Hur är det möjligt? Det är frågan som återkommer när Sverige går till val i ett läge där blocken står nästan jämnt. Svaret finns kanske inte bara i politiken under de senaste fyra åren, utan i den demografiska förändring som på några decennier har förändrat vilka som röstar – och vilka politiska krafter som kan mobilisera dem.

På valdagens är det i praktiken jämnt mellan blocken. De senaste opinionsundersökningarna visar på ett knappt övertag för de rödgröna, men marginalen är så liten att valet mycket väl kan avgöras av några få tiondelar – och framför allt av valdeltagandet och småpartiernas slutspurt.

I artiklar, utfrågningar och i helt vanliga samtal mellan människor ställs frågan: Hur är det möjligt?

Hur är det möjligt att Tidö-partierna – som under de senaste fyra åren lyckats få ner både skjutningarna, sprängningarna, arbetslösheten, drivmedelspriserna och inflationen samtidigt som både nationen, företagen och skattebetalarna fått det bättre ekonomiskt – inte kan få folks förtroende att fortsätta på den inslagna vägen? Hur självdestruktiva är väljarna om de vill tillbaka till öppna gränser, kriminella gäng och sämre ekonomi?

Svaret finns i det gamla talesättet: ”Som man bäddar, får man ligga”.

”En god muslim röstar inte i demokratiska val!”

Sverige har delat ut närmare två miljoner medborgarskap sedan millennieskiftet, den stora majoriteten av dessa till individer från gravt dysfunktionella, muslimska kulturer där demokrati betraktas i bästa fall som något suspekt, i sämsta fall som något som ska avskaffas och ersättas med sharia. Budskapet från imamerna har varit tydligt: ”En god muslim röstar inte i demokratiska val!”

Kombinera sedan denna inställning med utebliven integration, stark klansammanhållning och blind lydnad inför de egna auktoriteterna och du får svaret på varför valdeltagandet generellt sett har varit lågt inom denna grupp.

Men nu har något hänt.

Socialdemokraternas oheliga allians med islamister ger, efter ett kvarts sekel, resultat, och kompletteras med valkampanjer som bedrivs på arabiska, med lögner som syftar till att skrämma upp invandrare och övertyga dem om att deras ena chans till fortsatta sötebrödsdagar är att rösta vänster.

Förhandsröstningen ökade 93 procent

Kampanjandet tycks ha fått resultat. Enligt Valmyndigheten har förtidsröstningen i så kallat utsatta området ökat med 79 procent, motsvarande siffra för särskilt utsatta områden är 93 procent. Dessa områden består nästan uteslutande av personer med invandrarbakgrund.

Som alltid är antalet avgörande. Mer än var sjätte väljare i det svenska riksdagsvalet är en medborgare som är född utanför landet.  För att få rösta i kommunalvalet behöver man inte ens vara medborgare, det räcker med att ha varit folkbokförd i Sverige i minst tre år.

Uppskattningsvis 500 000 muslimer kommer att rösta i riksdagsvalet. Undersökningar visar att åtta av tio av dessa röstar på antingen Socialdemokraterna eller Vänstern – något som innebär att S och V kan öka 2,5 eller till och med 3 procent, endast tack vare att deras skrämselkampanjer mobiliserat ointegrerade antidemokrater att rösta på dem.

Vänstern kampanjar på somaliska för att nå väljare som inte behärskar svenska språket. Foto: Skärmdump sociala medier.

Multipla identiteter – multipla rösträtter

Sedan har vi såklart den lilla detaljen med multipla identiteter. Ingen vet hur många personer som faktiskt befinner sig i Sverige, eller om antalet medborgarskap motsvarar antalet medborgare. Redan 2016 avslöjade journalisten Nuri Kino att det var relativt vanligt förekommande att en och samma person sökte asyl i Sverige under flera identiteter, vilket gav personen i fråga tillgång till lika många bidrag – och så småningom röstkort – som identiteter.

Rekordet Kino fann var åtta identiteter: Muhammed kunde alltså vara samma person som Mohamed, Mohammad, Mohammed, Muhammad, Mohamad, Mohamed och Mohamad – alla boende på samma adress men med separata personnummer, bidragsutbetalningar – och rösträtter.

Myndigheter och politiker har vetat om detta i tio år. Ingen har agerat.

Vänsterpolitik omöjlig utan invandrare

Så när någon påstår att ”svenska väljare röstar för vänsterpolitik” är det detta man bör hålla i minnet: Utan stödet från bidragsberoende, islamistiska, demokratiföraktande, ointegrerade och lättmanipulerade invandrargrupper skulle vänsterpolitiken vara chanslös. Då skulle Tidö-partierna vinna en jordskredsseger. Nu är utgången betydligt mer osäker.

Det absurda är att den nuvarande regeringen till stor del har sig själv att skylla. Istället för att införa ett moratorium för nya medborgarskap och påbörja processen med utvisningar, har Tidö-partierna delat ut 200 000 nya medborgarskap under mandatperioden. År 2+25 var de tre vanligaste ursprungsländerna Syrien, Afghanistan och Eritrea.

Motsvarande siffror för regeringen Reinfeldt I (2006-2010) var 130 000, och under Reinfeldt II (2010 – 2014) delade  den M-ledda regeringen ut 175 000 nya medborgarskap.

Hur var det nu vi sa? ”Som man bäddar, får man ligga.”