenlagren.

Regimen i Teheran svarade med att öka takten i ansträngningarna att skaffa atombomben. Den utökade sina lager av 60% anrikat uran. Det gjorde betydande framsteg med vapenutveckling. Viktiga forskare genomförde tester och simuleringar som visade hur nära de var att slutföra programmet. I strid med internationella fördrag och i trots mot en påstådd fatwa mot kärnvapen arbetade dessa forskare för att möjliggöra en snabb utveckling av atombomben.

Israel har två gånger tidigare slagit ut fiender som planerade att skaffa kärnvapen: Saddam Hussein 1981 och Syrien 2007. Arne Treholt var med och hjälpte Saddam att skaffa kärnvapen. Men så långt kom det aldrig. Reaktorn i Oisrak förstördes. Det gjorde också en reaktor som nordkoreanerna byggde åt Assad i den syriska öknen.

Iran var en mycket mer formidabel fiende.

Samtidigt ökade Iran drastiskt sin missilproduktion. Som Israel har offentliggjort hade Iran byggt upp en arsenal av cirka 2.500 mycket potenta missiler, många med stridsspetsar på 1 ton som kunde orsaka enorm förstörelse, och var på väg att ha 4.000 i mars 2026. Och 8.000 år 2027. Ett konventionellt missilhot höll på att bli en existentiell fara, som kunde överväldiga Israels försvar, orsaka ohållbar död och förstörelse i hela Israel och, om den israeliska militären överraskades, hindra den från att mobilisera ett effektivt svar.
Tillsammans med sina tusentals drönare, till exempel, syftade Iran till att attackera Israels flygbaser så att dess flygvapen helt enkelt inte hade råd att vedergälla.

I februari 2025 beordrade den politiska ledningen en attack. I april beslutades att det måste ske i slutet av juni. Trumps två månader långa förhandlingsfönster stängde den 12 juni.

Israel hade slagit ut en stor del av Irans luftförsvar i oktober 2024. Men man uppskattade att de hade minst 2.000 långdistansmissiler. Det handlade om att förstöra dem innan de avfyrades.

Men hur undviker man att Iran blir medvetet om en attack när planen måste flyga 180 mil? Vi får vänta på svaret på det, skriver David Horovitz.

Natten till den 13 juni gick larmet över hela Israel. Civilförsvaret var tvunget att förbereda allmänheten på en större händelse. Det kunde vara så att Iran skulle kunna svara.

Israel slog till klockan 03.00 på morgonen. Först 18 timmar senare lyckades Iran svara. Det säger något om hur effektiv överraskningsattacken var.

Israel har inte fått någon gynnsam bevakning i norska medier. Snarare tvärtom. De har lagt skulden på Støre och Eide för deras fördömande. Støre lät Macron vara vågbrytaren och följde i hans kölvatten.

Borde Israel ha väntat tills Iran hade bomben? Det verkar så.

Hade Støre betett sig på samma sätt om Norges säkerhet stod på spel?

Svaret är självklart. Flera västländer ville kunna ducka för Israel. Landets envishet provocerade européerna. Iran var det dolda hotet. Att hotet var ett domedagsmoln intresserade dem inte.

Är det inte lite av samma nonchalans som gäller för norsk säkerhet?

Den lätthet med vilken de talar om krig med Ryssland visar på en allvarlig brist på verklighetsförankring.

Israel har nu blivit en supermakt i Mellanöstern. Den norska eliten är oförmögen att inse detta. De tror att de måste tukta de envisa judarna.

Vad är det de inbillar sig?

Men Israel har lärt sig något sedan den 7 oktober som den norska eliten inte har insett. Israelerna väntar inte på att fienden ska kasta sig över dem.

De agerar först.

Våra ledare har inte den förmågan.

Det är därför Israels stjärna kommer att stiga, och människor kommer att skåda mot Israel när de står inför Europas problem.

Vi är ett Ragnarök från ett tidsskifte, och mycket tyder på att vi kommer att få vårt 7 oktober.

https://www.timesofisrael.com/israel-was-facing-destruction-at-the-hands-of-iran-this-is-how-close-it-came-and-how-it-saved-itself/