×

Kommentarer

Professor David J. Betz, King’s College London, skriver i den ansedda Military Strategy Magazine att minst tio europeiska länder står inför en verklig risk för interna konflikter. Han diskuterar hur faktorer som massmigration, islamisering och spridningen av ”brutala städer” kan driva Europa in i en katastrof.

Det värsta läget är Storbritannien och Frankrike, som redan har upplevt vad Betz beskriver som förstadier till inbördeskrig, men Tyskland och Sverige ligger inte långt efter.

– Att hoppas att det inte går så långt är ingen plan. Det som Europas politiska härskande klass gör fungerar inte; tvärtom påskyndar det en uppgörelse som, när eller om den kommer, snabbt kommer att komma ur någons förmåga att kontrollera den. Om ett inbördeskrig bryter ut i ett land kommer det dessutom sannolikt att sprida sig till andra länder.

Först Storbritannien och Frankrike, sedan Tyskland och Sverige

Att västvärlden hotas av inbördeskrig är, enligt Betz, en logisk konsekvens av gängse samhällsvetenskaplig kunskap. Att mångkulturella samhällen delas upp efter identitetslinjer är en självklar hypotes. Den polarisering som följer är ett mätbart faktum. Situationen är obehaglig, men den är inte kontroversiell utifrån vår teoretiska förståelse av hur samhällen fungerar.

– De förföljda politikerna i AfD framstår för mig som tyska patrioter”, skriver Betz, ”De är kanariefåglarna i den europeiska kolgruvan. De har marginaliserats som ”nazister” av politiker och medier för att de säger sanningen om de kriser som drabbar Tyskland – särskilt de som orsakas av massinvandring och islamisering – av politiker och medier som inte ens har nått ett stadium där de kan erkänna att problemen existerar. Detta trots att AfD:s faktiska politik, enligt Betz, inte är mer ”extrem” än traditionella republikanska ståndpunkter i USA.

– AfD:s politiker, fortsätter han, – upplever statliga och privata trakasserier – inklusive en tusen sidor lång rapport om ”mjuk totalitarism” från den tyska inrikesunderrättelsetjänsten som klassificerar partiet som ”extremistiskt” på grundval av banala saker som att hävda att man är stolt över att vara tysk.

”Islamofobi” bekämpas, kvinnor blir offer

I Storbritannien har en rapportfrån Centre for Migration Control att utländska medborgare arresteras tre och en halv gånger oftare än infödda britter för sexualbrott, med fem islamiska nationer i spetsen.

– Ändå prioriterar Starmer-regeringen att bekämpa ”islamofobi” framför brittiska kvinnors säkerhet. I Paris skändades nyligen Jeanne d’Arc-statyn av afrikanska och arabiska ungdomar – vilket symboliserar en förlust av kontroll över det offentliga rummet. I Bryssel rapporteras det att unga tyskar har börjat bära knivar för självförsvar och tappat tron på polisens förmåga att skydda dem.

Betz definierar ”brutala städer” som metropoler där regeringen har förlorat kontrollen över lag och ordning medan städerna till synes behåller sin tidigare status – som om ingenting har hänt.

– Västerländska regeringar förlorar förmågan att hantera mångkulturella samhällen fredligt. Som ett resultat sjunker stora städer ner i kaos i en accelererande takt. Paris är ett exempel på detta.

Urriterade barbarer tar över städer

Betz, professor i uppror och upprorsbekämpning, varnar för att ursprungsbefolkningar som flyr från städer till landsbygden kan finna sina stadskärnor ”ockuperade” av ”oregerliga barbarer”. Detta kan leda till attacker mot kritisk infrastruktur som passerar genom landsbygdsområden.

Syftet är att utlösa en systemkollaps i städerna där polisens förmåga att upprätthålla lag och ordning – även med militär hjälp – urholkas samtidigt som systemets legitimitet sjunker så lågt att det inte kan återuppbyggas.

– Europa upplever ett ”normalitetsskifte” där eliter och media bagatelliserar hoten medan alla indikatorer pekar på ett kommande inbördeskrig. Etniska spänningar och förlorat förtroende för staten är uppenbara.

Betz efterlyser beredskapsplaner för att skydda kulturskatter och kärnvapen – samt inrättandet av ”säkra zoner” utanför städerna.

Inga lärdomar från romarrikets fall

Historien visar att eliter ignorerar de signaler som borde sätta igång larmklockor – precis som hände i det västromerska riket.

– Dagens politik påskyndar en potentiell konfrontation. Kanske kommer européerna att välja kapitulation och underkastelse som det västromerska riket tvingades till på grund av svaghet inför barbarerna. Frågan är vad som är värst, inbördeskrig för att rädda Europa eller underkastelse?

Betz drar slutsatsen, baserat på sannolikhetsberäkningar, att risken för att en konflikt inträffar i något av de tio mest utsatta europeiska länderna inom de närmaste fem åren är 87 procent. Risken för att den sprider sig till andra länder är cirka 60 procent.

– Kort sagt, nu blir saker och ting uppenbarligen värre, men det kommer att bli mycket värre – jag skulle uppskatta att det inte kommer att ta mer än fem år.

Betz, som har studerat inbördeskrig, beskriver dem som oproportionerligt långa och fem gånger så dödliga som mellanstatliga konflikter.