Medan tidigare italienska premiärministrar har tenderat att böja sig för Bryssel, och ofta även för Paris och Berlin, har Giorgia Meloni diskret men bestämt använt sin tid som regeringschef för att skaffa sig manöverutrymme i utövandet av makten inom EU, konstaterar den stora spanska vänstertidningen El País.

Både när det gäller Mercosur-avtalet och beslagtagandet av Rysslands finansiella tillgångar i EU har den italienska premiärministern fått sin vilja igenom i strid med Europeiska kommissionens önskemål, konstaterar en av Spaniens två newspapers of record i en artikel med rubriken Melonis ögonblick i Bryssel.

Denna beskrivning skiljer sig radikalt från den som presenteras av den italienska vänsteroppositionen, som hävdar att Italien är isolerat, utan inflytande och nästan betraktas som unionens svarta får. Meloni har lyckats nå framgång i frågor som varit viktiga för henne genom att manövrera strategiskt i de sammanhang som verkligen betyder något.

Enligt El País spelade hon en ”avgörande roll” under det senaste EU-toppmötet och blev en ”nyckelperson” i förhandlingarna om både finansieringen av Ukraina och Mercosur-avtalet. Längs vägen har hon intagit tydliga positioner som inte dikteras av andra europeiska huvudstäder utan samråd med Rom, och har argumenterat sig fram i det europeiska politiska landskapet – i motsats till de politiska ”vasallerna” bland hennes föregångare.

Meloni har valt den motsatta vägen: ”Italiens ståndpunkt är för närvarande ’tyvärr, men nej’”, skriver El País – en hänvisning till motståndet mot påtryckningar från Bryssel och Berlin att gå med på att använda ryska tillgångar för att finansiera Ukraina. ”På detta sätt stödde hon – med kyligt beräknad tvetydighet – Belgiens och den belgiska premiärministerns ståndpunkt.”

Samma fenomen var tydligt i Mercosur-fallet: för Meloni är stödet från konservativa italienska jordbrukare uppenbarligen så politiskt viktigt att hon spelar ut sina bästa kort för dem i Bryssel – ”Italy first”.

Samtidigt hade hon övertygat Berlin att sätta käppar i hjulet för det planerade totalförbudet mot försäljning av nya bilar med förbränningsmotorer från 2035.

Den italienska premiärministern är inte heller rädd för att visa sitt stöd för Trump i EU-sammanhang och påpekar att ”Vita huset inte kommer att gilla detta förslag”.

Erkännandet från en tidning som El País är uppenbarligen motvilligt, men ändå mycket verkligt. Om hennes koalition undviker interna stridigheter kommer hennes makt i Europa sannolikt att öka – inte minst när det politiska tyngdpunkten förskjuts åt höger.