Zenia Stampe representerar den officiella danska inställningen till islam, som ses som en religion på samma nivå som kristendomen och där islams utbredda förtryck och grymheter beror på en fanatisk, fundamentalistisk minoritet som, med Lars Løkkes ord, har ”kapat fredens och kärlekens religion”.

Stampe hade hoppats att Mette Frederiksen än en gång skulle bekräfta att man som troende muslim självklart kan bekänna sig till den danska demokratin och rättsstaten, som är öppen för alla demokratiskt sinnade människor oavsett varifrån de kommer.

Statsministerns svar var dock som följer:

”Om man tar Koranens ord för vad de är, så är den absolut inte förenlig med det danska samhället. Det är ju trots allt en lagbok.”

Det var ett artigt svar, men ett svar som tydligt visar att Mette Frederiksen är den enda i sin regering som förstår att islam och demokrati är oförenliga: Om man som muslim accepterar demokrati som styrelseskick är man inte muslim, utan en avfälling, eftersom islam föreskriver att islamisk lag, sharia, är Allahs heliga, oföränderliga och okränkbara vilja, som står över sekulära lagar.

Om man som muslim accepterar demokrati som styrelseskick är man inte muslim, utan en avfälling.

Som muslim köper du hela paketet. Det finns inget sådant som salongsmuslimer, kustmuslimer eller kulturmuslimer i islam. Man kan inte botanisera i islam. Som president Erdogan säger:

”Det finns inget sådant som moderat islam. Det finns bara islam!”

Mette Frederiksens svar innebär dystra framtidsutsikter för Zenia Stampes, mediernas och Christiansborgs uppfattning om islam, som inte är en religion utan en ideologi som innehåller en politisk doktrin, ett komplett samhällssystem och ett livsdiktat som styr muslimens liv från vaggan till graven. Och även en tro. Hela ideologin betraktas som helig och oföränderlig eftersom islam är Allahs egna ord dikterade till Muhammed (Koranen) eller uttrycket för Allahs vilja som befallts i de heliga skrifterna Hadith (traditioner) och Sira (Muhammeds biografi).

Det är dessa fakta som vi i Väst inte kan leva med. Det är därför vi har uppfunnit en version av islam som inte har något att göra med verkligheten, men som gör islam acceptabel för demokrater med blå krage.

Sedan USA:s president George W. Bush dagen efter den islamiska attacken mot World Trade Center ställde sig upp i en global tv-sändning och förklarade att terrorn mot de två tornen inte hade något med islam att göra, har den demokratiska världens ledare och medierna anammat en syn som hyllar islam som en fredens och kärlekens religion, men som tyvärr är fläckad av en minoritet fanatiker och extremister som genom terror och många grymheter ger en förvrängd bild av fredsälskande muslimer och deras tro.

Det är förvånande att vi i Väst har hittat på en version av islam som inte har något med verkligheten att göra, men som är acceptabel för vanliga demokrater.

Det är inte förvånande att snälla demokrater som vill ha fred på jorden och mysig samexistens mellan folk, har frestats att göra en förmildrande omformulering av islam som vitkalkar ideologin som den verkligen är.

I vardagspraktiken är islam en teokratisk, totalitär ideologi som har det gemensamt med fascismen att rörelsen förtrycker, förföljer och dödar sina egna medborgare. Inte för vad de har gjort, utan för vad de är. På samma sätt har islam det gemensamt med nazismen och kommunismen att partiet alltid har rätt. Men varje gång vi upplever ett nytt islamistiskt terrordåd, ett nytt massmord på oskyldiga människor, får vi höra från media och politiker att illdåden utförts av fundamentalister och extremister som representerar ospecificerade ”mörka krafter” som inte har något med islam att göra.

Men har vi någonsin hört talas om fundamentalistiska kommunister eller extremistiska nazister? Nej, det har vi inte, för vi vet att när man är kommunist så är man kommunist och när man är nazist så är man nazist. Det finns inget sådant som moderat fascism. Inte heller finns det något sådant som moderat islam.

Och ändå klamrar vi oss desperat fast vid begreppet ”islamism”, som inte alls existerar i islam utan är en västerländsk uppfinning för att hantera den ökande islamiseringen av demokratiska samhällen. Det finns en god förklaring till denna verklighetsflykt i islams tre heliga skrifter (Koranen, Hadith och Sira), som styr det islamiska samhället och den muslimska människan.

Islam handlar inte om muslimer, utan om vad muslimer ska göra med ”kafir”, en nedsättande arabisk term för den icke-troende undermänniskan. Bara i Koranen finns det nästan 500 verser som talar om Allahs hat mot kafirerna och uppmanar muslimerna att använda våld mot dem. Var åttonde vers i Koranen säger att Allah hatar icke-muslimer och vill att de ska dö, konverteras till islam eller förpassas till en undermänsklig tillvaro. Professor Martin Rhonheimer vid Santa Croce-universitetet i Rom säger:

”Den islamiska ideologin har inga argumentativa resurser för att fördöma den islamiska statens (IS) beteende som oislamiskt. Det finns inget allmänt förbud mot att döda i islam. Det finns dock en allmän tillåtelse att döda.”

Det verkar som om Mette Frederiksen har insett att islam är oförenligt med en demokratisk rättsstat. Det betyder också att hon nu har insett att vi i Danmark måste leva med mer än 300.000 medborgare från islamiska kulturkretsar som enligt alla opinionsundersökningar vill att grundlagen ska ersättas av sharialagar. Denna grupp av invandrare och deras ättlingar kostar danska skattebetalare mer än 90 miljarder danska kronor i transfereringar varje år.

Statsministern kanske inte har en lösning på detta, men hon har nu tagit det första steget med sin smärtsamma insikt om att islam är demokratins farligaste fiende.

Vi kan bara hoppas att Mette Frederiksens nyvunna klarhet sipprar ner genom det danska folketinget och ut till medierna, som måste få klart för sig att det inte finns något sådant som ”islamism” eller ”fundamentalistisk islam”. ”Det är ju islamofobi!”, kommer de att säga på DR och Politiken. Ja, det är det. Och tack gode Gud för det.