Till Efesos hade det kommit en jude vid namn Apollos. Han stammade från Alexandria och var en bildad man, väl insatt i skrifterna. Han hade fått kunskap om Herrens väg, och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes-dopet. Denne man uppträdde nu i synagogan och talade frimodigt. När Priscilla och Aquila hade hört honom tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg. När han sedan ville fara över till Achaia uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna där att de skulle ta väl emot honom. I Achaia blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende, ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias.

Medan Apollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några lärjungar och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: »Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.« – »Vilket dop blev ni då döpta med?« frågade Paulus, och de svarade: »Johannes-dopet.« Paulus sade: »Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.« Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. Och när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade. Tillsammans var det väl tolv män.

Apg 18:24-19:7

Katedralen och St. Petri församling i Stavanger inbjuder till gemensam iftar-måltid under fastemånaden ramadan. Iftar är den måltid som muslimer äter efter solnedgången under fastemånaden ramadan. I år börjar ramadan lite mer än halvvägs in i februari. Det är sed att läsa ur Koranen före eller efter måltiden. Kamilla Eikeland Bergstrøm, som är församlingens dagliga ledare, berättar för Stavanger Aftenblad att katedralen och St. Petri församling är medarrangörer och att detta är ett av flera dialogevenemang som de anordnar under året.

Hon påpekar att dialog inte handlar om att jag ska bli muslim eller att de ska bli kristna, utan om att förstå varandra, och betonar:

Gästfrihet är ju ett kristet ideal. Jag tycker det är viktigt att välkomna varandra, och det är definitivt kyrkans roll.

Ja, det är självklart rätt och viktigt att vi är gästvänliga, men jag undrar om apostlarna eller andra tidiga kristna skulle ha nöjt sig med det?

I dagens text läser vi om Apollos, som kom till Efesos men reste vidare till staden Korint i Achaia. Och här stod inte bara dialog och trevliga samtal utan substans på dagordningen. Nej, vi får veta att…

I Achaia blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende, ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias.

Lukas skriver att Apollos satte judarna på plats när han i en öppen debatt bevisade från Skrifterna att Jesus var den Smorde. Det vill säga, detta var en offentlig debatt där debattörerna var tvungna att förhålla sig till motargument inför en publik som kunde följa resonemanget.

Jag vågar tvivla på att evangelisterna i antiken skulle ha använt dialog som modell för sitt missionsarbete, men varför är det så få av dagens teologer och predikanter som försöker övertyga muslimer om att det de tror på faktiskt är fel?

Den som läser Apostlagärningarna kan inte undgå att märka att Paulus också evangeliserade genom solida argument och offentlig debatt.

Jag sitter därför kvar med några frågor: Varför gör vi inte samma sak idag? Varför bjuder vi inte in muslimer till våra kyrkor för att debattera vad vi tror på, vad vi anser är sant? Vi behöver inte sträva efter att ”sätta dem på plats”, som Apollos gjorde, men det skulle vara befriande att ha någon som vågade göra det.

Det finns skäl att tro att orsaken ligger i en bristande förståelse för både kristendomen och islam. Kom ihåg att både Apollos och Paulus förstod både sin egen och judarnas tro lika väl. När man lyssnar på dagens teologer och predikanter tvivlar jag på att de har den kunskap som behövs. När den dagliga ledaren för St. Petri-kyrkan säger att målet med dialog är att förstå varandra, tyder det på en ytlig kunskap om islam.

En annan viktig orsak är att många av dagens kristna inte längre uppfattar kristendomen som ett projekt för intellektet, utan för känslorna, och därmed förlorar Apollos och Paulus metod sin relevans. När tron reduceras till goda erfarenheter och trevliga möten, snarare än en fråga om sanning, kan vilken religion som helst försvaras. Det är då uppenbart att en god måltid trumfar rationella argument. Men tro är mycket mer än så. Tro definierar både människan och hennes möte med sin omgivning, och då blir islam den diametrala motsatsen till kristendomen.

Oavsett vilket ger dagens text oss en utmaning som vi bör ta på allvar. Bjud gärna in dem som tror på något annat än du själv på en måltid, men var inte rädd för en god debatt om sanningen. En dialog som har dialog som enda mål är på lång sikt inte relevant för den troende.

Ha en trevlig söndag!