Även om Rassemblement National (RN) skulle vinna parlamentsvalet i Frankrike kommer resten av det politiska landskapet och andra starka sociala krafter att sabotera partiets förmåga att utöva makten i regeringen, säger den franske filosofen Michel Onfray.

Vänstern vill hellre sätta eld på landet under förevändning att man bekämpar fascismen, säger Onfray på fredagen i en intervju med Le Figaro.

Det finns två möjliga scenarier, inte tre: Antingen har RN en absolut majoritet eller så har den en relativ majoritet. I båda fallen kommer anhängarna av den så kallade republikanska bågen – från kommunisterna till republikanerna, via de gröna, socialisterna och macronisterna – att hindra folkets folkvalda representanter från att regera under förevändningen att det är fascismens återkomst. Public service-media kommer att strejka, liksom det nationella utbildningssystemet och universiteten, tåg och flyg kommer att stå på backen, bränsledepåer kommer att stängas, motorvägar kommer att blockeras…

Resultatet av EU-valet är det franska folkets hämnd efter en lång period av maktmissbruk från EU, säger den produktive filosofen, som menar att detta har pågått sedan Maastrichtfördraget 1992 och kulminerade i att Bryssel struntade i Frankrikes nej till EU:s konstitution i en folkomröstning 2005 – för att sedan återvinna i stort sett samma innehåll i Lissabonfördraget två år senare.

Vi får äntligen se de förtryckta återvända, ett folk som sedan 1992 har ansetts som något att negligera – och faktiskt som en olägenhet, eftersom de förstår att byggandet av Europa har haft ett högt pris, och det har betalats av folk och nationer, av de svagaste och mest utsatta. Detta Europa – som är starkt med de svaga, och svagt med de starka – har ifrågasatts av de svaga, som därmed har upptäckt sin styrka. Den ”folkliga front” som den splittrade vänstern efterlyser, där alla hatar varandra, kommer i slutändan att fungera som ett stöd för Macron för att förhindra att folkets röst, som återuppstått i och med valet, blir hörd och sedan kan styra. Dessa människor har ett rabiat hat mot folket.

Onfray bor på landsbygden och träffar ingen som gillar EU.

I min hemstad i departementet Orne umgås jag bara med människor som bor mitt i grytan som Europa sakta kokar dem i – hantverkare, butiksägare, bönder, pensionärer, ensamstående mammor etcetera. De har länge varit medvetna om att Bryssel, och Paris, som vidmakthåller våldet, ålägger dem en diktatur som är svår att motstå, eftersom deras röster kastas i sopkorgen när de inte passar diktaturens undersåtar.

Den franske filosofen är mycket bekymrad över att det yttersta vänsterpartiet La France Insoumise (LFI), som många till höger anser vara ”islamisk vänster”, gjorde ett så bra EU-val.

Däremot slogs jag av LFI:s resultat på runt tio procent. Det är en betydande siffra för denna nya form av antisemitisk, antidemokratisk, våldsam och krigförande vänsterfascism, vars enda dröm är att sätta eld på Frankrike med den israelisk-palestinska konflikten som förevändning.

Onfray jämför utan att tveka Jean-Luc Mélenchons manskap med bolsjevikerna 1917 och Mussolinis svarta skjortor.

Manon Aubry skisserade redan kvällen efter EU-valresultatet det nya politiska landskapet: ”Folkfronten eller Adolf Hitler” – och glömde i processen att Hitler förmodligen skulle ha röstat på Hamas snarare än på Folkfronten.

Den yttersta vänstern längtar efter att störta Frankrike ner i kaos, tror Onfray:

Är du orolig för La France Insoumises höga poäng? Är denna grupps upptrappning av verbalt våld och aggressivt beteende en varning för konfrontationer i landet om RN får majoritet i nationalförsamlingen?

LFI är faktiskt elden som kan få pudret som Macron och Maastrichtarna har spridit i flera år att explodera. Mélenchon väntar bara på det, han arbetar bara på den hypotesen: revolutionärt kaos och chansen för honom att gå in i historien iförd den lappade kostymen av historiens hjältar som han värderar så högt: Robespierre, Castro eller Chávez…

LFI är jämförbar med den vänster som stödde mullornas revolution i Iran 1979, säger Onfray: De tror att de använder muslimerna, men i verkligheten är det muslimerna som använder dem. När teokratin infördes dödades de, påminner han.

Det politiska avståndet mellan vänster och höger i Frankrike är så stort att det pekar i riktning mot inbördeskrig.