Om man lyssnar på Victor Davis Hansons kommentar om huruvida Trump bör ställa sig på Israels sida och avsluta jobbet, får man en förståelse som är helt okänd för den norska allmänheten. Man inser att det som NRK och utrikesdepartementet gör är att bekämpa verkligheten. De har skapat en falsk verklighet och leder befolkningen djupare och djupare in i en labyrint som de inte själva kan förstå. Det var vad Sovjetunionen och bolsjevikerna gjorde. De trodde att de kunde besegra historien. Större hybris är otänkbar.

Davis Hanson har denna oöverträffade tillgång till historien eftersom han är expert på Aten och Rom. Han känner till det peloponnesiska kriget och de puniska krigen. Imperier reser sig och faller och det har att göra med deras resurser och deras ledare.

Norska medier har framställt Trump som en idiot ända sedan han dök upp. Om han visar sig vara ett geni i kraft av sina framgångar, kommer det då att få några konsekvenser för de redaktörskontrollerade medierna och deras samarbete med myndigheterna? De visar öppet att de nu bygger ett censur- och propagandamonster för att skrämma och likrikta befolkningen.

Fundamentet i denna konstruktion är ideologi och en djup stat som sträcker sig från USA till Västeuropa och Kina.

Förutsättningen för att hjärntvätten ska fungera är att befolkningen förnekas information. Systematisk underlåtenhet. Men då hamnar vi i samma situation som Kina, som tillämpar statskapitalism och har byggt en stor digital brandvägg. Kina har den stora brandväggen och den nuvarande regimen tror att den kan hindra idéer och fakta från att sippra in till befolkningen. Även i Kina är detta en illusion.

Andelen norrmän som blint litar på de redaktionellt styrda medierna minskar. Dramatiska händelser kan skaka om detta förtroende och krossa det.

NRK har investerat i Mellanösternbevakning i decennier, och Yama Wolasmal är bara den senaste i raden. Hans bakgrund säger oss något om vart NRK är på väg: Odd Karsten Tveit och Lars Sunnanå har inte varit något annat än dörröppnare för islams inträde på den offentliga scenen, med Israel som pall. Genom att piska Israel för deras ”krigsmaskin” har de skapat en bild av en brutal nation som dödar de försvarslösa.

Medierna har glorifierat Hamas och mystifierat dem. Ingenjören tillverkade bomberna som sprängde israeliska bussresenärer i luften. Israel dödade honom med en mobiltelefon. Medierna var fascinerade av honom, precis som de var fascinerade av Yahya Sinwar. Även efter den 7 oktober.

Men ingen beundran för judarna som har utvecklat tekniska vapen som kan slå ut fiender var de än befinner sig? USA kommer utan tvekan att få den här tekniken, men förtjänar européerna den? Britterna använde teknik för att spränga Rysslands strategiska bombplan på flygfält 1 000 mil från Ukraina. De trappade upp kriget mot tredje världskriget.

Det som gäller för Israel måste också gälla för europeiska stater: Alla vet att det inte var ukrainarna ensamma som kunde slå ut flygplanen. Som Zelenskyj själv sa: Detta har planerats i 18 månader.

Trump visste att han hade blivit lurad. Han var okunnig.

När han slår ut den iranska ledningen slår han samtidigt ut sina fiender i Väst.

Merz och Ursula inser detta och säger plötsligt att Israel gör deras smutsiga arbete åt dem. De inser att maktbalansen håller på att förändras. Trump är den store utjämnaren, den som får kriget att tippa över till Israels fördel: Västs fördel.

Men vilket Väst? Det är den stora frågan. Det var vad Flemming Rose sade efter karikatyrdebatten: Vilka är ”vi”?

Det var för tjugo år sedan. De liberala politikerna svarade på frågan genom att säga att de skulle förena islam och det liberala samhället. Följaktligen rörde de sig i riktning mot islam, så att Danmark, som modigt stod upp för yttrandefriheten, i dag har infört en koranlag.

Mette Frederiksen, justitieminister Peter Hummelgaard och Lars Løkke Rasmussen gjorde ett drag som vittnar om historisk omedvetenhet. Vad sänder man för signaler till befolkningen? Ena stunden säger Mette Frederiksen att islam i sin rena form är oförenlig med demokrati. I nästa stund propagerar hon för en koranlag.

Regeringarna i de nordiska länderna tävlar om att vara islamvänliga. Den norska regeringen har lika gärna tagit steget fullt ut: Nekade kungafamiljen kondoleanser för den 7 oktober och belönade Hamas med erkännandet av Palestina. De gör ingen hemlighet av att de har blivit antisemitiska.

Därför fördömer både statsministern och utrikesministern attacken mot Iran.

Och SPD:s Ralf Stegner gör samma sak med Merz. De skjuter folkrätten framför sig. Det har blivit en täckmantel för att be om ursäkt för en islamisk teokrati.

Det är därför viktigt att säga mänskliga rättigheter och folkrätt i tid och otid. Men det gör det inte mer sant.

Victor Davis Hanson drar upp linjerna: Om Irans prästerskap tillåts överleva kommer det att komma tillbaka farligare än någonsin. Då kommer de att ha överlevt attacker från både Lilla Satan och Stora Satan. De kommer att framstå som oövervinneliga.

Israel har krossat ayatollornas dröm: De har bombat Damaskus, Beirut och Gaza och berövat dem deras instrument. Förlusten av Hizbollah var särskilt smärtsam. Nu har de bara houthierna kvar, men de är ingen match för USA/Israel.

Historien befinner sig således vid en brytpunkt: Trump måste välja om han vill rädda ayatollorna eller störta dem. De har valet: Avsäga sig rätten till anrikning eller tappa huvudet och störtas.

Trump har mandat från väljarna. En opinionsundersökning från CNN visar att runt 80 procent i alla tre kategorierna: Republikaner, oberoende och demokrater, stödjer Trump i att Iran inte får skaffa bomben.

Men det måste vara ett snabbt krig. Om något går fel och kriget drar ut på tiden finns det ingen ursäkt för Trump.

Det vet han.

Han vet också att chanserna att lyckas är stora. Trump och Netanyahu kan skriva historia: Saudiarabien kommer att bli av med en huvudrival. De kan sluta fred med Israel utan rädsla för vedergällning. Kina kommer att lida nederlag.

Israel har befunnit sig i en liknande situation en gång tidigare. Då ledde Sheikh Ahmed Yassin Hamas. Han var blind och satt i rullstol. Han var symbolen för jihad mot Israel. År 2004 fick Israel nog och tog bort honom.

Nu är det Khamenei som befinner sig i samma situation. Han kan ta sitt förnuft till fånga eller offra nationen på jihads altare.

Hamas har valt jihads väg och det är förmodligen för sent för ayatollorna att vända tillbaka.

Med dem faller de mytologier och narrativ som västerländska medier har odlat i decennier och som gjorde Israel och Trump till huvudmotståndare.

Möjligen kommer förtrollningen att brytas och människor kommer att se vilka deras verkliga vänner och fiender är?