₁»Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. ₂I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? ₃Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. ₄Och vägen dit jag går, den känner ni.« ₅Tomas sade: »Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?« ₆Jesus svarade: »Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ₇Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.« ₈Filippos sade: »Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.« ₉Jesus svarade: »Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? ₁₀Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. ₁₁Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull.

Joh 14:1-11

 

– När jag var 15 år gammal fick min far en sjukdom. Och det är en sjukdom som är, för att uttrycka det rakt på sak, helt fruktansvärd, säger Simen Velle, ledare för Fremskrittspartiets Ungdom (FpU), till tidningen Vårt Land.

Han var gäst i Vårt Lands podcast ”Espen er kristen”. Här tog Velle upp sin största invändning mot kristen tro: Det så kallade ”ondskans problem”. Hur kan man tro på en god, allsmäktig Gud när det finns lidande?

– Jag kan inte i mitt stilla sinne rationalisera att det finns något gott som har skapat den sjukdomen. Det blir en svår punkt att komma förbi för mig. Och jag frågar varje präst jag träffar om just det.

Simen Velles kritik av kristendomen bör tas på allvar, även om jag inte skulle kalla sjukdomsfrågan för ett exempel på ondskans problem, utan ett lidandets problem, vilket faktiskt gör det till en större utmaning än ett klassiskt ”ondskans problem”. När allt kommer omkring handlar lidandets problem inte om människans fria vilja, utan om händelser som naturen tillfogar oss och som vi lättare kan anklaga Gud för att inte ha förhindrat.

Samtidigt är det något sorgligt med Simen Velles kritik, för den är också ett vittnesbörd om en kyrka i kris, en kyrka som inte förmår berätta för människor i vår tid vem Gud är.

Simen Velles anklagelser bygger på två uppfattningar om Gud. För det första att han är god och för det andra att han är allsmäktig.

I dagens bibeltext får vi veta att Jesus säger att han är sanningen, och det innebär att han också är god, det vill säga att han är helig och inte tål synd. Detta innebär något som många människor inte inser, nämligen att Guds allmakt begränsas av hans heliga natur, som är sann och god. Gud kan till exempel inte säga att en handling är god om den inte också är i enlighet med hans natur.

Samtidigt är det viktigt att inse att människan lever i en fallen värld och att Gud måste förhålla sig till denna verklighet. I den stund han väljer att inte göra det är den här världens tid över, men fram till dess lever vi i vad C.S. Lewis kallar en ockuperad värld.

Nu tror de flesta kristna att Gud ingriper med mirakel då och då, men i allmänhet lever vi alla i en värld där lidande är regel och inte undantag. Vi kan föreställa oss att Gud kunde ha ingripit och förhindrat all sjukdom, även i en fallen värld, men frågan är om det verkligen skulle ha varit för det goda. Hade det varit bättre för människorna att leva ett liv där de visste att lidande inte skulle uppstå? Skulle ett sådant liv vara verkligt? Och hur är det med lidande som orsakas av våra egna val? Tror vi att Gud borde skydda oss från det också?

Jag tror att svaren på dessa frågor är nej, och det är också intressant att när kristendomen kom var det just dess svar på vårt lidande som hjälpte människan. I Jesus Kristus mötte mänskligheten en Gud som själv hade upplevt lidande, som led med oss alla, men som också lovade oss en framtid utan lidande och död. Vi lärde känna en Gud som sa att lidandet inte är en del av honom och att vi en dag kommer att bli fria från det.

Guds allsmäktighet betyder inte att Gud kan göra allt. Om vi tror det närmar vi oss en muslimsk gudsbild. En Gud som beskriver sig själv som sanning, kärlek och godhet begränsas av dessa egenskaper, men det är genom sanningen som Jesus Kristus är vägen till evigt liv.

Detta visar hur viktigt det är att förstå vad vi tror på. Tron har långtgående konsekvenser för hur vi förhåller oss till det som händer oss, dem vi möter och världen i stort. Vi har ett stort problem när människor inte känner igen skillnaden mellan Allah och Treenighetens Gud.

Slutligen bör vi också fundera över om lidandet blir lättare att bära om vi distanserar oss från kärlekens Gud. Det finns inte utrymme för en lång diskussion om detta här, men en värld med lidande men utan en Gud som lider med oss är inte en trevlig plats.

Några skulle kanske säga att Gud borde ha organiserat Skapelsen och sin önskan om en relation med människan på ett annat sätt än det vi upplever, så att vi lättare kan förstå honom. Till det skulle jag vilja säga att det inte verkar vara en bra idé att läxa upp Gud.