×

Ur flödet/i korthet

Internationell politik verkar kaotisk. Västliga allierade kan inte samarbeta. Detta gäller särskilt Europa, som aktivt motarbetar Trump i både Gaza och Ukraina. Marco Rubio sade att Macron förstörde de senaste förhandlingarna om eldupphör med sitt tal om erkännande. Hamas synade honom: ”Vi vinner, varför ska vi förhandla?”

Marco Rubio, USA: s utrikesminister, sa att den palestinska terrorgruppen var ”uppmuntrad” av Emmanuel Macrons beslut förra månaden, vilket ledde till ett avbrott i förhandlingarna som kunde ha avslutat det 22 månader långa kriget.

Rubio sade till det katolska TV-nätverket Eternal Word: ”Förhandlingarna med Hamas bröt samman den dag då Macron fattade det ensidiga beslutet att erkänna den palestinska staten.”

Den 24 juli meddelade Frankrike att landet skulle erkänna staten Palestina vid FN:s generalförsamling i september och därmed bli det första G7-landet och medlem av FN:s säkerhetsråd att göra det.

Rubio sade sedan att USA ”starkt avvisar” det ”hänsynslösa” beslutet och kallade det ett ”slag i ansiktet” till offren för Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023.

Det är inte första gången Macron har spelat en sådan spoilerroll. När Trump träffade Zelensky i Vatikanen försökte Starmer och Macron fysiskt hålla sig kvar, men deras stolar togs bort. Amerikanerna är väl medvetna om var de har européerna.

Ukraina

Zelenskyj inser att han står inför ett sanningens ögonblick när Trump och Putin möts i Alaska på fredag. Kriget går dåligt. Befolkningen är krigstrött. Han spelar ut sitt sista kort, det europeiska motståndet, och mobiliserar Starmer/Lammy, Macron, Stubb, Kristersson, Barth Eide och Mette Frederiksen. De försöker slå fast vissa principer som kommer att blockera ett avtal: Om land ska avträdas måste det ske på lika villkor. När Ryssland kontrollerar cirka 20 procent säger det sig självt att det aldrig kommer att bli något avtal. Det är inte heller vad européerna är ute efter. Det är därför de bara vill ha ett eldupphör, inte ett fredsavtal. De banar väg för att Ukraina ska bli tillräckligt starkt för att återuppta kriget.

Detta är den europeiska versionen av amerikanernas never-ending-war, kriget utan slut som har kostat USA biljoner och dödat och lemlästat tusentals. Amerikanerna är på det klara med att de inte har råd med sådana äventyr om de ska kunna bygga upp sitt land igen. Det kommer att undergräva allt som Trump har lovat väljarna.

Men en koalition av både vänner och fiender vill gärna se att USA blir inblandat i ett nytt krig på den eurasiska kontinenten. De vet att det kommer att krossa Trump. Det är därför många gråter elefanttårar när de vädjar om kompromisslöst stöd för Ukraina.

Det intressanta är hur stor roll lögner spelar när regeringar måste motivera varför de måste gå ut i krig. Amerikanerna har lärt sig. De tror inte längre att försäkringar om att den andra sidan har onda avsikter i sig är tillräckligt för att gå i krig. Colin Powell sade 2016 att han vilseleddes av svaga underrättelser när han motiverade behovet av krig inför säkerhetsrådet i februari 2003. Det som har framkommit sedan dess har visat att någon spacklade över sprickorna för att bygga ett starkt fall.

Denna osäkerhet och misstänksamhet åtföljde Trumps beslut om huruvida Irans kärnvapenlaboratorier skulle attackeras. America First vill inte bli indragna i ett nytt krig i Mellanöstern. Därför är de också försiktiga med vad de uppfattar som Israels försök att lura dem, och det splittrar MAGA.

Detta beror på bitter erfarenhet.

USA har fört krig i Mellanöstern sedan det första Irakkriget under Bush I, som fortsatte med Bush II 2003. Det kriget startades på en lögn: att Saddam hade massförstörelsevapen. Men amerikanerna lärde sig av irakierna att detta var en lögn: Saddam hade övergett programmen. Bush och hans inre krets valde att ignorera detta. De ville ha krig. Utrikesminister Colin Powell var inte informerad och satt i FN och visade bilder på Saddams mobila biolaboratorier, som visade sig inte vara trovärdiga. ”Han vilseledde världsopinionen, men blev själv vilseledd”, sa han till PBS 2016.

Nu är Västeuropa där USA var. De vill ha kriget i Ukraina, men de har inte resurserna. De förlitar sig på att kunna lura USA att delta.

De vill skriva in en princip som binder USA till att vara med: Inga förhandlingar om Ukraina får äga rum utan att Ukraina är närvarande. Det ger Ukraina vetorätt. Moraliskt låter det rätt. Men praktiken är något annat.

Trump är bulldozern som ordnar upp saker och ting i världens alla hörn, från Kongo till Kaukasus. Det är detta momentum som Trump vill kapitalisera på, och Zelenskyj har visat att han inte spelar med. Han blockerar snarare än underlättar. Det visade han under det beryktade mötet i Ovala rummet där han vågade läxa upp Trump och hela hans stab inför världspressen. Att den liberala pressen ställde sig på Zelenskyjs sida och hävdade att Trump och Vance förolämpade Zelenskyj sände ett tydligt budskap:

Den amerikanska vänstern har alltid varit anti-amerikansk. Men med Trump har den antipatin förvandlats till hat – ett obevekligt hat som gör dem till allianspartners med krafter som utförde kupper mot Trump 2016 och under hela hans första mandatperiod.

Amerikanerna får detaljerna från Tulsi Gabbard, men de medier som ljög då kommer inte att rapportera om dem. Detta gäller särskilt de europeiska medierna.

Lögnen har därmed blivit en del av de västerländska demokratierna. Och lögnen förbereder marken för kriget mot Trump och kriget mot befolkningens egen högervridning. Denna koppling mellan lögner inom och lögner utanför i kriget mot Putin på uppdrag av en korrupt regim sliter sönder Väst.

Men det handlar inte bara om lögner i klassisk mening. Det råder också ett kaos av värderingar hos västvärldens ledare, och det är nästan det mest skrämmande.

Norges utrikesminister Barth Eide är ett bra exempel i detta avseende. Han befinner sig nu till vänster om moderata sunnistater som Egypten och Saudiarabien. Under hela Gazakriget har de suttit tysta, utan att göra uppror. De vet att Hamas också utgör ett hot mot deras eget styre. Men Barth Eide och Starmer/Macron inser inte detta. För Egypten borde det ha varit enkelt. Men Macron/Starmer och Barth Eide inser inte att de också hotas av Hamas. De har alla sitt Gaza på den europeiska kontinenten.

Om européerna inte ser upp är det här slaget kommer att utkämpas.

Denna blindhet gör att européerna inte kan navigera. De upprepar misstagen från 1930-talet. De vägrar att se hotet från totalitär islam.

En iransk talesman sade nyligen att Hizbollah inte borde avväpnas, något som rörelsen tidigare har åtagit sig att göra. Istället beväpnades Hizbollah av Iran. Med detta drag visar Iran att man inte har gett upp sina expansionistiska drömmar.

På tisdag bemyndigade det libanesiska kabinettet armén att utarbeta en plan för att etablera statens exklusiva kontroll över vapen – ett drag som kommer att se Hizbollah avväpnas i slutet av året.

Den libanesiska armén har utplacerats hela vägen till den södra gränsen och håller på att avveckla Hizbollahs infrastruktur. Velayati sade att Hizbollah inte borde backa. Det är en öppen provokation.

Motståndet fortsätter.

Men européernas sympati för palestinierna gör dem till sängkamrater med Hamas. Vance och Rubio klargör att USA aldrig kommer att gå den vägen.

Efter Frankrikes tillkännagivande sa Sir Keir Starmer att Storbritannien skulle erkänna Palestina i september om inte Israel gjorde fred i Gaza, vilket Israel fördömde som en ”belöning till Hamas”.

Kanada har också lovat att erkänna en palestinsk stat och flera andra västländer har sagt att de överväger att följa efter. De flesta FN-medlemmar erkänner redan staten Palestina.

På fredagen anklagade Rubio sådana länder för att ge Hamas en chans att utropa seger.

Han sa: ”Och sedan kommer andra fram och säger: ’Tja, om det inte finns ett eldupphör i september kommer vi att erkänna en palestinsk stat’. Om jag var Hamas skulle jag i princip dra slutsatsen: ’Låt oss inte medverka till en vapenvila, vi kan bli belönade, vi kan förklara det som en seger.

Så även om dessa meddelanden till stor del är symboliska i deras ögon, har de faktiskt gjort det svårare att uppnå fred och svårare att komma till en överenskommelse med Hamas. [Hamas] känner sig bemyndigad.”

Här agerar européerna som diplomater för Hamas och uppmuntrar dem att hålla ut.

I kombination med den öppna antipatin mot Israel har detta infekterat europeisk historia och gjort det möjligt för den att smälta samman med muslimskt judehat.

 

https://www.telegraph.co.uk/news/2025/08/09/us-blames-macros-gaza-peace-talks/