
Yttrandefriheten i Danmark är garanterad och skyddad i § 77 i den danska grundlagen, som vi danskar är överens om: ”Var och en har rätt att offentliggöra sina tankar i tryck, skrift och tal, dock under domstolarnas ansvar.” Men som alltid ligger djävulen i detaljerna, som här innebär att domstolarna kan utvidga och inskränka yttrandefriheten som ett dragspel, beroende på vilka upptåg de hittar på i Folketinget.
Detta gör det till ett brott att sprida bilder av islamiska grymheter. Och så finns det regeringens följeslagare, Koranlagen, som kriminaliserar all kritik av den totalitära islamiska ideologin: ”Otillbörlig behandling av en publikation av stor betydelse för ett erkänt religiöst samfund” är straffbart med upp till två års fängelse. Islams politiska doktrin och samhällssystem, som finns nedskrivna i islams tre ”testamenten” (Koranen, Hadith och Sira), är av vital betydelse för varje muslim och skyddas därför av Koranens lag. Det är därför straffbart att utsätta sharialagen om stening av äktenskapsbrytande kvinnor, barnäktenskap och mord på homosexuella för ”otillbörlig behandling”.
Saudiarabien, Iran och Ryssland har också yttrandefrihet, men som i Danmark ”under lagens ansvar”. Det innebär att yttrandefriheten överallt är en produkt av politikernas nycker. Det är därför orimligt att diskutera yttrandefriheten, som är en geléartad substans som ständigt ändrar form och storlek. Ett samhälles förhållande till medborgarnas frihet att publicera sina tankar bör därför snarare bedömas utifrån kvaliteten på yttrandefrihetskulturen, det vill säga viljan att uttrycka sig minus effekten av rädslan för att uttrycka sig och kontrollen av uttrycket. Den danska yttrandefrihetskulturen begränsar inte medborgarnas debatt om vädret, fotboll och stekt fläsk med persiljesås, men därifrån börjar rädslan för att yttra sig lägga en hämsko på många viktiga diskussioner om betydande sociala frågor.
Därmed har en förlamande filt av tystnad lagt sig över befolkningens inställning till klimatförändringarna. Det är total omertà, som de säger på Sicilien. I 4,5 miljarder år har jordens klimat bestämts av solens växelverkan med jorden, kosmisk strålning i kombination med havsströmmar och luftmassor. Ibland har det vuxit palmer på Grönland och ibland har jorden sett ut som en snöboll från rymden. Men från omkring 1990 beslutade FN:s klimatpanel (IPCC) att överge solen, den kosmiska strålningen, vinden och havsströmmarna till förmån för människans utsläpp av CO2 som den avgörande faktorn för den globala klimatförändringen.
Pressen, politiker och forskare slukade denna osannolika och aldrig bevisade teori med hull och hår, och idag är det inte bara den rådande utan den enda accepterade uppfattningen att mer CO2 innebär mer värme och att mindre CO2 innebär mindre värme. Forskare och kompetenta yrkesutövare som ifrågasätter IPCC:s klimatscenarier bannlyses från alla offentliga plattformar. År 2019 uppgav Liberalernas klimatminister Lars Lilleholt att han inte skulle diskutera klimatförändringar med debattörer som inte höll med IPCC. Och medias klimatälskling nummer ett, professor Sebastian Mernild, vägrar att delta i debatter med forskare som Johannes Krüger och Henrik Svensmark. Var det någon som sa yttrandefrihet?
Islam utgör ett dominerande taltabu. Samhället vägrar helt enkelt att förknippa islam med den totalitära och hatiska ideologi som den är och stämplar motståndare som islamofober. Media och politiker har gemensamt uppfunnit begreppet islamister, som består av ensamvargar och mörkrets krafter, dvs. några stackars uppretade muslimer i motsats till alla andra muslimer som liksom vi andra vill ha fred och vänskap. Begreppet islamist finns inte i islam, utan är vår egen lilla lögn som gör att vi kan leva med terroristmord och en ökande islamisering av den demokratiska rättsstaten. Enligt Open Doors är 300 miljoner kristna förtryckta och förföljda i islamiska kultursamhällen. Vem vågar skriva eller tala om det i tidningar och på TV? Var är ni, DR och Politiken?
Och så har vi Ukraina. Från kungen på slottet till Sidsel Vågkone i sjögräshyddan vet alla att Ukraina inte kan vinna kriget mot Ryssland. Vi har själva bidragit till detta, men det är förbjudet att prata om det. Dagarna efter den ryska invasionen erbjöd förbundskansler Scholz Ukraina vapenhjälp i form av 3.000 hjälmar. Alla vapenleveranser från väst har varit sparsamma och försenade, endast för försvarsändamål och inte för att föra krig på djupet. Vi i EU vill inte förödmjuka Putin. Vi behöver hans kol, olja och gas, och vi är rädda för att han ska avfyra kärnvapenmissiler om det går dåligt för honom på slagfältet. EU, president Macron och förbundskansler Scholz har från första dagen av invasionen försökt pressa Ukraina att ge upp sina ryskockuperade territorier och sluta fred med Ryssland. Detta är inte ett alternativ, så parollen i väst är att Ukraina måste vinna kriget och kasta ut Ryssland ur landet. De få som tycker annorlunda är putinister och fascister som är socialt utfrysta av politiker och media.
Det senaste taltabut är Grönland, som efter decennier av dansk försummelse nu lider av vanföreställningen att det vill vara en självständig, suverän stat. Danska politiker har satt Grönland på startrampen utan att rådfråga befolkningen, och med självstyrelselagen har de gett en procent av rikets invånare rätt att annektera 98 procent av Danmarks territorium. Det är landsförräderi av dagens politiker att hålla utförsäljning av sitt hemland utan folkomröstning. Ingen vågar tala eller skriva om detta politiska brott för att inte kränka grönländarna, som i stället borde införlivas i det danska riket som en storkommun enligt 1953 års grundlag.
Friheten att yttra sig i Danmark är i ett bedrövligt tillstånd. Det finns utrymme för förbättringar, men det är osannolikt att de kommer att förverkligas. Vi firar just nu 80-årsjubileet av Danmarks frigörelse och i minneslunden vänder sig frihetskämparna i sina gravar. Vi kämpar inte längre för det vi håller kärt. Vi vill inte längre dö om det skulle behövas. Och varför dö stående när man kan leva bekvämt på knä. Frihet är silver. Tystnad är guld.