Det har skett en anmärkningsvärt kraftig inbromsning av försäljningen av flygbiljetter i Norge bara under den senaste veckan. Försäljningsnedgången är upp till 20 procent för vissa destinationer och nio av de 14 mest populära destinationerna har upplevt en kraftig och abrupt försäljningsnedgång. Detta har skett utan att några uppenbara händelser har kunnat förklara utvecklingen.

Efter två års nedstängning tog flygtrafiken snabbt fart igen, men har delvis planat ut för inrikesflyget, och förklaringen till detta verkar vara en stor prisökning efter pandemin, där priserna steg med hela 52 procent från maj 2022 till maj 2023. Orsaken var en blandning av hög dollarkurs, ökade kostnader och att flygbolagen ville öka lönsamheten efter coronaåren.

Detta förklarar dock inte dagens snabba nedgång. Branschen verkar vara lite förvirrad över orsaken, men vissa faktorer är tydliga: Ständiga skrämselpropaganda i norska medier om Trump och USA har skapat en ovilja att flyga till Amerika. Oron i resten av världen verkar också ha smittat av sig på reslusten till Europa och populära destinationer som Spanien, Grekland, Turkiet, Tyskland och Storbritannien.

Många har också trott på löftena om en räntesänkning i Norge och eftersom den uteblev har människors ekonomi fått sig ytterligare en törn. Dessutom har värdet på den norska kronan sjunkit till bara en shitcoin, så till och med en resa till Danmark har blivit en finansiell risk. Allt tyder på att motviljan mot att flyga beror på att människor är oroliga för både säkerheten och sin ekonomi.

Inga fler billiga flygresor

Före pandemin var det sällan ett problem att ta sig till England eller Europa för mindre än 500 pund. Vem som helst kunde flyga var som helst på ren impuls. Det kan du glömma på dagens marknad, där flygning i allt högre grad är reserverat för människor med mer pengar än andra. Tidigare tiders låga priser var också normala för inrikesflyg i Norge, där avståndet mellan Oslo och Kirkenes är drygt 1 409 kilometer fågelvägen och 1 829 kilometer med bil genom Sverige.

När det plötsligt kostar upp till 50 000 norska kronor för en familj på fyra personer att flyga tur och retur från Mehamn till Mosjøen inser alla att de måste begränsa sina flygresor och ta bilen i stället. Och när det kostar ett företag i Nordnorge 20.000 norska kronor att skicka någon söderut inser även de mest avtrubbade i Oslo att det inte är bra för affärerna. Explosionen i biljettpriserna 2023 var så illa att regeringen 2024 spenderade 1 miljard norska kronor på att sänka priserna, utan att lösa problemet.

Problemet är något som ingen vill prata om: Explosionen i flygpriserna är en medveten politik som införts genom EU:s klimatpolitik. Politikerna har beordrat den största omstruktureringen av flygindustrin i historien, baserad på Gro Harlem Brundtlands subversiva doktrin ”förorenaren betalar” – som kan användas till vad som helst, inklusive att förstöra flygets infrastruktur.

”Avkarbonisering” pågår oavsett kostnad eller kaos

Klimatpolitiker vet ingenting om energi, bilar, flygplan eller vetenskap i allmänhet, men de känner sig ändå 197 procent kompetenta att kläcka framtidens energisystem, bilar och flyg, baserat på sina egna fantasier och visioner. Och kontentan är att allt måste vara ”grönt”, fossilfritt och inte släppa ut växtnäringsämnen, annars går världen under. Och de frågar inte: De verkställer och beordrar. Efter att ha förstört EU:s energisystem och bilindustri förstör de nu flyget med totalitär klimatlagstiftning – och det finns för närvarande ingen som har makt att stoppa det.

Flygbolagen har fått order om att ”minska koldioxidutsläppen”, och det första steget i sabotaget är två stora förändringar av EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS). Flygbolagen måste ha tillräckligt med utsläppsrätter för att täcka varje ton koldioxid som släpps ut i atmosfären på flygningar med start och mål inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, Storbritannien och Schweiz.

Priset på utsläppsrätterna ska enligt överenskommelse öka från 2024 och 2026 upphör rabatterna. Detta kommer att fördubbla flygbolagens utgifter för koldioxidutsläpp – som naturligtvis är helt onödiga och helt och hållet politikernas fel. I en rapport från Alex Irving, europeisk transportanalytiker på Bernstein, uppskattas att kostnaden för detta system kommer att hamna på cirka 5 miljarder euro 2027. Naturligtvis hamnar den kostnaden hos passagerarna. Vem mer ska betala för det?

Inte bara klimatkvoter, utan också helt nya fantasiflygplan

Nu hävdar dock klimatpolitikerna att utsläppsrätterna är en tillfällig kostnad, tills nya ”fossilfria” flygplan är i luften. Under de kommande tre decennierna är flyget dedikerat till detta genom ”Destination 2050”, som är EU:s ”stora plan” för att minska utsläppen genom att skapa framtidens flygplan och infrastruktur, effektivisera verksamheten och använda alternativa bränslen och tekniker för koldioxidborttagning. Det finns bara ett litet problem med detta: Det är inte tekniskt eller ekonomiskt genomförbart. Det är ett fantasifoster från gröna tankesmedjor fulla av rödvinsuppfinningar.

Det anmärkningsvärda med detta är att de ledande inom flyget, som faktiskt borde känna till flygplan och liknande, inte har satt ner foten, presenterat beräkningarna och sagt nej. Tvärtom har de fått 30 silvermynt i klimatfinansiering och lovat att utveckla dessa flygplan och framdrivningssystem till 2050, väl medvetna om att det är tekniskt och ekonomiskt omöjligt. Och att alla försök att göra det sker på bekostnad av flygets tre första budord: säkerhet, säkerhet och säkerhet. För om man måste välja mellan CO2-reduktion och säkerhet 30.000 meter över marken, vad väljer man då? Klimatet är inte viktigt inom luftfarten. Det är helt irrelevant. Det är också dyrt.

En rapport från forskningsgrupperna SEO Amsterdam Economics och Royal Netherlands Aerospace Centre har uppskattat kostnaden för att (preliminärt) förverkliga denna vision fram till 2050 till hela 820 miljarder euro. Utan någon garanti för att det kommer att lyckas eller att det är möjligt att överleva ekonomiskt. Att driva ett flygbolag är mer än tillräckligt dyrt som det är, på grund av den extrema säkerhetsregimen. Politikerna kräver att flygindustrin ska skifta fokus från säkerhet till att rädda klimatet genom att bygga helt nya flygplan och framdrivningssystem i rusningsläge. Vad kan gå fel?

Fler och fler passagerare i framtiden

En av de viktigaste drivkrafterna för minskade koldioxidutsläpp är införandet av alternativa bränslen som biobränsle, syntetiskt bränsle eller väte. Till skillnad från dagens jetbränsle-A1 från naturens fossila energilager är dessa alternativ energibärare som måste produceras i realtid. Ingen talar om var de enorma mängderna energi ska komma ifrån, för då skulle klimatets korthus kollapsa. Och även om Jetfuel-A1 har blivit mycket dyrt är det billigt jämfört med alla ”gröna” alternativ.

Sektorn kommer inte att kunna absorbera dessa kostnader själv. Enbart förändringarna av EU ETS kommer att minska rörelseresultatet för EU:s sex största punkt-till-punkt-flygbolag med cirka 77 procent, enligt Bloomberg. Det innebär att biljettpriserna måste höjas drastiskt, vilket i sin tur kommer att underminera efterfrågan. Och de nuvarande prisökningarna förstör redan affärsbasen. Betyder det att färre människor kommer att flyga i framtiden?

Nej.

Nej. För att flyget har blivit en avgörande del av den moderna världens infrastruktur. Utan flygplan är vi tillbaka till 19o3. IATA:s (International Air Transport Association) prognoser tyder på att passagerarantalet nästan kommer att fördubblas från 2017 års nivåer till nästan 8 miljarder 2040. Detta är inte förenligt med ambitionen om koldioxidneutralitet, som är tekniskt och ekonomiskt omöjlig – även utan de extra passagerarna.

Det enda sättet att minska koldioxidutsläppen från flyget fram till 2050 är att göra det olagligt för allmänheten att flyga. I en värld där gröna politiker på allvar vill förbjuda försäljning av bensin- och dieselbilar är ingenting omöjligt. Men privatjet till Davos kommer säkert att vara undantaget.