År 2015 satte den nuvarande härskaren, Ayatollah Khamenei, ett datum för den judiska statens undergång, som skulle förverkligas senast 2040, men helst tidigare. Iran har aldrig varit tillräckligt starkt för att konfrontera Israel direkt, men har lyckats bygga en dödsaxel som skapat en terrorring runt Israel i decennier: Hizbollah i Libanon, Hamas i Gaza, Assads Syrien, Jemen, Irak och Muslimska brödraskapet i Egypten. Pricken över i:et skulle bli Irans kärnvapen, vars uppgift var att utplåna den judiska nationen i den osannolika händelse att Israel skulle överleva utnötningskriget mot de iranska terrormiliserna.

Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 bör ses som en generalrepetition av vad som väntar det israeliska folket när Iran blivit tillräckligt starkt för att sätta igång dödsmaskinen. Prästerna, som hade lärt sig av åratal av erfarenhet av israeliska motåtgärder, hade förväntat sig en väl avvägd militär kampanj mot Hamas, men inget mer.

Istället fick de förvånade ayatollorna ett fullständigt och totalt israeliskt krig mot terrorgrupperna, som decimerade Hamas och Hizbollah, förlamade miliserna i Jemen och likviderade deras ledare. De ledande politikerna i Israel – oavsett om de är för eller emot Netanyahu – är fullt medvetna om att Israel, som Mellanösterns enda högteknologiska demokrati och rättsstat, inte kan överleva i det långa loppet om inte Irans terrorvälde bryts en gång för alla. Den pågående storskaliga militära aktionen mot Iran är ett resultat av denna insikt. Det är nu eller aldrig.

I loppet av några dagar har Israel satt Irans luftförsvar ur spel, förlamat militär kommunikation, mördat den högsta militära ledningen och förstört stora delar av det iranska kärnvapenprogrammet. Natten till den 22 juni slog USA in den sista spiken i Irans dröm om ett kärnvapenarmageddon genom att förstöra kärnvapenproduktionen vid Fordow-anläggningen, som ses som nyckeln till Irans framtida kärnvapenproduktion.

Detta har inte fallit i god jord hos det internationella samfundet. Nästan alla medier och politiska talespersoner i Europa har enhälligt sagt att Iran naturligtvis inte ska ha kärnvapen, men att konflikten ska lösas vid förhandlingsbordet med diplomatiska medel. Berlingske kommenterar att Trump har förvandlat USA till en skurkstat och att Trump alltmer liknar krigspresidenten George W. Bush. President Trump kan inte heller göra något rätt. När han bombar Irans kärnvapen ut ur historien är han en nyckfull diktator i Netanyahus ficka. ”Svansen viftar på hunden”, som Berlingske skriver. Och om han inte bombar kan vi se och höra i danska medier att ”Trump gav sig först”, och som vanligt sprang han iväg med svansen mellan benen. Trump är ett litet barn och en presidentiell dokusåpa.

Västvärldens rädda och fega ledare borde i stället sluta upp en masse bakom USA:s modiga och rättfärdiga agerande, som nu är början till slutet för en sadistisk diktatur som har plågat iraniernas liv i mer än 45 år och spridit död och förödelse i hela Mellanöstern. Det finns starka rykten om oroligheter inom den iranska officerskåren, där särskilt yngre officerare ser framför sig ett sekulärt Iran som är helt integrerat i västvärldens politiska och ekonomiska samarbete. Kriget tog inte slut med de amerikanska bombningarna natten till den 22 juni. Prästerskapets regim och det fanatiska revolutionsgardet har fortfarande muskler att förlänga terrorväldet och orsaka skador på liv och egendom i regionen, men det är en kamp på liv och död. Prästerskapet kommer inte att överleva.

För första gången på decennier kan familjer i Israel dra en lättnadens suck och befria sig från rädslan för den nukleära holocaust som Iran hade förutspått för dem. Deras barn och barnbarn kan nu växa upp utan rädsla för förintelse. En slutlig och varaktig fred i Mellanöstern är fortfarande långt borta, men det första och viktigaste steget togs av president Trump på årets längsta och ljusaste dag.

På Palestinatorget i Teheran har domedagsklockan stannat. Den räknar fortfarande ner timmarna till Israels förintelse, men ingen bryr sig längre om att titta på den.