×

Ur flödet/i korthet

– Om sanningen är det första offret i ett krig bör vår beredskap börja med starka nyhetsredaktioner.

Så inleds en artikel i VG, skriven av Olav T. Sandnes (chefredaktör för TV 2), Gard Steiro (VG:s redaktör) och Guro Valland, redaktör för Bergensavisen (Amedia). Sedan fortsätter det:

Journalistikens roll som försvarslinje mot desinformation, polarisering och yttre hot har aldrig varit viktigare. Nu blinkar varningslamporna.

”Desinformation” är som bekant ett angrepp på alla yttranden som man inte gillar. ”Polarisering” betyder människor som inte älskar det gröna skiftet och befolkningsutbytet.

Vi representerar tre mycket olika medieorganisationer, men många av de problem vi möter är desamma, och vi delar dem med redaktörer över hela landet.

Självklart delar dessa personer sina åsikter med redaktörer från MSM över hela landet. De är i stort sett överens om allt från klimatet till Israel, smutskastningen av Trump och inskränkningen av yttrandefriheten.

Men det finns faktiskt en del medier som inte deltar i detta internationella spel.

De närmaste åren kan bli omtumlande för många nyhetsredaktioner. Utmaningarna är många och stora på samma gång.

Det är för tidigt att säga om det är kod röd för norska medier, men det är tydligt att det blinkar orange.

Medierna som representeras i den här artikeln upplever en nedgång, eftersom unga människor inte tål detta nonsens.

Det är därför som ett antal medier måste säga upp personal, eftersom fokus på en blandning av porr, hbtq och så kallad mångfald inte verkar särskilt inspirerande för unga pojkar som hellre vill träna kampsport och gå i kyrkan på söndagar.

Trion gnäller över att traditionell tv är under press. Vad sägs om att fråga varför folk inte orkar titta på säsong 14 av någon dokusåpa?

Sociala medier tar över. Fria medier som fokuserar på vad som faktiskt händer växer i hela västvärlden.

Amerikanska stjärnor som Bari Weiss och Tucker Carlson frodas efter att ha sparkats ut från traditionella medier. Substack och X under Elon Musk är en gamechanger.

Artificiell intelligens lyfts fram som ett hot. Jo, det finns en del skrämmande inslag i AI, se bara på filmen Terminator.

Men för intelligenta människor är AI ett verktyg som till exempel kan översätta ungerska artiklar till det egna språket. Det är aldrig helt korrekt, så du måste använda dina egna färdigheter för att kontrollera texten.

Det blir allt svårare att finansiera journalistik. Och framtiden är osäker.

Om man levererar en produkt som lockar läsare så överlever man. Så enkelt är det, även om det inte är lätt utan kräver eftertanke, andlighet och motivation samt hårt arbetande journalister.

VG förtjänar faktiskt lite beröm, för de lyser då och då med enastående journalistiska avslöjanden. Men varför tyckte de att det var en bra idé att anställa Selma Moren?

Som vanligt skriver vi om hur mycket förtroende våra redaktörskontrollerade medier har. Men rädslan för erosion är uppenbar.

Journalistikens roll har alltid varit att skilja fakta från påståenden, avslöja maktmissbruk och ge människor en informerad grund för sina åsikter. I dag utmanas den rollen.

Så regimens media upplever utmaningar? Vad kan vara orsaken?

Covid? Wuhan, mRNA-vacciner, Donald Trump? Vem definierar fakta för TV 2, VG och Bergensavisen? Vad sägs om fotbollsspelaren Hamse Ali, som hedrades i Bergen efter att ha utsatts för en icke-existerande rasistisk attack?

Bergensavisen medgav att deras journalistik var för svag i detta fall.

Men det faktum att vanliga människor kan nå ut är starkt ogillat, verkar det som. Det här är nästan the deplorables i förklädnad.

Redaktörsledda medier sätter inte längre ramarna för det offentliga samtalet ensamma. Det är bra på många sätt, men förändringen kommer inte utan risk.

I dag kan vem som helst, oavsett om det är en influencer eller en utländsk aktör, nå miljontals människor utan att följa pressetiska principer eller faktakontrollera den information de sprider.

En viss självkritik kommer så småningom.

Vi i medierna är inte tillräckligt transparenta – varken om våra metoder eller våra svagheter, och vi kan med rätta kritiseras för att inte vara tillräckligt relevanta för nästa generations nyhetsläsare.

Vad sägs om att inse att ni inte längre är relevanta för den äldre generationen också?

Om vi ska kunna fullfölja vårt samhällsuppdrag i framtiden har vi fortfarande inget val.

Vem har tilldelat dig något samhällsansvar?

De redaktionellt drivna medierna är en del av samhällets försvarslinje. Inte bara i kristider, utan varje dag.

Var har denna försvarslinje varit under utvecklingen av det gröna skiftet, massinvandringen och avskaffandet av ett fungerande försvar? Vilka av dessa medier förstod problemen med miljardärer som måste fly från Norge?

Utan sann information finns ingen verklig debatt. Utan oberoende medier finns det ingen fungerande demokrati.

Utan en fri press försvagas vår beredskap, vår motståndskraft och vår förmåga att stå enade inför yttre hot.

Det här är en strid vi inte kan förlora.

Man kan börja med att söka efter sanningen, sedan är det största steget taget.