Varför är europeiska regeringar så rädda för vad de kallar hatpropaganda? Frågan ställs av kolumnisten Lauren Smith i The European Conservative.

Den 18 juni markerade enligt uppgift den tredje dagen någonsin mot hatpropaganda och starten på Europarådets No Hate Speech Week.

Temat för årets No Hate Speech Week är ungefär så inspirerande som man kan föreställa sig: ”Förbättra juridiska och icke-juridiska åtgärder mot hatpropaganda genom en flerpartsinitiativ”. I praktiken innebär detta att man diskuterar hur regeringar kan behålla kontrollen över berättelsen, särskilt på sociala medier.

Europeiska rådets ordförande Alain Berset klargjorde detta när han inledde festligheterna med ett tal i Strasbourg. ”Hatpropaganda är inte ett isolerat problem”, sade han, ”utan en del av en djupare utmaning för tilliten, sanningen och själva demokratin”.

Lauren Smith påpekar å andra sidan att ”i verkligheten är yttrandefrihet en grundläggande del av varje demokrati. Rätten för människor att säga vad de vill, oavsett hur grovt, stötande eller hatiskt det är, är avgörande för att ett samhälle ska förbli öppet och fritt”.

Berset sade också ”Hat börjar med ord, men slutar inte där. Europarådet har varit tydligt: Hatpropaganda och hatbrott är inte separata frågor, utan de existerar på ett kontinuum.”

Smith anser att ord aldrig kan vara våldsamma. Det enda de kan skada är känslor.

Till skillnad från att tillfoga någon en verklig, allvarlig skada är kränkningar helt subjektiva. Den enda som kan bevisa det är den som påstår sig vara förolämpad. Det är därför definitionen av hatpropaganda är så vag och icke-bindande och därför den i EU:s ögon kan användas för allt från att kritisera konsekvenserna av massmigration till att hävda att kvinnor inte kan ha penisar.

Europarådet kommer att vara värd för över 18 workshops på ämnen som ”att motverka hatpropaganda i media och på nätet, sexistisk hatpropaganda och hatpropaganda mot romer och resande”, samt ett ”studiebesök” som anordnas av enheten för sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck samt könskarakteristika. Med andra ord ska varje avvikande åsikt mot ortodoxin bekämpas, om inte rent av kriminaliseras.

Den största boven på detta område är Digital Services Act (DSA), EU:s drakoniska lagstiftning som reglerar ”skadligt innehåll” på nätet. Enligt DSA kan till och med en intervju med en före detta amerikansk president utgöra hets mot folkgrupp.

Detta konstaterade Thierry Breton, dåvarande EU-kommissionär med ansvar för tillämpningen av DSA, förra året. Inför det amerikanska presidentvalet varnade Breton för att Elon Musks livestreaming av en intervju med Donald Trump på X kunde strida mot EU:s lagstiftning om spridning av ”skadligt innehåll”.

Lauren Smith menar att censuråtgärderna handlar mycket mer om kontroll än om att göra världen säkrare, både online och offline:

EU:s meningslösa krig mot hatpropaganda riktar sig inte bara mot yttrandefrihetsförespråkare som Musk. Det är systematiskt. Som en ny rapport från MCC Bryssel visar, spenderar EU svindlande 649 miljoner euro av skattebetalarnas pengar på att undersöka och motverka hatpropaganda och desinformation. Rapportens författare, Dr Norman Lewis, påpekar att de pengar som spenderas på dessa 349 projekt är 31% mer än vad EU spenderar på transnationell cancerforskning. Ett av de mest oroande projekten som identifieras i rapporten är användningen av AI-system för att övervaka och censurera problematiskt innehåll, samt att utbilda användare, särskilt ungdomar, i att identifiera, motverka och rapportera hatpropaganda där de ser den. Detta låter som ett försök att hjärntvätta Europas ungdomar till att övervaka sina egna och andras åsikter. Det kan inte bli tydligare att EU:s kampanj mot hatpropaganda i själva verket är en attack mot alla former av yttranden. EU ser yttrandefriheten som ett av de allvarligaste hoten mot att sprida sina globaliserande och identitetsskapande budskap. Det är därför EU känner ett behov av att bygga upp en omfattande censurapparat för att krossa oliktänkande varhelst de dyker upp. Veckan mot hatpropaganda må omtalas i vaga, luftiga ordalag om att skydda demokratin och bekämpa diskriminering. Men som en rapport har avslöjat är EU:s censurlagar inte alls effektiva när det gäller att stoppa hatpropaganda. Någonstans mellan 87,5 procent och 99,7 procent av de inlägg som togs bort på sociala medier under DSA var helt lagliga. Det enda brott som dessa användare begick var att publicera något oförskämt eller olämpligt.