×

Svarta tavlan

Enligt den holländske läkaren Eduard Ariëns ligger skillnaden mellan höger- och vänstermänniskor inte bara i olika åsikter eller moral, utan i själva hjärnans struktur.

Högermänniskor förlitar sig på sina instinkter medan vänstermänniskor lever i en abstrakt värld. Denna skillnad leder inte bara till missförstånd utan också till politiska och samhälleliga urspårningar.

Spårning av hjärnans roll i politiskt beteende

– Vänsteranhängare menar väl, men ignorerar verkligheten och naturen. Och varken verkligheten eller naturen kan undertryckas.

Ariëns har arbetat som anestesiläkare, akutläkare och allmänpraktiserande läkare. Under andra halvan av sin karriär skiftade han fokus från kroppen till sinnet. Han frågade sig själv vad som är sjukdomens verkliga ursprung. Vad händer innan kroppen protesterar? Med tiden satte detta honom på spåret av hjärnans roll i politiskt beteende.

Hans teorier om hjärnans struktur hos höger- och vänstermänniskor bygger på neurovetenskapliga fynd av skillnader i hjärnaktivitet mellan konservativa och ”liberaler”.

Konservativa har ökad aktivitet i amygdala, en del av hjärnan som är förknippad med känslomässig respons och rädsla, medan liberaler har mer aktivitet i främre cingulära cortex, som är kopplad till abstrakta fantasier.

Ariëns tolkar detta som att högermänniskor är mer benägna att reagera på verkligheten med naturliga instinkter i motsats till vänstermänniskor som föredrar att verkligheten harmonierar med en ideologisk förståelse av hur världen bör se ut.

Inkompatibelt med människans natur

Ariëns perspektiv utmanar traditionella sociala och ekonomiska förklaringar till politisk polarisering. Enligt honom kan vänsterns bristande respekt för instinktiva, naturliga reaktioner leda till en politik som är oförenlig med den mänskliga naturen och potentiellt destabiliserande. Han exemplifierar detta med migrations- och klimatpolitik som han anser saknar realistisk grund.

Ariëns resultat om betydelsen av neurobiologiska mekanismer för individuella skillnader i politiskt tänkande på en konservativ-liberal axel underbyggs i studien ”A Neurology of the Conservative-Liberal Dimension of Political Ideology” som publicerats i The Journal of Neuropsychiatry and Clinical Neurosciences.