₁₉Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. ₂₀Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ₂₁Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.«

Joh 3:19-21

”Detta är en frihetens dag”, sade Norges statsminister Jonas Gahr Støre, enligt tidningen Dagen, när han gick i prideparaden i Oslo i går.

Frihet? Jag har svårt att se den frihet som Jonas Gahr Støre talar om. Å andra sidan är det lätt att se tvånget och hatet mot ljuset.

En bekant till mig som arbetar inom finansbranschen uttryckte frustration över sin arbetsgivares önskan att inkludera de anställda i firandet av Pride. En särskild dag avsattes för att de anställda skulle få klä sig i färgglada kläder, bära prideflaggan och så vidare. Pridevimplar sattes upp i serviceområdet och i kundernas mötesrum och de flesta medarbetare färgade sina kinder med ”regnbågsloggan”. Han upplevde situationen som ett ideologiskt övergrepp.

När han tog upp frågan med ledningen fick han svaret att de ska vara ett företag för alla och att de tror på inkludering och jämlikhet vad gäller kön, etnicitet, religion, läggning och funktionshinder och att de vill visa detta med regnbågslogotypen och firandet av Pride.

Sällan är gapet mellan dagens ”värderingar” och vad vi traditionellt har uppfattat som frihet och demokrati så tydligt som under firandet av Pride.

Kristendomen bygger på tron på en sanning om människan, en sanning som är uppenbar för alla som vill se, som de amerikanska grundlagsfäderna uttryckte det. Pride är den exakta motsatsen. Här avskaffas sanningen och lögnen dyrkas som en befrielse. Det är ett uppror mot Gud och drabbar inte bara dem som vill leva som kristna, utan också de många som lever i kristendomens arv och som ser det destruktiva i det som sker.

Det är intressant att detta uppror också inkluderar finansbranschen. Finansbranschen har ju sitt ursprung i det högmedeltida Italien och är byggd på en kristen förståelse av sanning och rationalitet. En kund kan inte säga till en bank att han ska få en lägre ränta eller en lägre försäkringspremie bara för att han tycker att det är rätt, lika lite som han blir kvinna för att han påstår sig känna sig som det. Den mångfald vi finner, till exempel i försäkringsbranschen, är en mångfald av försäkringspremier som beräknas med hjälp av avancerad matematik, men det är en verklig mångfald.

Den mångfald vi finner i stolthet är inte verklig. Här hävdas att allt är lika bra och att den som påstår något annat tar illa upp. Det är som att säga att försäkringsbolag kränker unga manliga bilförare, men det gör vi inte, för vi vet att det är rimligt och rätt att unga människor betalar mer i försäkringspremie, de har högre skaderisk.

Men under regnbågsflaggans fanor ska ingen vara emot. Alla ska ha friheten att älska vem de vill. ”Frihetsdagen”, kallade statsminister Jonas Gahr Støre gårdagen. Men hur är det med friheten att vara oense? Eller friheten för kvinnor att veta att de inte behöver möta män i sina omklädningsrum eller på sina sporter? Och hur är det med friheten för föräldrar som upptäcker att deras barn har tränats av skolan till att tro att det bästa för dem är att byta kön?

Vi får inte ifrågasätta om den frihet som Pride förespråkar verkligen är till barnens bästa. Vi får höra att vi kränker om vi säger att ett barn behöver en mamma och en pappa, eller att det inte går att byta kön. Skadorna är irrelevanta, det enda som spelar roll är att vi alla är överens om att mångfald är bra. Det betyder att alla, oavsett kön eller etnicitet, tror på samma sak. Så när min bekants arbetsgivare hävdade att de ville ha jämställdhet och inkludering även för religion, förstår vi hur motsägelsefull denna rörelse är. För de vill inte ha olika religioner. Vad de vill ha är religiösa människor som tänker likadant om Pride.

Om finansbranschen verkligen tror att prides förståelse av sanning och rationalitet är något att bygga vidare på måste de också förkasta den ekonomiska tyngdlagen, precis som Jonas Gahr Støre har förkastat de biologiska sanningarna om kön och barn.

Jag hör hela tiden folk hävda att woke-rörelsen har nått sin höjdpunkt. Till dem vill jag säga att den här rörelsen inte kommer att vara nöjd förrän vi alla tänker exakt likadant. Det finns ingen frihet under prideflaggan, bara ett krav på underkastelse. Det är ett mörker som leder oss bort från Gud.

Kristendomen har ett annat budskap än det vi upplevde på Oslos gator. Sann frihet finns bara hos en Gud som offrade sig själv för oss för att han älskade oss mer än något annat.