
Handelsavtalet mellan USA och Ukraina var flera månader under utarbetande och har kännetecknats av flera offentliga felsteg på vägen – framför allt när Trump och Vance fick nog av Zelenskyj inför världspressen i Ovala rummet i februari.
De diplomatiska manövrer och bakdörrskanaler som använts sedan dess har varit imponerande, eftersom båda sidor i hemlighet ville få ett avtal på plats snabbt, skriver The Telegraph.
Detaljerna kommer att vara avgörande. Men om det finns ett officiellt militärt säkerhetsavtal för Ukraina är osäkert.
Vad det verkligen ger är dock en plan för långsiktigt ekonomiskt beroende mellan USA och en suverän, fri och oberoende ukrainsk stat.
Det finns naturligtvis diskussioner om hur fria och demokratiska medborgare i Ukraina känner sig när unga män kidnappas på gatan och skickas till frontlinjen.
Med tanke på att en betydande del – upp till en fjärdedel – av Ukrainas potentiella flera biljoner dollar sällsynta jordartsmetaller ligger i ockuperade territorier, binder detta nu USA till en decennier lång strategi för att säkra fred, om de vill kapitalisera på vad som potentiellt är ett av de mest lukrativa och strategiskt viktiga handelsavtalen i historien.
Och bara av det skälet bör Europa tacka Trump. Den brittiske utrikesministern David Lammy – som verkligen inte kan betraktas som en vän till Trump – har redan skyndat sig att stödja avtalet på X. Andra kan följa efter, men de kan göra det i det fördolda.
Avtalet medger också försäljning av militär utrustning till Ukraina, om än ännu inte på en imponerande hög nivå.
Washington är därmed kopplat till Ukrainas säkerhet för generationer framöver. Ukraina kunde knappast ha önskat sig en bättre lösning.
Den ukrainska armén har fört en imponerande bra kamp mot ryssarna. Men kostnaden har varit enorm och det finns gränser för hur länge en liten nation (relativt sett) kan uthärda blodbadet.
Trumps avtal med Ukraina ger en mycket större avskräckande effekt mot rysk aggression. Amerikanska kommersiella och strategiska intressen kommer att skyddas på ett sätt som de käbblande européerna bara kan drömma om.
I Oslo uppmärksammades arbetarrörelsens dag av Hamas-fans på Youngstorvet, medan Støres tal dränktes av palestinska demonstranter.
Støre svarade med att berömma demonstranternas sak och yttrandefrihet.
– Killar, låt mig säga en sak. När jag står här nu står Norge på Internationella domstolens talarstol, där Norge har väckt talan för att avgöra om Israels ockupation är ett brott mot internationell rätt, för att använda alla de möjligheter vi har.
– Det är vad politik handlar om. Och här är en representant för den regering som har erkänt Palestina som stat, fortsatte han.
– Och här är en representant för den regering som använder alla de möjligheter vi har politiskt, för att människor ska kunna leva sina liv sida vid sida och i fred, för att humanitär hjälp ska komma in, för att ockupationen ska upphöra och för att Palestina ska få sin egen stat.
”Länge leve yttrandefriheten”, avslutade Norges statsminister.