Britterna har blivit lurade en gång för mycket. Den hemliga importen av mer än 20.000 afghaner kommer att gå till historien som den gamla ordningens fall.

Det finns skandaler, till och med konspirationer, och så finns det den stora afghanska mörkläggningen.

I en tid när vanliga britter ser ekonomin kollapsa är det svårt att tro att regeringen investerar minst 90 miljarder pund för att importera massor av afghaner.

Det är en skandal.

Det är det ultimata förräderiet, ett avskyvärt maktmissbruk av en självrättfärdig kast som är förblindad av sin egen dumhet, en explosiv blandning av alla patologier, alla lögner, alla misstag, alla ideologiska perversioner över partigränserna som har förstört vår stora nation.

Det här är vad Allister Heath skriver i en kommentar i The Telegraph.

Tron på rättvisa, yttrandefrihet och ansvarsutkrävande är obefintlig. Makthungriga brittiska politiker, från Labour och Tories, ignorerar sina inhemska medborgare, som bara ses som brickor i det politiska maktspelet. Det är därför de gärna använder superinjunctions för att kontrollera information och dölja sina misstag.

Pathetiska människor som Starmer och Sunak ser sig själva som filosofiska kungar, övertygade om att de vet bäst vad som är bra för britterna, och därför ljuger de oavbrutet, med rak rygg.

Britterna är, precis som oss, förbannade på politiker som inte vill att väljarna ska veta sanningen. Det var därför de hemlighöll det chockerande vidarebosättningsprogrammet för afghaner som hade hjälpt britterna under det meningslösa och misslyckade kriget mot talibanerna.

Det var därför Erna Solberg försökte hålla de politiska besluten relaterade till COVID-19 hemliga i 90 år, men fick nöja sig med ”bara” 60 år.

De ekonomiska och mänskliga kostnaderna har ännu inte fastställts, men det råder ingen tvekan om att de är enorma.

Hemlig massinvandring: Storbritannien flög in 24.000 afghaner

Det finns säkert några av dessa afghaner som förtjänar att få asyl i Storbritannien. Men knappast särskilt många, skriver Heath. Särskilt om man tittar på det totala antalet, som uppskattas till omkring 100.000 med alla varianter av efterföljande familjeåterförening.

Konsekvenser

Den totala notan för brittiska skattebetalare kommer att uppgå till tiotals miljarder pund, vid en tidpunkt då den brittiska statskassan är tom, skulderna ökar, priserna stiger och britterna blir fattigare och fattigare.

Dessutom kommer galenskapen nästan säkert att leda till en lavin av allvarlig brottslighet, såsom våld, våldtäkt och värre. Det är ingen konspiration att förutspå mer än tiotusen brittiska offer när man tittar på hur det har gått för afghanska invandrare tidigare. Ingen tror på Labours påstående att alla har genomgått säkerhetsprövning.

Jag hoppas att regeringen vet vad den gör, men fruktar det värsta. Alla nyanlända kommer att ha rätt till ”familjeåterförening”, kommer att inkvarteras på skattebetalarnas bekostnad och kommer att kunna ansöka om tiotusentals pund i ersättning.

Den här skandalen passar perfekt in i den upprörande sagan om alla de misslyckanden som britterna har upplevt under de senaste 20 åren: De meningslösa krigen i Irak och Afghanistan, den massiva ökningen av invandring utan någon integration (vad betyder detta nonsensord ens?) och de industriella massvåldtäkterna av utsatta brittiska flickor av så kallade grooming-gäng.

Britterna lever i ett postdemokratiskt, utarmat och otryggt teknokratiskt samhälle, där ansiktslösa byråkrater främjar ”mänskliga rättigheter” för hela världen, utom för de egna medborgarna. Galenskapen presenteras för folket av iskalla politiker som inte bryr sig om folket utan bara om sig själva, precis som i Norge.

Kriget mot yttrandefriheten, toppat av tyranni, övergrepp och lögner under pandemin, var varningar. Välfärdskulturen, att kasta pengar på utlänningar medan infödda medborgare ser skatter, avgifter och alla andra kostnader skjuta i höjden, är som en evig pandemi, och det enda vaccinet verkar vara fullt uppror.

Hela Västeuropa upplever liknande katastrofer, men det värsta är ännu att komma i Storbritannien, som brukade vara en modell för hela världen.

”Afghangate” är värre än Watergate, enligt Heath.

Watergate var ingenting i jämförelse – en liten, lokal olägenhet. Dataintrånget i Afghanistan är skandalen som gör slut på alla skandaler, en sammanfattning av allt som är fel med Storbritannien, den logiska slutpunkten för implosionen av vår demokrati.

En designad skandal

Den här skandalen verkar vara utformad för att göra mellersta England galet.

Den kommer att utrota det som finns kvar av förtroendet mellan härskare och styrda. Den kommer att misskreditera officiella uttalanden och statistik, särskilt om invandring.

Reform UK kommer sannolikt att uppleva ett kraftfullt uppsving, och de gamla partierna är på väg att dö ut. Det enda problemet är att befolkningen kommer att fångas upp i dragnet och hamna i samma avgrund.

Det kommer att radikalisera de borgerligas motstånd mot den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (ECHR). Det kommer att göra det ännu svårare för Rachel Reeves att skinna skattebetalarna igen i budgetarna. Till och med det olyckliga BBC spelade sin roll till perfektion och nedgraderade en så viktig fråga på sin webbplats och i News at Ten.

Superinjunctions måste avskaffas. De finns inte i USA, och de borde inte finnas här. Yttrandefrihet är viktigt: Det kan inte finnas beskattning utan representation, och vi kan inte spendera miljarder på flyktingprogram eller något annat utan debatt eller granskning.

Den offentliga sektorn får inte längre skyddas från sin clownaktiga inkompetens, både i Storbritannien och hemma. Det tudelade rättssystemet måste skrotas. De ansvariga måste avskedas, oavsett om de är i regeringsdepartement eller i uniform.

Detta är en katastrof för ledning och system. Det bör ske avskedanden på hög nivå i Whitehall och de relevanta verksamheterna bör bli föremål för särskilda åtgärder och drivas av utomstående som kommer in från näringslivet.

Afghaner som riskerat sina liv för att hjälpa Storbritannien bör få flytta till Storbritannien. Men hur många människor faller under dessa snäva men rättvisa definitioner? Förmodligen bara några få procent av de totalt 100 000 afghaner som förväntas komma.

Vi behöver en oberoende utredning så snart som möjligt; öppenhet och transparens är nödvändiga för att återställa allmänhetens förtroende.

Man får en känsla av att även den välkände pessimisten Heath hoppas på för mycket. Förtroendet för brittiska och norska politiker kan inte återställas utan en total ersättning, verkar det som.

Mänskliga rättigheter kontra medborgerliga rättigheter

Ännu en gång verkar det klart att vaga och allomfattande ”mänskliga rättigheter” för hela världen måste kasseras och ersättas av verkliga medborgerliga rättigheter. Brittiska ledare kan inte fortsätta att bry sig mer om illegala och våldsamma båtmigranter än om utsatta och serievåldtagna brittiska småflickor.

Men det är osannolikt att det kommer att hända, och om det gör det, kommer det sannolikt att bli en blodig affär. Labourregeringen litar inte längre på sina egna soldater, särskilt inte på dem som har tjänstgjort i Nordirland.

De politiska partierna är infekterade av socialdemokratiskt och universalistiskt vanstyre, den offentliga byråkratin kostar tio gånger så mycket som den smakar, medan medborgarnas intressen ignoreras.

Att sätta Storbritannien och britterna först är en form av ”rasism” eller främlingsfientlighet, hävdar de pladdrande klasserna. Palestinska flaggor och drömmen om Förintelsen version 2.0 accepteras (From the river too the sea / Globalise the intifada), medan att hedra Union Jack betraktas och behandlas som en kriminell handling.

Detta trossystem, som låter vänligt, liberalt och generöst, garanterar dystopi. Det innebär en välfärdsstat som är den första utvägen för alla som kan komma hit. Det förstör vårt politiska system, splittrar vårt samhälle och förstör vår ekonomi.

Är det någon som känner igen sig?

Brexit-folkomröstningen vanns delvis på grund av uppkomsten av en sådan ideologi och på grund av de därmed sammanhängande ekonomiska kostnaderna, inklusive enorma brutto- och nettokontantöverföringar till Bryssel.

Vi norrmän röstade nej till EU två gånger, men till ingen nytta: Folkets åsikt ignorerades som vanligt totalt, och under ledning av Gro Harlem Brundtland undertecknades EES-avtalet, maktklassens skyddsnät, i tysthet redan 1992, långt före folkomröstningen 1994.

Spiken i kistan

De otaliga miljarder som nu öronmärks för det afghanska vidarebosättningsprogrammet kommer vid en tidpunkt då Storbritannien upplever ständiga ”åtstramningsåtgärder” och skattehöjningar, och kan vara den utlösande spiken i den brittiska kistan.

Den här veckan dog den gamla brittiska ordningen i vanära, efter alltför många provokationer. Nästa parlamentsval kan inte komma för tidigt.

Olyckligtvis har Labour fyra år kvar att fullborda förstörelsen av Storbritannien. Det är svårt att finna en strimma hopp i den fruktansvärda situation som britterna nu befinner sig i.

Norge är mycket längre bort från undergång och dysterhet och kan kanske klara sig i några år till på grund av sina oljeintäkter, men det är dags för norska väljare att inse i vilken riktning allt rör sig. Den första möjligheten kommer under riksdagsvalet i september.

Detta kommer verkligen att bli ett ödesval.