De senaste fientliga kommentarerna mot Israel av Frankrikes president Macron handlar inte om förhållandena i Israel. Det hela är ett symptom på att något är allvarligt fel i Frankrike. Frankrikes utrikesminister Jean-Noel Barrot sade nyligen i säkerhetsrådet att Frankrike kommer att organisera en konferens i sommar med Saudiarabien om genomförandet av en tvåstatslösning. Detta ska förstås som ett godkännande av skapandet av en palestinsk stat inom Israels internationellt erkända statsgränser, – en palestinsk stat som styrs av organisationer vars uttalade mål är att förstöra staten Israel och dess judiska befolkning. Det franska initiativet har redan avvisats i FN av USA, men i norska och internationella medier tas det på allvar.

Vad president Macron gör är att ta till det gamla europeiska tricket att framkalla judarna som källan till sin egen olycka. Frankrike håller på att förlora kontrollen över de många miljoner islamiska invandrare som i årtionden har blivit en växande utmaning för fransk kultur och civilisation. Muslimerna bosätter sig i det land som de uppfattar som sitt eget och där de kommer att ha den kontroll som deras antal berättigar dem till. Macron spelar ut det judiska kortet i hopp om att vinna tid, men han har redan förlorat initiativet.

Vi har vid ett antal tillfällen påpekat den helt orimliga och ibland fientliga behandling som Israel utsätts för i FN:s organ. Vi har inga svårigheter att förstå vad som händer eller varför denna ihållande hets mot en av dess medlemsstater har pågått i många decennier. FN är en öppen arena där världens mest långlivade hat – judehatet – har fått frodas okontrollerat under större delen av organisationens existens. Antisemitismen har blivit ett av FN:s mest iögonfallande kännetecken. Det ursprungliga syftet att vara en garant för fred, frihet och välstånd i världen går inte längre att spåra som ett resultat av FN:s dagliga arbete.

Vad som är svårt att förstå är varför Norge har varit så aktivt engagerat i den politiska kampen mot det judiska folkets nationalstat. Den lilla plätt land där det judiska folket har sitt ursprung är idag, trots att det är omringat av fiender och utkämpar ett intensivt överlevnadskrig på flera fronter, den enda plats på jorden där judar kan leva i rimlig säkerhet för sina liv. Arbetarpartiet har under många år pressats av sin egen vänster att inta en fientlig hållning till Israel. Det har vi sett inte minst i flera LO-förbund och i frivilliga partianknutna organisationer som utgör den så kallade ”fredsindustrin” som också har ett kommersiellt intresse i konflikterna i Mellanöstern.

Av medierna intar det statliga radio- och tv-bolaget NRK en särställning. När Solberg-regeringen placerade NRK i statsbudgeten med ett växande antal miljarder i fasta inkomster förlorade NRK alla politiska hämningar och inledde det mest intensiva mediekriget mot Israel som vi har upplevt. Varje dag från morgon till kväll masseras en ovänlig inställning till den judiska staten in i en majoritet av de norska väljarna. Det råder ingen tvekan om att det massiva tryck som NRK utövar i form av ensidig, tendentiös och direkt felaktig information om Israels existentiella kamp mot terrorn påverkar det norska folkets förståelse av konflikten och inställning till de inblandade parterna. Vi observerar en tydlig och avsiktlig politisk påverkan och manipulation av den norska opinionen, där en stor majoritet inte använder andra källor till politisk information än NRK:s tendentiösa program där motparten aldrig får komma till tals.

De många anklagelser som under de senaste åren riktats mot Israel vid FN:s internationella domstol i Haag om folkmord, ockupation och krigsförbrytelser ställer alla verkligheten på huvudet. Som förklarats vid ett flertal tillfällen har det internationella samfundet, med FN i spetsen, valt att använda alla tillgängliga forum i FN-systemet för att rikta in sig på den medlem som själv är offer för de brott man anklagas för.Varje år riktar FN-organen fler allvarliga anklagelser mot Israel än mot alla andra stater i världen tillsammans.

Det finns ingen anledning att lita på de så kallade ”experterna” på internationell rätt, till exempel FN:s Francesca Albanese . De spelar båda terroristerna i händerna som medvetet placerar sina styrkor där de vet att en attack mot dem kommer att resultera i största möjliga civila offer och stor sympati i västmedia. Det finns inget i internationell rätt som begränsar eller hindrar Israel från att eliminera dessa terrorister när det är militärt nödvändigt, oavsett kostnaden i civila offer. Genocidkonventionen gör det obestridligt klart att den enda part i det aktuella kriget som avser ”… att helt eller delvis förgöra en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp som sådan”, är de terroristorganisationer som den 7 oktober 2023 angrep Gazaremsan.

Att insinuera att Israels försök att förhindra det planerade folkmordet på judarna kanske är ett folkmord trots allt är en inversion av fakta av samma slag som i århundraden varit typiskt för alla dem som haft för avsikt eller försökt utrota det judiska folket. Här får vi inte vara naiva. Västvärldens, FN:s och Norges politik gentemot Israel under dess existentiella kamp kan i realiteten inte få någon annan slutlig konsekvens än utrotningen av den judiska staten och dess judiska befolkning. Det är det som är folkmord.

Ansvaret för de civila offren i en sådan situation vilar helt och hållet på Hamas och andra terroristorganisationer som för sitt krig mot det israeliska civilsamhället i strid med krigets lagar och internationell humanitär rätt.Men ansvaret vilar också på dem som förbiser, döljer eller förvränger information om vad som händer på slagfältet.

Detta har dock pågått i politiska organ, i media, i EU och i FN, ofta med direkt stöd av Norge, ända sedan Sovjetunionen, med stöd av sina många allierade, framträdde som en ledande fiende till Israel inom FN-systemet. Israel var då ett offer för öst-väst-konflikten och det kalla kriget, I dag har landet tagit på sig en liknande roll i den växande konfrontationen mellan den västerländska och den islamiska civilisationen, där västerländska politiker nu i stor utsträckning verkar stå på islams sida i jihadkriget mot väst.

Det återstår att se hur kriget mot Iran kommer att utvecklas. Det kan vara en spelväxlare. Frankrike har skjutit upp konferensen i New York.

Utgångsläget var illavarslande:

Trots det faktum att den judiska staten på egen hand har tagit på sig ansvaret för att begränsa och bekämpa ett av historiens mest kritiska angrepp på västerländsk civilisation och samhälle, görs Israel förödmjukande nog till orsaken till problemet och en syndabock av dem som den försvarar med mänskliga och ekonomiska uppoffringar mot en katastrof.