Storbritanniens gasimport har ökat kraftigt sedan energiminister Ed Miliband stängde av produktionen i Nordsjön, vilket ledde till en kraftig produktionsminskning.

Miliband vill som bekant rädda världen med målet Net Zero (nollutsläpp). Men det verkar som om resultatet blir nettonoll energi och en ekonomisk kris.

Nya siffror visar att importen ökade med 20 procent mellan januari och mars, samtidigt som gasproduktionen i Nordsjön föll med 6,9 procent. Detta påverkas sannolikt av energiministerns förbud mot ny borrning, som börjar få effekt.

Keir Starmer och Miliband inför en extra skatt på 78 procent på olje- och gasintäkterna i Nordsjön för att stoppa ny borrning, något som USA:s president Donald Trump kritiserade för några dagar sedan på sin Truth Social-sida:
”Nordsjöoljan är en SKATTSKATT för Storbritannien. Skatterna och avgifterna är dock så höga att det inte är någon mening. De har effektivt sagt till borrare och oljebolag att ’vi vill inte ha er’.”

Efterfrågan på gas är fortsatt stark och förbrukningen ökade med 8,5 procent under de kalla vintermånaderna. Det ledde till att Storbritannien tvingades slå på sina föraktade gaskraftverk, samtidigt som tyskarna räddar miljön med kolkraft.

Claire Coutinho, skuggminister för energi från det Konservativa partiet, sade:

– Labours planer på att stänga Nordsjön när vi kommer att behöva gas i årtionden är ren ekonomisk galenskap.
Inget annat land gör detta. Det kommer bara att göra oss mer beroende av utländsk import.

Mike Tholen från Offshore Energies UK, som representerar den brittiska olje- och gasindustrin, sa att Storbritannien kommer att behöva gas i årtionden framöver, både för att värma hem och för att generera el när förnybara energikällor misslyckas.

– Storbritannien behöver ett mångsidigt energisystem som erbjuder fler val. Vindkraft kommer att utgöra en allt större andel av energimixen, men instabilitet kommer att fortsätta vara ett problem som gaseldad kraft kommer att kunna hantera som en säkerhetskopia.

Vindkraft bidrar inte med mycket. Produktionen från brittiska vindkraftsparker, som orsakar förödelse på landsbygden, föll med 13 procent under årets tre första månader. Vid minst ett tillfälle var Storbritannien nära en blackout.

Richard Tice, energipolitisk talesman för Reform UK, är kritisk:

– Trots extra investeringar i vindkraft och miljarder i subventioner minskade vindkraftsproduktionen med 13 procent under vintern. Dessutom innebar regeringens politik att vi producerade mindre gas från Nordsjön, så importen steg kraftigt. Detta är ekonomin i ett dårhus.

Labourregeringen spenderar miljarder pund som de inte har på energi som inte existerar. De kan vara på kontoret i ytterligare fyra år och om detta fortsätter kan de göra irreparabel skada på detta en gång stolta land. Planen är tydlig:

Cirka 180 av Storbritanniens 280 olje- och gasfält förväntas stängas 2030 till följd av den tidigare regeringens extra skatter och Milibands förbud mot ny borrning.

Det är därför Storbritannien behöver importera gas, och Norge är den största leverantören. När allt kommer omkring har både norska och brittiska politiker en märklig tro på att det globala klimatet kommer att räddas om gasen flyttas innan den förbränns.

Milibands dröm om nettonoll är bara en våt dröm, och den börjar få vilda konsekvenser. Som The Telegraph skriver om hur energileverantörer kommer att ta ut olika priser av olika britter:

Tidigare i år argumenterade Jonathan Brearley, vd för Ofgem, för ”progressiv fakturering”. I klartext betyder det att de med genomsnittliga inkomster kommer att få betala ännu mer för det växande antalet arbetslösa eller låginkomsttagare. Illegala invandrare går naturligtvis fria.

Det är inte ens klart hur detta ska vara möjligt, eftersom energileverantörerna inte känner till inkomsterna för dem som betalar räkningarna. Föreslår Ofgem verkligen att energileverantörer skall få befogenhet att titta på hushållens bankkonton och sedan justera sina räkningar i enlighet med detta?