Vi befinner oss vid en kulturell vändpunkt. Sällan har detta varit tydligare än när en högskolesång – en av våra mest förenande kulturella symboler – plötsligt anklagades för att vara rasistisk. Valet av ”Den danske sang er en ung blond pige” (Den danska sången är en ung blond flicka) som morgonsång på Copenhagen Business School (CBS) 2016 ledde till att arrangören som hade valt just denna sång blev utfryst.

Arrangören var Bent Meier Sørensen, professor i politik och filosofi.

I sin nya bok om vår kultur och hoten mot den, De grænseløse, avslöjar Sørensen hur denna händelse blev en avgörande vändpunkt i hans liv och världsbild. Och ett symptom på ett mycket brett kulturellt förfall.

Annulleringskulturen blir ett personligt sammanbrott

Han beskriver upplevelsen som inget mindre än en kollaps av hela hans livsvärld. En sång som tidigare hade sjungits vid återföreningar, under krigsårens allsång och under coronapandemin hade plötsligt blivit en symbol för utanförskap och rasism.

Sørensen blev inte bara kallad rasist, utan också kallad till ett möte med ledningen – jag skulle precis säga att de är dumma i huvudet – och fann att universitetet bad om ursäkt till den kränkta kollegan med invandrarbakgrund i stället för att försvara allsångens betydelse.

Vad som är chockerande är inte bara den personliga effekten av episoden, utan dess symboliska värde: ”Den nya världen ville inte veta något alls om min gamla värld. Det var som ett immunförsvar som kastade bort den. Det finns ingen kompromiss mellan de två”, förklarar Sørensen.

Han insåg att den gamla världens värden – tradition, gemenskap, kulturella referenser – hade blivit oförenliga med den nya världens gränslösa identitetspolitik.

Bent Meier Sørensen närvarar vid lanseringen av sin maka Ida Aukens bok ”Tro på det” på Christiansborg i Köpenhamn den 10 maj 2022. Foto: Liselotte Sabroe / Ritzau Scanpix / NTB

Den stora kulturella erosionen

Det som Sørensen upplevde på sitt kontor när allt rasade samman runt omkring honom var inte bara hans eget utanförskap, utan ett symptom på en stor kulturell erosion i vårt samhälle. Det är därför det fortfarande är värt att prata om episoden på CBS den där morgonen för snart tio år sedan.

Den gjorde det tydligt att vi inte längre kan ta ens de mest grundläggande kulturella symbolerna för givna.

De progressiva – avantgardet, normstormen – är ett surt regn som sakta löser upp våra kulturminnen. Elitens kritik av traditionella värden och normer har skapat ett samhälle där alltför många inte längre vågar försvara sin egen – vår gemensamma – kultur och där våra symboler reduceras till potentiella ”tickande bomber” som när som helst kan explodera i anklagelser.

Vad händer med ett samhälle som inte längre bygger på traditionella värden?

Vad händer med ett samhälle när dess vakter blir dess förrädare?

Universiteten har systematiskt avskaffat de stora berättelser som tidigare gav samhället sammanhållning, mening och riktning. I stället finns en skepsis mot allt som har med tradition, nationell identitet, kristendom eller gemensamma symboler att göra.

Våra akademiska institutioner har inte bara förlorat sin ryggrad – de har aktivt ersatt den med en geléartad massa av foglighet inför varje skrik av kränkning. Medan professorer historiskt har kämpat mot censur och dogmatism, knäböjer dagens akademiska ledare i vördnadsfull underkastelse vid identitetspolitikens altare.

Från motstånd till underkastelse

Det slående med episoden på CBS var inte att en lärare kände sig kränkt. Vad som var slående och skandalöst var att institutionen inte försvarade traditionen, utan böjde sig, kapitulerade och bad om ursäkt.

Inte en enda ledare sa: ”Det här är en historiskt viktig sång som binder oss samman över generationer och som har sjungits i våra mörkaste stunder under kriget. Vi respekterar era känslor, men sången förblir en del av vårt kulturarv.”

Sørensen beskriver hur han själv, som en del av universitetsvärlden, hade varit med om att avbryta de stora berättelserna och därmed bidragit till den utveckling som han själv nu var ett offer för.

Men för honom blev episoden en möjlighet till ett upprop för att återupptäcka och försvara de värden som kan binda samman samhället. Och det gör han på ett mycket fint sätt i sin nya bok, som rekommenderas som ett stycke konservativ kulturkritik av finaste destillat.

Konsekvenserna för samhället

Vad händer med ett samhälle när dess gemensamma kulturella referenser upplöses?

Enligt Sørensen skapas en ”psykologisk människa” – en individ som måste finna mening inom sig själv, eftersom det inte längre finns någon gemensam mening att ta över. Resultatet blir ensamhet, ångest och rotlöshet – särskilt för unga människor, som förväntas skapa sin egen identitet från grunden, utan kulturella referenspunkter.

Det kulturarv som har gett liv åt generationer av danskar håller långsamt på att kvävas under tyngden av ständig självkritik och misstro. Och i avsaknad av delade kulturella berättelser blir det svårare att upprätthålla motståndskraften i samhället. Vi hamnar i en ”normstorm”, där alla traditionella normer bryts ner. Detta främjar i sin tur en dekadent offerkultur.

Vägen framåt

Sørensen uppmuntrar oss att återupptäcka och stärka de kulturella och etiska fundament som kan binda människor samman. Gemensam sång, ritualer, måltider, historieberättande – dessa saker är inte bara nostalgiska reliker, utan viktiga traditioner som skapar och upprätthåller en populärkultur.

Ett samhälle utan en gemensam kultur är inte bara ett samhälle utan identitet. Det är ett samhälle utan motståndskraft mot både inre sönderfall och yttre hot. En anhopning av rotlösa individer i ett atomiserat, gränslöst samhälle.

Bent Meier Sørensen ”De grænseløse” (De gränslösa. Varför den europeiska civilisationen förlorade sin motståndskraft och hur den kan återfå den).Kristeligt Dagblads Forlag, Köpenhamn 2025.