Medan striden om prästers rätt att säga nej till samkönade vigslar fortsätter, inleder Svenska kyrkan ett flerårigt teologiskt arbete om polyamori och andra frågor inom hbtqia+-området. Rapporten öppnar också för en omprövning av kyrkans syn på relationer och normer, och förespråkar att tala om Gud som ”queer”.
Socialdemokraterna driver sedan flera år kravet att alla präster inom Svenska kyrkan ska tvingas viga samkönade par, även om det går emot prästens teologiska övertygelse. Men samtidigt som S får allt starkare stöd för att exkludera präster med traditionell vigselsyn, tyder en ny rapport på att svenskarna kan se fram emot krav på ytterligare liberaliseringar.
Kyrkomötet beslutade 2024 att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att fortsätta den teologiska bearbetningen av hbtqia-frågor. Beslutet kom efter en motion som ville att Svenska kyrkan skulle uttala sitt stöd även för polyamori, det vill säga kärleksrelationer mellan fler parter än två.
Steget som följer naturligt efter polyamori är polygami, månggifte, ett fenomen som är vanligt förekommande inom islam men som inte är accepterad äktenskapspraxis inom de stora kristna kyrkorna.
”Början på en process”
Uppdraget har nu resulterat i en kunskapssammanställning, som syftar till att ”synliggöra Svenska kyrkans teologiska ställningstaganden och aktiviteter på området, samt identifiera teologiska utmaningar och utvecklingsbehov”.
– Det här är inte en rapport som ska ge alla svar. Snarare är den en startpunkt för ett större arbete, säger Sara Björk, tematisk handläggare för inkludering och delaktighet på kyrkokansliet.
Hon beskriver rapporten som ”början på en process”.
– Förhoppningen är att den ska ge en gemensam grund att stå på när Svenska kyrkan fortsätter samtala och reflektera kring de här frågorna. Det här är början på en process, inte slutet.
Rapporten med titeln Kunskapssammanställning HBTQIA+ och polyamori menar att Svenska kyrkans syn på sexualitet har utvecklats från en så kallat normerande sexualetik (med heterosexualitet och tvåsamhet som utgångspunkt) till vad man kallar ”en mer uttryckligt inkluderande hållning, där kyrkliga dokument och beslut i ökande grad betonar människovärde, icke diskriminering och pastoral omsorg”.
Samtidigt konstaterar den att Svenska kyrkan i dag saknar en genomarbetad teologisk hållning till polyamorösa relationer, något som författarna menar aktualiserar kyrkans syn på relationer och samlevnad.
”Ett återkommande tema i Svenska kyrkans dokumentation är att vissa erfarenheter länge varit osynliggjorda och att arbetet för inkludering därför också måste handla om synliggörande. Kyrkans egen historik framhåller att de tidiga samtalen ’främst’ handlade om homosexualitet och homosexuellas samlevnad. Detta innebär att andra delar som ryms under dagens hbtqia+ paraplybegrepp, exempelvis trans, intersex, asexualitet samt erfarenheter kopplade till bi- och pansexualitet, i mindre utsträckning har varit explicita teologiska fokus under tidigare delar av en inkluderingsprocess.”
Sammanställningen pekar på att frågor som trohet, ansvar, omsorg, samtycke och ömsesidighet därför behöver analyseras vidare ur ett icke normativt perspektiv, och att det behövs nationella ramverk för ”hur olika erfarenheter ska erkännas liturgiskt”.
Rapporten menar att Svenska kyrkan därför måste ta ställning till vilka värden som ska vara vägledande, och vilka föreställningar som kan anses vara präglade av ”historiska och samhälleliga normer” och därför kan förkastas.
En queer gud
En sådan normativ föreställning som rapporten hävdar kan förkastas är orden vi använder för att tala om Gud, exempelvis när Gud beskrivs som Fader, Herre och Konung. Istället förespråkar man att tala om Gud som ”queer”.
Att tala om en ”queer Gud” innebär därför inte att Gud enkelt tillskrivs en mänsklig identitet eller placeras i en viss kategori. Snarare handlar det om att betona att Gud överskrider mänskliga gränsdragningar. Gud kan inte låsas fast vid föreställningar om manligt och kvinnligt, heterosexuellt och homosexuellt, normalt och avvikande. I denna mening blir ordet queer ett teologiskt redskap för att beskriva Guds gränsöverskridande och normkritiska karaktär. Gud låter sig inte fångas av de ordningar som människor ofta bygger upp för att skapa tydlighet, kontroll och hierarki.”
Kunskapssammanställningen är det första steget i en process som ska pågå under flera år. Under 2026 ska frågor som behöver ytterligare teologisk reflektion identifieras. Under 2027 planeras fördjupad bearbetning och material för samtal och lärande i hela Svenska kyrkan. En slutrapport med stöd för framtida vägval och eventuella beslut väntas 2028.
Fakta: Polyamori och polygami – vad är skillnaden?
Polyamori innebär att en person har eller kan ha flera kärleksrelationer samtidigt, med de berördas vetskap och samtycke. Det handlar om relationer och behöver inte innebära äktenskap. Begreppet har blivit mer synligt i moderna västerländska samhällen, men det finns begränsad forskning om hur vanligt det är.
Polygami innebär att en person är gift med flera personer samtidigt. Den vanligaste formen är polygyni, där en man har flera hustrur. Polyandri, där en kvinna har flera makar, förekommer också men är betydligt ovanligare.
I vilka kulturer förekommer polygami?
– Muslimska samhällen: Islamisk rätt tillåter traditionellt en man att ha upp till fyra hustrur under vissa villkor. Lagstiftningen varierar mellan länder, och även där polygami är tillåtet är det ofta ovanligt i praktiken.
– Väst- och Centralafrika: Polygama äktenskap förekommer i flera samhällen och kan bygga på såväl religiösa som traditionella sedvänjor. I vissa länder förekommer de bland människor med olika religiös tillhörighet.
– Vissa religiösa minoriteter: Polygami förekom historiskt inom den tidiga mormonska rörelsen i USA under 1800-talet. Den förekommer fortfarande inom vissa utbrytargrupper.
